Hyresgästföreningen presenterade i början av juli en rapport där man gått igenom 31 offentliga stöd, subventioner och skatteavvikelser kopplade till bostäder och landar i en total kostnad på minst 146 miljarder kronor per år. Av dessa har 17 stöd, motsvarande 104 miljarder kronor, aldrig granskats av någon myndighet, och för stöd värda 88 miljarder saknas tydliga syftesbeskrivningar.
Bara 26 av de 146 miljarderna fördelas efter någon form av behovsprövning, och fördelningen mellan upplåtelseformer är skev: 115 miljarder går till det ägda boendet, mot 23 miljarder till hyresrätten.
[ Annons ]
– Det handlar inte om att staten satsar pengar på bostadspolitiken. Det är bra och nödvändigt. Problemet är att ingen vet om pengarna används på ett sätt som faktiskt löser bostadskrisen, säger Ragnar Bengtsson, bostadspolitisk utredare på Hyresgästföreningen och rapportens författare.
Bland de granskade stöden återfinns även det avvecklade investeringsstödet till hyres- och studentbostäder, som fortfarande betalar ut i genomsnitt 2,4 miljarder kronor om året till redan beviljade projekt. Rapporten hittar inget tydligt uttalat syfte i förordningstexten. Stödet har varit omdebatterat sedan det infördes 2016, Fastighetsägarnas Martin Lindvall har tidigare kallat det ett ”trubbigt system” och menat att det i praktiken fungerar som ett konsumtionsstöd till hushåll med relativt god ekonomi, snarare än en riktad social insats.
Evidens, i en utvärdering beställd av Fastighetsägarna och Byggföretagen, fann inte heller att stödet nått fram till ekonomiskt svagare hushåll i högre grad. Tyréns, i en analys beställd av Hyresgästföreningen själva, kom fram till att omkring 40 procent av de subventionerade lägenheterna – i huvudsak i storstadsregionerna – hade byggts även utan stödet. Stödet avskaffades 2022 av den dåvarande M-KD-SD-budgeten, med motiveringen att det var för dyrt och ineffektivt.
Trots kritiken är investeringsstödet, eller en efterföljare till det, något Hyresgästföreningen själva vill se återinfört. Organisationen har tidigare förespråkat att staten i stället erbjuder förmånliga bygglån till hyresbyggande, för att inte begränsas av statsbudgetens ramar på samma sätt som ett kontantstöd gör.
