Med några dagar kvar till november kan sommarvärmen kännas avlägsen. Men forskning tar sin tid. Nyligen presenterades slutsatserna i en rapport som har haft de varma somrarna som studieobjekt.
Rapporten är publicerad i REHVA Journal av Mats Persson, Joel André Slunitschek och Despoina Teli vid Chalmers. Den bygger på mätdata från nästan 2 000 byggnader och omkring 67 000 lägenheter hos tre stora bostadsföretag i Göteborg. Där konstateras att under ett temperaturmässigt normalår som 2024 låg de flesta lägenheters högsta temperatur kring 26 grader, vilket är Folkhälsomyndighetens rekommenderade maxgräns. Under det varmare 2018 hade fördelningen förskjutits uppåt, och värmen byggdes ofta upp över flera dygn så att det förblev varmt även på natten.
[ Annons ]
– Problemet med övertemperaturer finns i hela beståndet, i både äldre och nyare hus, säger Mats Persson.
I en jämförelse mellan ett hus från 1890 och ett från 2016 under en varm vecka i juni 2023 höll det äldre huset en jämnare temperatur. En viktig förklaring är byggnadens större termiska massa, som gör att temperaturen förändras långsammare. I det nyare huset varierade temperaturerna mer mellan lägenheterna och följde i vissa fall utomhustemperaturen relativt nära. Byggnadens ålder är dock inte hela förklaringen.
Vi tror inte att lösningen är att bygga som förr.
Mats Persson vill inte dra några stora slutsatser av det.
– Att det äldre huset i artikeln klarade sig bättre är ett tydligt exempel, men ingen generell regel. Skillnaderna är stora även mellan lägenheter i samma byggnad och beror på många faktorer, till exempel vilken våning lägenheten ligger på, utvändig avskärmning och vädringsvanor.
Han tror inte att lösningen är att gå tillbaka till äldre byggsätt.
– Vi tror inte att lösningen är att bygga som förr. Utan snarare att hantera övertemperaturer på samma sätt som energifrågan, alltså redan i projekteringen, säger Mats Persson.
Det kan enligt honom handla om att simulera byggnadens risk för övertemperaturer, på samma sätt som man i dag beräknar energianvändningen, och att analysera hur risken kan minskas med fönsterval, solskydd eller möjlighet till nattventilation.
Tunga hus har i teorin också en nackdel vid långvarig värme.
– I teorin riskerar den tunga byggnaden att bli varmare och varmare, och när den väl har blivit varm tar det längre tid innan den svalnar än en lätt byggnad, säger Mats Persson.
Än så länge alltså ett rent hypotetiskt resonemang som inte syns i forskarnas material. Mats Persson tror att det beror på att nätterna varit relativt svala under de värmeböljor som hittills inträffat, och att de varit begränsade i längd. Då måste värmen vädras ut.
– Där finns troligen en outnyttjad potential, även om nattventilation av flera skäl inte alltid är enkel att genomföra i praktiken. Stommens tyngd avgör alltså inte ensam hur väl en byggnad klarar värmen.
FAKTARUTA: Vad är gradtimmar?
Ett mått som visar både hur länge och hur mycket temperaturen ligger över en viss nivå.
- Gradtimmar summerar hur många grader över en gräns det är under varje timme.
- Exempel: fem timmar med 30 grader ger 15 gradtimmar över 27 grader.
- Folkhälsomyndighetens gräns på 26 grader säger inget om hur ofta eller hur länge den överskrids. Det gör gradtimmar.
Sverige saknar krav på hur ofta eller hur länge 26 grader får överskridas. Finland har däremot en gräns för gradtimmar över en viss temperatur. För nya flerbostadshus gäller enligt Mats Persson 150 gradtimmar över 27 grader.
– Att börja följa hur länge och hur mycket temperaturen ligger över en viss nivå vore ett mycket rimligt första steg. Troligen famlar många i mörkret och har svårt att kvantifiera övertemperaturer, både i nybyggnation och i befintligt bestånd, säger Mats Persson.
