Riksbanken fortsätter att bromsa Sveriges ekonomi

Allting pekar på att inflationen kommer att ligga under inflationsmålet i överskådlig tid. Det är uppenbart att Riksbanken går för långsamt fram med räntesänkningarna.

När den penningpolitiska rapporten presenterades den 25 september öppnade Riksbanken för att räntan skulle kunna sänkas med 50 punkter vid något av årets återstående penningpolitiska möten.

Öppningen får väl tolkas som att det sakta börjar gå upp för riksbankscheferna att de sedvanliga 25-punkterssänkningarna inte kommer att räcka till för att vända ekonomin inom rimlig tid. Men jag är inte helt övertygad.

I det protokoll som presenterades efter det senaste penningpolitiska mötet spekulerar förste vice riksbankschef Anna Breman om varför förväntningar om framtida räntesänkningar ännu inte har haft något positiv effekt på efterfrågan i ekonomin. Samtidigt verkar hon lugn med att den låga inflationen kommer att göra underverk. När reallönerna växer, kommer att hushållen att öppna sina plånböcker. Frid och fröjd, med andra ord, bara Riksbankens går försiktigt fram så att inte inflationen tar fart och sänker reallönerna.

Jag tror att problemet ligger just i det faktum att Riksbanken agerar som inflationen skulle explodera om de skulle sänka räntan i ett lite snabbare tempo. Den svaga ekonomin är till stora delar resultatet av att den nuvarande räntenivån trycker ekonomin djupare ner i lågkonjunkturen med stigande konkurser och arbetslöshet som följd.

Om Riksbanken skulle följa den gamla hederliga Taylorregeln, som anger hur hög styrräntan bör vara givet ett lands ekonomiska tillväxt, arbetslöshet och inflation, borde styrräntan vara 1,5 procent i stället för dagens 3,25 procent.

Även de analyser som har gjorts av den svårfångade neutrala styrräntan, den ränta som varken bromsar eller gasar på ekonomin, tyder på att räntan borde vara väsentligt lägre än i dag. Allt pekar med andra ord på att riksbankcheferna med dagens styrränta trycker bromspedalen i botten. Risken för att inflationen ska explodera om de snabbare lättar på foten är med andra ord obefintlig.

Konjunkturinstitutet är inne på den linjen i sin senaste konjunkturprognos. I ett alternativscenario, som betonas så mycket att det i praktiken låter som det rimligaste scenariot, sänks ränta med 50 punkter under vart och ett av de kommande penningpolitiska mötena.

Om Riksbankens lystrade till det rådet skulle räntan ligga på 1,75 procent redan i början av nästa år. Ett sådant agerande skulle återge hushåll och företag framtidstron och bidra till att dra ekonomin ut ur den snart treåriga lågkonjunkturen, utan att riskera att inflationen ska explodera.

Jag delar konjunkturinstitutets analys. Så länge Riksbankens fortsätter att stå på bromsen ökar risken för att Sverige ska drabbas av svårläkta realekonomiska sår i form av ökad långtidsarbetslöshet, utslagna företag och förlorade investeringar.