Paris har en ny borgmästare. Den gröna socialisten Emmanuel Grégorie tar över efter Anne Hidalgo, som under sina tolv år på posten radikalt har förändrat den franska huvudstaden. Det första Grégoire gjorde efter valsegern var att sätta sig på en av stadens hyrcyklar – en så kallad Vélolib – och leende trampa genom Paris mot Hôtel de Ville. Det var ett effektivt sätt att kommunicera till väljarna och världen att han kommer fortsätta att driva Hidalgos vision om ett Paris där gång- och cykeltrafikanter prioriteras framför bilister.
Jag hyrde själv en vélolib och cyklade runt i ett vårigt Paris under en jobbresa bara någon vecka efter valet. Förutom att det var otroligt krångligt att få loss hyrcykeln ur stället – det tog tjugo minuter och krävde ett samtal till support – var jag lika glad som Grégoire när jag susade fram längs de trafikseparerade cykelstråken.
[ Annons ]
Med plantering av 155 000 nya träd och 63 000 hektar nya grönytor, tre badplatser längs Seine, (som jag besviket konstaterade ännu inte hade öppnat för säsongen), och 1 200 offentliga dricksvattenfontäner, gjorde Hidalgo den franska huvudstaden mer motståndskraftig mot värmeböljor. Grégorie har lovat att fortsätta den utvecklingen, bland annat genom att omvandla tio boulevarder till parker och stänga ytterligare 1 000 gator för biltrafik under kommande mandatperiod.
Hidalgos politik gjorde Paris stadsutveckling till ett inspirerande och klimatsmart föredöme internationellt, men på hemmaplan har hennes reformiver polariserat väljarna
Det återstår att se om Grégoire härmed kommer att möta samma hårda motstånd som sin företrädare. Hidalgos politik gjorde Paris stadsutveckling till ett inspirerande och klimatsmart föredöme internationellt, men på hemmaplan har hennes reformiver polariserat väljarna. Kritikerna, särskilt bilister och boende i förorterna, är missnöjda med trafiksituationen. Över 25 000 gatuparkeringar har försvunnit de senaste sex åren. Alla omfattande vägarbeten har gett henne öknamnet Madame Nid-de-poule (Madame Potthål) och många upplever att staden under henne har blivit smutsigare. Men framför allt är det stora budgetunderskott som hon lämnar efter sig en stötesten. Enligt dagstidningen Le Monde har det ökat med 133 procent (från 4,18 miljarder euro till 9,7 miljarder) under hennes period som borgmästare. Det är en utmaning som Grégoire nu måste ta itu med.
För att lyckas måste man ha en strategi, vara beslutsam och acceptera att vara impopulär
En annan är bristen på billiga hyresrätter. Bostadsfrågan står högt på Grégoires agenda. Han har utlovat en ”bostadsrevolution” med en bostadspolitisk agenda som innefattar 60 000 nya sociala och prisvärda bostäder, särskilt i stadens rikare västra förorter; strängare regler för korttidsuthyrning av bostäder till turister (Airbnb); rekvisition av bostäder som har stått tomma i mer än fem år och ökad omvandling av kontor till bostäder särskilt i de yttre arrondissementen. Han vill även inrätta en ”skyddsbrigad för hyresgäster” som ska upprätthålla hyresregleringar och stärka hyresgästernas rättigheter.
På tåget hem från fyra intensiva dagar i Paris läser jag en intervju med Hidalgo i brittiska The Guardian där hon sammanfattar sina erfarenheter. Borgmästare måste, menar hon, ta hänsyn till klimatkrisen och vara medvetna om att det är komplicerat att förändra en stad. Inte ens de mest progressiva människorna vill ändra sina vanor, hävdar hon. För att lyckas måste man ha en strategi, vara beslutsam och acceptera att vara impopulär. Varje stad är unik, det går inte att kopiera Paris, men det finns gemensamma utmaningar som alla politiker kan ta itu med, avslutar hon.
Forskningen snarare än city index, näringslivsfrämjande och lobbyism har svaren
Det är viktiga lärdomar för stadsutvecklare och kommunpolitiker att ha med sig, tänker jag. De som vill driva en motsvarande utveckling bör påminna sig om att en grundläggande förutsättning för framgången har varit en stark politisk vision grundad i övertygelsen att klimatförändringar måste tas på allvar och att forskningen snarare än city index, näringslivsfrämjande och lobbyism har svaren. I Hidalgos Paris har förändringarna varit omfattande och skett relativt snabbt från början. På gott och ont har pilotprojekt, som sommargågator och pop-up lösningar, varit få. Det har skapat konflikter. Det har krävts mod och handlingskraft att genomföra förändringarna, och det har kostat ekonomiskt och personligt. Jag ser fram emot att fortsätta följa Paris utveckling när Grégoire trampar vidare genom städernas stad, men nästa gång hyr jag en cykel hos en cykelhandlare, om jag hittar en som stått emot konkurrensen från stadens vélolib-system.
