För Lars Wild-Nordlund, ny vd för Fastighetsägarna Syd, blev seminariet något av en offentlig debut. Det var hans tredje vecka på jobbet, konstaterade han själv från scenen, innan han levererade fastighetsbranschens tre medskick till nästa regering: gör Sverige lättare att växa och investera i, tryggare att bo och leva i, och mer robust när krisen kommer.
Konkret handlade det om att riva sekretesshindren mellan polis, myndigheter och privata fastighetsägare för att underlätta det brottsförebyggande arbetet, och om att ge fastighetsbranschen en tydlig roll i civilförsvaret.
[ Annons ]
– Fastighetsägare och våra fastigheter är en grundläggande del i vårt civilförsvar. Men ändå är fastighetsbranschens roll otydlig. Ge oss en tydlig roll, vi tar den, sa Lars Wild-Nordlund.
Lars Wild-Nordlund var inte ensam om att efterlysa långsiktighet och tydligare spelregler. Tvärtom blev just samstämmigheten seminariets tydligaste signal. Moderatorn Yasemin Arhan Modéer, vd för Altitude Meetings, ledde panelen genom två uppgifter – tre medskick till nästa regering och en omvärldsspaning – och noterade själv att deltagarna var ense om det mesta.
Genomgående var kravet på långsiktighet bortom mandatperioderna. Tydligast var Fabio Pedrazzi, från den familjeägda industrigruppen Lindéngruppen:
[ Annons ]
– När vi bygger en ny fabrik gör vi inte det baserat på gårdagens tullsatser, utan vi tänker 20, 30, 40 år fram i tiden, sa Fabio Pedrazzi.
Vi vill investera, men det kan inte byta riktning vart fjärde år.
Carin Stoeckmann, tidigare ordförande och medlemsföretagare i Byggföretagen, beskrev hur svårt det är att investera när politiken byter riktning.
– Vi vill investera, men det kan inte byta riktning vart fjärde år, sa Carin Stoeckmann, som också efterlyste en kvalitetssäkring av regelbördan. Kravet på tydliga och förutsägbara ramar återkom hos flera – en ram att förhålla sig till, snarare än färre regler för sakens skull.
Åsa Pettersson, vd för Energiföretagen, knöt långsiktigheten till klimatmålen och föreslog att en energiberedning inrättas i riksdagen, byggd på samma modell som försvarsberedningen och pensionssamarbetet.
– Det här är en för viktig fråga för att inte komma överens om, sa Åsa Pettersson.
Den andra genomgående gemensamma ståndpunkten var kritiken mot myndigheternas arbetssätt. Kristina Alvendal, som leder det statliga Accelerationskontoret med uppdrag att snabba på beslutsprocesserna för den gröna omställningen, var hård i sin kritik.
– I dag kan man inte lita på staten om man ska göra en investering. Vi har statliga myndigheter som överklagar andra statliga myndigheter. Det är en unik ordning i västvärlden, sa Kristina Alvendal.
I sin omvärldsspaning återkom Kristina Alvendal till hur goda intentioner staplade på varandra skapar målkonflikter som ingen har helhetsansvar för, och varnade för konsekvenserna.
– När vi skapar saker som blir obegripliga för människor, då riskerar vi att få en missämja. Det kanske skapas partier som vi inte tycker passar våra värderingar, sa Kristina Alvendal.
Johan Sandberg, från Sparbanken Syd, riktade sina tre medskick mot hushållen: mer privat- och hushållsekonomi i grundskolans läroplan, en ny riktning i arbetet mot penningtvätt, och ett nationellt mål för finansiell inkludering.
I en valrörelse där migrationen står högt på agendan stack ett par röster ut med en dämpad vädjan. Carin Stoeckmann efterlyste förståelse för att byggbranschen måste kunna rekrytera kompetens också utanför Sverige.
– Vi måste kunna ta in utifrån och det måste finnas en förståelse för och en empati för att detta ska kunna fungera på ett bra sätt, sa Carin Stoeckmann.
Fabio Pedrazzi knöt an till sin egen bakgrund som barn till arbetskraftsinvandrare och talade om vikten av att attrahera global kompetens. Även Johan Sandberg rörde vid samma tema från annat håll, när han lyfte finansiell inkludering av bland andra nyanlända.
Som representant för industrin överraskade det möjligen några i publiken när ett av Fabio Pedrazzis medskick, i en tid av snabb teknikutveckling, var en vädjan om att inte glömma bort människan.
– Det är mycket konst, det är kultur, det är historia, det är filosofi. Investerar vi i det blir vi inte bara mer motståndskraftiga, det kan bli en konkurrensfördel, sa Fabio Pedrazzi.
Om vi lär känna varandra och krokar arm så kan vi komma över polariseringen.
I en valrörelse där tonläget hårdnat landade flera av deltagarna i sammanhållning snarare än konfrontation. Tydligt blev det i Lars Wild-Nordlunds omvärldsspaning, där han tog avstamp i Fastighetsägarnas utblick mot 2035 och en oro för det hårdnande offentliga samtalet.
– Om vi lär känna varandra och krokar arm så kan vi komma över polariseringen, sa Lars Wild-Nordlund, och lånade ett uttryck som återkommit under dagarna: lär känna din granne.
Men att kroka arm handlade inte bara om det sociala. Flera i panelen ritade också en geografisk karta där Sveriges tyngdpunkt förskjuts söderut för att kroka ihop oss med kontinenten. Johan Sandberg gjorde det till sin omvärldsspaning: Fehmarn Bält-förbindelsen, ett växande Hamburg, Köpenhamn och Kastrup, en allt tätare Öresundsregion och Nato-närvaron i södra Östersjön pekar åt samma håll.
– Vi får hoppas att den insikten uppe i Stockholm också landar, att det är här nere det måste investeras, sa Johan Sandberg.
Fabio Pedrazzi knöt industrins villkor till samma karta. Fehmarn Bält byggs nu, men kapaciteten måste tas om hand med järnväg, och där efterlyste han en plan. Två budskap från näringslivet i söder man tycktes tvivla på verkligen hade nått rikspolitiken.
