Social hållbarhet är att erbjuda lokaler och bostäder

De verkligt hårda värdena som en fastighetsägare kan bidra med avseende social hållbarhet är att tillhandahålla lokaler och bostäder. Utgångspunkten är fastighetsägares rådighet, skriver Linda Lövgren.

När jag var i Almedalen i början på sommaren noterade jag att debatten om social hållbarhet trätt in i en mognare fas, som mer handlar om mätbarhet och finansiella instrument än om vikten av social hållbarhet.

Det finns nya index som mäter social hållbarhet och nya sociala lån för fastigheter. Som ekonom är detta något jag starkt applåderar. Ingenting reellt händer utan ekonomiska incitament och tydlig effekt fås först när de aktiviteter som görs vidtas utifrån förutbestämda mål och med seriösa utvärderingar av resultatet.

Det har nämligen länge skavt lite i mig att bland alla sociala hållbarhetsprogram och hållbarhetsredovisningar, även om det ofta är många ambitiösa och vällovliga åtgärder, finns tendensen att det kan bli lite fluffigt. Det är ofta som stort och smått samlas utan inbördes värdering och prioritering. Det är väldigt trevligt med gårdsfester, odling och cykelpool, men det är kanske inte den typen av aktiviteter som skapar verkliga förändringar i samhället.

Vidare är vällovliga aktiviteter som trygghetsskapande åtgärder, sommarjobb och läxläsning sånt som skulle kunna tillhanda-hållas av andra privata och offentliga aktörer.

För vi behöver börja prata mer om de verkligt hårda värdena som en fastighetsägare kan bidra med avseende social hållbarhet, vilket är att tillhandahålla lokaler och bostäder. Allt annat är bra och vällovligt, men bör värderas lägre. Utgångspunkt bör vara vad fastighetsägaren har rådighet över. Förslagsvis en indelning som är fastighetsrelaterade, områdesrelaterade och övriga åtgärder.

Så, vilka aktiviteter skulle en riktigt ”hardcore” social hållbarhet för en fastighetsägare kunna innebära? Utifrån typ av fastighetsägare som det handlar om, så kan aktiviteterna vara:

• En generös hyresgästpolicy, som godtar lägre inkomster, enstaka betalningsanmärkningar och mer osäkra anställningsformer.
• Reservationer av bostäder till olika grupper såsom ungdomar, seniorer och studenter.
• Sociala kontrakt i form av Bostad Först.
• Hyrköp.
• Vräkningsförebyggande åtgärder såsom boendestöd och rådgivning om budget, skulder och hushålls-ekonomi.
• Tillhandahållande av lokaler för lokala föreningar, välgörenhetsorganisationer med mera.

En utgångspunkt kan vara att utgå från syftet med att arbeta med social hållbarhet. Ett svar kan vara ökad lönsamhet för fastighetsägaren. Det är givetvis en legitim inställning, utan lönsamhet – ingen verksamhet. Med den inställningen blir trygghetsskapande åtgärder, för att inte fastigheterna ska förstöras och gemensamhetsskapande åtgärder, för att få ska flytta, viktigast.

Ett annat syfte kan vara att öka den sociala hållbarheten för de boende, för de som vill bo och för lokalhyresgäster. Med tanke på att ekologisk hållbarhet syftar till ett bättre klimat, så är det inte en orimlig tolkning. Min önskan är att social hållbarhet hos fastighetsägare framöver får ökat fokus på det unika som enbart fastighetsägare kan erbjuda.