Det är ytterst problematiskt att allt fler grupper står utanför den ordinarie bostadsmarknaden. Det menar Stockholms socialborgarråd Jan Jönsson (L) som tycker det är dags att diskutera nya lösningar för en social bostadspolitik.
Beskriv situationen för utsatta på Stockholms bostadsmarknad.
[ Annons ]
– Den största gruppen hemlösa är fortfarande missbrukare och personer med psykisk sjukdom. Oroväckande är de allt fler äldre och barnfamiljer som inte kommer in på den ordinarie bostadsmarknaden på grund av för låg inkomst och för kort kötid. Men sen är det också så att många av de hemlösa i länets kommuner hamnar i Stockholms citykärna eftersom deras egna hemkommuner inte erbjuder mycket till stöd överhuvudtaget för hemlösa.
Tidningen Hem och Hyra uppmärksammade i våras hur Malmö stad förra året betalade 161 miljoner kronor för alla akutboenden. Stockholm har inte hamnat där. Hur?
– Det går inte att jämföra kostnader rakt av. I Stockholm uppgick socialnämndens kostnader för akutplatser 2018 till 34,5 miljoner kronor. Vi har satsat på att bygga upp en stor bostadssocial resurs i form av shis Bostäder som omsatte 392 miljoner.
Vad får man för de pengarna?
– Totalt bor 6 500 personer i SHIS:s-lägenhetsbestånd. Där finns 2 300 lägenheter för kärnverksamheten och 1 600 lägenheter för nyanlända. Tack vare en väl uppbyggd organisation tvingas vi till färre akuta lösningar där kostnaderna kan skena iväg. Vi har också valt att satsa på Bostad Först, vilket gör att man istället för att gå via akuta boenden och härbärgen placeras i en lägenhet och får stöd.
Varför är Bostad Först så bra?
– Forskning visar att när boendet blir stabilt för en människa som fortfarande befinner sig i ett missbruk, så har man lättare att ta tag i sin problematik och genomgå behandling.
Det är flera bostadspolitiska reformer på gång. Mycket handlar om ökat byggande. Löser det problemen?
– Till viss del kan det såklart bidra. Samtidigt som de utsatta familjerna inte kommer att ha råd med nyproduktionshyror. Men blir det tillräckligt många nya bostäder uppstår det luckor.
Men räcker det? Eller måste vi börja tala särlösningar?
– Ja, det tror jag. Stockholms fall kan det handla om att bygga ut SHIS. Vi har exempelvis beslutat att 100 lägenheter i beståndet ska reserveras för hemlösa barnfamiljer. Det kan behöva utökas. Och när modullägenheterna, som idag används av nyanlända, allteftersom blir lediga kan de användas av andra socialt utsatta grupper.
Alltså social housing i någon slags bemärkelse?
– I någon mån är väl redan SHIS det. Men helst skulle jag se att man redan vid planeringen för nya bostäder utgår från att en viss andel kan användas för socialt utsatta grupper. Exempelvis har Stadsmissionen pekat på det behovet.
Många pekar på risker i form av inlåsningseffekter och så vidare…
– Vad vi framförallt vill undvika är miljonprogrammets misstag. Det tillskapades visserligen en massa billiga lägenheter, men det ledde också till en uppdelad segregerad stad. För att undvika stigmatisering, är det bättre om man exempelvis säger att tio procent av lägenheterna ska gå till en viss grupp. Jag har inget exakt svar på hur lösningarna ska se ut, men detta är något vi behöver diskutera mer framöver.
[ Sammanfattning ]
Vad gäller saken?
Vad: I flera kommuner blir socialtjänsten en allt större hyresvärd när resurssvaga hushåll behöver hjälp med bostad.
Varför: Nya grupper har ställts utanför den ordinarie bostadsmarknaden.
Slutsats: Vi behöver diskutera en svensk modell för social housing.
