I går kväll gjorde Liberalernas Simona Mohamsson utspel efter utspel i sitt partiledartal för att vända upp från en procent. På onsdagsmorgonen var det Hyresgästföreningen som kämpade för att hålla fast vid en procent. Hade man tröttnat på Almedalsseminariernas malande mantra om att ”göra tillsammans” och ”samverka” var det till Hyresgästföreningens seminarium ”Så blir årets hyresförhandlingar” man skulle gå.
Fastighetsägarna och Sveriges Allmännytta hade redan värmt upp med en debattartikel i Dagens Samhälle, där man med all önskvärd tydlighet meddelar att hyresökningar på en procent, vilket Hyresgästföreningen meddelat i ett utspel, inte är förenligt med de kostnader som svenska bostadsföretag i verkligheten möter. Där deklarerar de också att man, till skillnad mot motparten, inte tänker föra förhandlingen i offentligheten. Och dit räknas Almedalsveckan i allra högsta grad. Så några fler siffror var knappast att vänta sig. Utöver att hyresökningen inte kan vara i singularis, alltså.
[ Annons ]
Det låser förhandlingarna.
Anders Holmestig, vd för Fastighetsägarna, menade att det utspel om en procent som Hyresgästföreningen presenterat i ett pressmeddelande stred mot vad parterna kommit överens om när de gemensamt tog fram den nya trepartvägledningen.
– Det var ett olyckligt utspel. Vi hade kommit överens om att inte göra nationella procentsatsutspel. Det låser förhandlingarna, sa Anders Holmestig.
Hyresgästföreningens förbundschef Erik Elmgren ville hellre kalla det en prognos. Den ekonomiska vändningen måste märkas i hyresgästernas plånböcker, resonerade han.
– Vi behöver bryta den här trenden. Vi har haft en hyresutveckling på i snitt 4,5 procent de senaste tre åren, sa Erik Elmgren, och pekade på att hushållen är ekonomiskt pressade.
Förhandlingschefen Carl-Johan Bergström tonade ned ytterligare: det handlade om generella bilder, inte om förhandlingsbud. Lokala förutsättningar ska styra.
– Vi har en förväntansbild som är omkring en procent, och det står vi för. Men det kan innebära betydligt mycket högre på vissa orter och kanske inget särskilt stort behov alls på andra, sa Carl-Johan Bergström.
Cathrine Holgersson, vd för Sveriges Allmännytta, kom med andra konkreta siffror. Var femte av hennes medlemmar har röda siffror, uppgav hon, och det klarar de sig igenom enbart genom att hålla tillbaka underhållet. Underhållsskulden hos allmännyttans medlemmar uppgår till 686 miljarder kronor, enligt Cathrine Holgersson.
– Någon ska betala, och frågan är ju vem, sa hon.
Rebecka Wallenstam, uthyrningschef på Wallenstam, hade tittat på kostnadsökningarna sedan 2020 och konstaterade att glappet mot de faktiska hyreshöjningarna är svårt att bortse från.
– Jag tror det blir tufft igen, sa Rebecka Wallenstam.
Anders Holmestig ville bredda perspektivet. Sett i relation till prisutvecklingen på el och livsmedel under samma period har hyreshöjningarna ändå varit modesta. Förhandlingssystemet fungerar som en krockkudde i tuffa tider, menade han.
Det är bristen på bostadspolitik som förs in i förhandlingsrummet och fastnar där.
Erik Elmgren höll inte med.
– Förhandlingssystemet kan inte lösa utmaningarna med landsbygdsproblematiken, urholkade bostadsbidrag och brist på renoveringsstöd. Det är bristen på bostadspolitik som förs in i förhandlingsrummet och fastnar där. Där krävs politisk handling.
Förra årets förhandlingsomgång resulterade, enligt Erik Elmgren, i över 170 ärenden till skiljeman – långt fler än väntat. Anders Holmestig tippade på att det rimligtvis blir färre med tiden, i takt med att systemet sätter sig, men han pekade också på att hela branschen borde ha tillgång till skiljeförfarandet och att besluten behöver motiveras bättre. Varken parterna eller hyresgästerna kan i dag förstå hur ett skiljemannabeslut vuxit fram, ansåg han.
Erik Elmgren ville ha tydligare besked om motparten tänker gå direkt på skiljeförfarande eller inte, och menade att lagstiftningen tjuvkopplas, att förhandlingar avbryts efter bara ett par möten i stället för att föras i god tro lokalt.
– Det urholkar ett system som bygger på lokala förhandlingar, och det gagnar ju ingen, sa Erik Elmgren.
Anders Holmestig skickade tillbaka. Hyresgästföreningen är obenägen att skriva förhandlingsordningar med tvistlösningsklausul, och sitter i många fall och väntar ut processen.
– Det kanske inte är så kul att komma hem och säga att det blev en ganska hög hyreshöjning. Då är det kanske lättare att skylla på att det var en skiljeman som fattade beslutet. Det är en spekulation, men jag tycker ni behöver ge er ut på planen och spela, sa Anders Holmestig.
Det som ändå förenade panelen var frustrationen med systemets tröghet. Cathrine Holgersson formulerade sin drömbild. En process där alla förhandlingar startar och slutförs samtidigt, lokalt, utan att det lönar sig att invänta vad grannen fick. Sveriges Allmännytta påbörjar ett arbete i den riktningen inom treparten i höst, med Erik Elmgren som en av deltagarna.
Rebecka Wallenstam lyfte en konkret ljusglimt. Numera kan parterna faktiskt sitta ner och prata med hjälp av framräknade siffror, utan att hela tiden behöva skala av perspektiv.
– Nu kanske vi på riktigt kan hamna närmare varandra tidigare i förhandlingen, sa Rebecka Wallenstam.
I sanna Almedalsanda kom så samverkan in på slutet. De tips man gav till varandra inför hösten var samstämmiga. Jobba med vägledningen på allvar, börja på rimliga nivåer, våga teckna överenskommelser tidigt utan att vänta på vad grannen fick. Cathrine Holgersson lyfte Malmömodellen som förebild för mer systematisk hyressättning med lägesparametrar.
Erik Elmgren klämde till med att bjuda in motparten till ett förutsättningslöst möte för att diskutera vägledningen. Och han avslutade med förhoppningen om att han en dag kan ägna sig åt att – tillsammans – utveckla hyresrätten.
Det är ju trots allt Almedalen.
