Innan sommaren kom Socialdemokraterna med ett bostadspolitiskt förslag för att bryta segregationen. Riksdagsledamoten Lawen Redar, som leder gruppen, säger att hon är den argaste politikern i Sverige. Hon ser lösningarna och måste övertyga att det är rätt väg.
Vad är det du ser som inte andra ser?
– Vi har byggt upp hög- och låginkomstagarområden som lett till många av våra stora samhällsproblem; allt från brister i svenska språket till gängkriminalitet. Inget parti har föreslagit ett paket av åtgärder för att råda bot på cementeringen av segregationen. Det som gör mig extra arg är varningar från forskare att detta nu går i arv. Jag är nog den argaste politikern i Sverige, och det som gör mig extra arg är varningar från forskare att denna cementering nu går i arv
[ Annons ]
Ni har förslag på att få bättre blandning av boende i utsatta områden, som förtur för akademiker, inkomstkrav, och även att riva vissa hus.
– Jo, och vi har fått ris och ros från både vänster och höger. SD har kallat det för tvångsblandning. Men betänk nu att vi har områden där barnen varje dag ser hur vuxna inte har ett jobb att gå till. Det är så parallella samhällen skapas. I Danmark har man insett att vissa fastigheter i en del mindre attraktiva områden är i för dåligt skick och att det inte är motiverat att renovera.
Är Danmark förebilden?
– Till viss del, men vi har även studerat hur man i Gårdsten, Albyberget och Rinkeby Allé lyckats få in fler invånare med jobb och kapital, och på så vis stärkt området. Bland annat med hårdare inkomstkrav och stopp för nyanlända.
Boel Godner, kommunalråd i Södertälje, har under lång tid sagt att ebo-lagen skapat de utsatta områdena. Håller du med henne?
– Resultatet av ebo är att nyanlända har flyttat till anhöriga och hamnat i de områden som vi i dag kallar utsatta. I Norge finns inte ebo, nyanlända får inte bestämma var de ska bo. I vårt grannland är integration att lära sig det nya språket och bo i en miljö där folk jobbar. Resultatet är att 80 procent också blir kvar på orterna de kom till från början.
Men många trivs och vill bo med släktingar och i en kultur de känner sig hemma i. Ska man inte ha den friheten?
– Nej, inte under etableringsfasen. Jag förstår att det finns en trygghet att vara bland sina egna, men bor du i områden utan kontakter till den etablerade arbetsmarknaden och där barnen går i undermåliga skolor är denna frihet en snällhet som motverkat en god integration.
Du är själv barn till flyktingar, kurder från Iran och Irak. Hur lyckades du integreras?
– När mina föräldrar kom till Sverige i början av 80-talet fick man inte välja var man skulle bo. En klok tjänsteman frågade dessutom om de trodde de skulle återvända till sitt hemland. Svaret var nej och där började deras resa in i det svenska samhället.
Kritik har riktats mot att ni talar om att minska andelen med utländsk bakgrund i utsatta områden.
– Vi talar över huvud taget inte om etnicitet, vi talar om svenska språket, utbildning och låg- och höginkomsttagare. Utbildningsbakgrunden kan förstås vara svag om du är född i annat land. Jag vill komma bort från etnicitet, men det vi tyvärr skapat är ett samhälle där utländsk härkomst lägger grunden för ens villkor.
Ni vill ändra befolkningsstrukturen i miljonprogrammen. Ska man läsa det som att fler etniska svenskar måste in?
– Man ska läsa det som att stärka kapitalet och motverka cementeringen av låginkomstområden. Vi anser även att det måste skapas fler hyresrätter med låga hyror i socioekonomiskt starka bostadsområden, även i villaområden.
Hur ska de finansieras?
– Med investeringsstöd, statliga kredit-garantier och kommunal förköpslag där marken kan tilldelas allmännyttan.
Så du ser inte hyresrätten som ett sämre typ av boende?
– Absolut inte, tvärtom. Fortsätter trenden med att endast låginkomsttagare bor i hyresrätter blir det till sist social housing och hyresrätten försvinner som ett attraktivt boende. Mitt starkaste försvar för hyresrätten är att vi måste agera nu innan vi hamnar där.
