Fokusera inte bara på fler bostäder. En stor del av lösningen på bostadsbristen finns i ökade flyttkedjor, skriver Maria Pleiborn, demograf och bostadsmarknadsexpert på WSP Advisory.
Annons:
Annons:
Annons:
Vi är många som funderar över hur vi kan få bostadsmarknaden att fungera bättre. Jag tänker på frågan utifrån ett demografiskt, hållbarhets- och effektivitetsperspektiv. Vi har den befolkning vi har och det bostadsbestånd vi har. Hur kan vi utnyttja det mer effektivt så att fler kan leva i en bostad som passar deras behov?
I tider som nu med klimatkris och hållbarhetsfokus tycker jag också att det är märkligt att samtidigt som många ivrar för klimatsmarta lösningar också anser att vi måste bygga mer, men givetvis mer hållbart än idag. Vår bostadsminister och hans regeringsparti är bara ett exempel.Ofta möts jag då av argumentet att grundproblematiken är det finns för få bostäder och att vi helt enkelt måste bygga mer. Det är i och för sig en lösning men egentligen är det inte så ont om bostäder. Problemet är att vi inte utnyttjar de bostäder som finns optimalt.
Inspireras av:
Sommarpratarna i P1 som gav så mycket att fundera över och inspireras av. Tänk att få detta nästan varje dag under hela sommaren.
Fast det mest hållbara borde väl ändå vara att inte bygga alls! Att använda de resurser i form av bostadsytor som vi redan har. Hur ser det då ut idag? Vi bor 2,1 personer per bostad i Sverige och vi har bland de största bostadsytorna per person (41 kvm) i världen. Men de är ojämnt fördelade.
Många anser att det är social ingenjörskonst att försöka få till en bättre fungerande bostadsmarknad genom att stimulera flyttningar och flyttkedjor. Gärna för mig, för jag tror att det skulle kunna funka. Idag fungerar inte bostadsmarknaden – omflyttningen stannar av, inlåsningseffekterna ökar och inträdeshindren blir bara högre och högre.
Andelen barnfamiljer som bor i småhus minskar medan andelen äldre som bor (och känner sig) ensamma i småhus ökar. Det är inte flyttkedjorna som inte fungerar, utan det är hela marknaden som gått i baklås.
Men nyckeln till det baklåset kanske är den sociala ingenjörskonsten. När vi tittar på mönstren blir det tydligt hur mycket som skulle kunna bli bättre om vi med olika dyrkar skulle kunna låsa upp dörren till ett mer hållbart boende för flera olika hushållsgrupper genom omflyttning i det befintliga bostadsbeståndet kombinerat med rätt typ av nyproduktion.
I mina studier av flyttkedjor har jag sett att den viktigaste dyrken är att få äldre att flytta – då frigörs flest bostäder på marknaden och flest hushåll kan få sina bostadsbehov och bostadsönskemål uppfyllda. Om vi bestämmer oss för att inte tro på flyttkedjor innebär det att vi bara bygger bostäder för de som inte har bostäder alls. Det vore inte hållbart i längden. Vi behöver se till att det blir större rotation på marknaden genom att använda flera dyrkar – skattemässiga, finanspolitiska, åtgärder inom äldreomsorg och samhällsbyggande.
För att få bort inlåsningseffekterna måste vi i större utsträckning skapa attraktiva socialt hållbara boendeformer för äldre och för att få bort inträdeshindren måste delar av kreditrestriktionerna som drabbar unga och barnfamiljer tas bort. Då kan flyttkedjorna börja fungera igen. Och dom behövs!
Maria Pleiborn,
demograf och bostadsmarknadsexpert på WSP Advisory.
Annons:
