Tanken är att energiklassning ska spegla byggnadens faktiska energibehov och tekniska egenskaper – inte valet av uppvärmningssystem. Riksdagens utredningstjänst har i sina analyser pekat på att viktningsfaktorerna har en avgörande betydelse för vilka energieffektiviseringsåtgärder som framstår som rationella. Men Boverket har valt att inte föreslå några förändringar.
Trots det hörs skarp kritik från båda de stora och konkurrerande uppvärmningsformerna.
[ Annons ]
– Sverige måste göra om från grunden och återgå till tekniskt förankrade primärenergifaktorer i enlighet med direktivets krav, säger Martin Forsén, chef för internationella relationer på Nibe.
I dag riskerar regelverket att styra mot lösningar som ökar belastningen på elsystemet.
Från ett annat håll hörs E.on, som i sitt remissvar inte nöjer sig med en sval kommentar. Bolaget riktar skarp kritik mot Boverkets förslag och varnar för att nuvarande beräkningslogik riskerar att snedvrida marknaden – till nackdel för fjärrvärme.
– Det är avgörande att byggreglerna utformas så att de leder till ett robust och kostnadseffektivt energisystem. I dag riskerar regelverket att styra mot lösningar som ökar belastningen på elsystemet, trots att det finns mer effektiva alternativ ur ett helhetsperspektiv, säger Joakim Cejie, chef för Public affairs på E.on.
Kärnan i debatten är hur energiprestandatalet – Etal – beräknas. Sedan 2020 baseras det på ett primärenergisystem där varje energibärare multipliceras med en viktningsfaktor. El har faktorn 1,8, fjärrvärme har faktorn 0,7. Resultatet avgör byggnadens energiklass, vilket i sin tur påverkar allt från krav i plan- och byggprocessen till fastighetsvärdering och villkoren för grön finansiering.
Faktorn för el är alltså 2,57 gånger högre än faktorn för fjärrvärme, vilket innebär att en byggnad som använder el för uppvärmning straffas hårdare i energiklassningen än en identisk byggnad med fjärrvärme – oavsett hur elen faktiskt produceras.
Men det går att se saken på ett annat sätt.
Värmepumpar ”skapar” mer värme än de förbrukar i elenergi – det är poängen med tekniken. I BBR-systemet hanteras detta genom att den energi som pumpas upp från mark, luft eller vatten dras av från byggnadens energianvändning, proportionerligt mot pumpens årsverkningsgrad (SCOP). Ett exempel: En värmepump med SCOP 3,0 ger ett effektivt faktoravtryck på 1,8/3,0 = 0,60 per levererad värmekWh – lägre än fjärrvärmens 0,70. Det är den asymmetrin E.on nu angriper.
– När regelverket styr tekniska val på det här sättet riskerar vi att bygga in högre kostnader och sämre systemeffektivitet över tid. Det är inte hållbart, vare sig för kunderna eller för energisystemet, säger Joakim Cejie.
Från värmepumpssidan ser man dock saken annorlunda. En primärenergifaktor på 1,8 ligger inte så långt från en korrekt för Sverige i dag. Direktivet använder en framåtblickande ansats, då kan det förväntade värdet landa kring 1,6. Men i värmepumpsbranschen anser man att det rimliga är att sikta på vad som förväntas råda 2033 (sista årtalet då det införs förändringar i byggreglerna i den aktuella remissen). Men framför allt argumenterar man att primärenergifaktorn för fjärrvärme inte bör vara så låg som 0,7, utan ta hänsyn till fjärrvärmens verkliga utsläpp.
Det handlar om några tiondelar hit eller dit, men relationen mellan de båda faktorerna har betydelse för fastighetsägares val av uppvärmningsform.
Det är högst tveksamt om den svenska tillämpningen kommer att accepteras av EU.
Nibe, en av världens ledande värmepumpstillverkare, menar att felet sitter djupare än i enskilda faktorer. Problemet är att Sverige ersatt vetenskapligt beräknade primärenergifaktorer med politiskt satta viktningsfaktorer – och att det strider mot hur EU:s energiprestandadirektiv EPBD är tänkt att tillämpas.
– Det är högst tveksamt om den svenska tillämpningen kommer att accepteras av EU, säger Martin Forsén, och tillägger att Boverket i ett tidigare remissvar till regeringen faktiskt själva medgett att frågan kan behöva omprövas.
Bolaget delar inte heller E.ons uppfattning att teknikvalet bör göras neutralt i energiklassningen. Tvärtom: möjligheten att kompensera en arkitektoniskt utmanande byggnad – Martin Forsén tar en skånelänga eller en kontorsbyggnad med ljusgård som exempel – med ett energieffektivt system är en nödvändig flexibilitet.
– Det måste fortsättningsvis vara möjligt att göra avsteg från en energimässigt optimal utformning av byggnaden, under förutsättning att byggherren kompenserar detta genom att välja en mer energieffektiv systemlösning, säger Martin Forsén.
Om regelverket slår fast att alla byggnader bedöms lika oavsett uppvärmningslösning försvinner den möjligheten, menar han.
E.on föreslår att viktningsfaktorn för fjärrvärme justeras i relation till värmepumpars verkningsgrad, med ett tak för att hålla nivåerna rimliga – ett förslag bolaget beskriver som enkelt att implementera. Bolaget betonar också att energiklassningen bör spegla byggnadens faktiska energibehov och tekniska egenskaper snarare än valet av uppvärmningssystem.
– Byggreglerna ska premiera energieffektiva byggnader, inte enskilda tekniker. Fokus bör ligga på klimatskärm och installationers effektivitet, inte på vilken uppvärmningslösning som väljs, säger Joakim Cejie.
E.on varnar också för att nuvarande regler driver mot ökad elanvändning i byggnader, med ökad belastning på elnätet som följd. Nibe tillbakavisar den bilden.
Tvärtom menar Nibe att moderna värmepumpar bör ses som en tillgång för elsystemet snarare än en belastning – dels för att de kan styras och anpassa sin förbrukning efter tillgång och efterfrågan, dels för att de redan i dag används som flexibilitetsresurser i stamnätet. Som exempel nämner Nibe E.on:s egna storskaliga värmepumpar i Malmö och Högbytorp.
Poängen har udd åt flera håll. Det som E.on beskriver som ett problem med värmepumpar är i praktiken en teknik som fjärrvärmeaktörerna själva i allt högre grad förlitar sig på. Världens största värmepumpar finns redan i de svenska fjärrvärmenäten.
Martin Forsén menar att det inte går att backa från det faktum att samhället står inför en omfattande elektrifiering. Han menar att målet då bör vara att minska vårt beroende av importerade bränslen, där det redan skett kraftiga prisökningar på hållbara biobränslen, och ta höjd för en ökad belastning på elsystemet ihop med att anpassa användningen efter tillgång och efterfrågan.
– Det är dock inte byggreglernas utformning eller värmepumparna som utgör den stora utmaningen för det framtida elsystemet. De verkligt stora kraven på nätkapacitet kommer från elektrifieringen av transportsektorn och den tunga industrin. Genom införande av effekttariffer, och kommande krav på att tekniska installationer ska kunna svara på externa styrsignaler, har vi moderna verktyg för att styra laster och skydda lokala nät mot överbelastning, säger Martin Forsén.
Paradoxen i debatten är alltså att båda sidor anser sig missgynnade av samma regelverk, men angriper det i var sin ände och i var sin riktning. E.on vill justera fjärrvärmefaktorn uppåt. Nibe vill pressa ner elfaktorn. Och Boverket har valt att inte röra någondera.
