Öka rörligheten till glädje för gamla och unga

Helt säkert är att fler blir äldre och att de behöver anpassade bostäder. Ökad rörlighet skulle gynna såväl de äldre som de yngre skriver Maria Pleiborn.

Det är nästan den enda demografiska utvecklingen framöver som vi kan vara helt säkra på – att våra äldre blir både fler och utgör en större andel av befolkningen. Och att det är sant i så gott som alla kommuner i landet. Övrig befolkningsutveckling har framför allt att göra med hur vi hanterar invandring, flyktingar och asylärenden – och den prognosen är inte jag beredd att ta ansvar för.

Men vi kommer som sagt att bli allt fler äldre: 300 000 fler 80-plussare om bara 10 år. Det är 40-talistgenerationen som nu kommer upp i dessa åldrar och den är en stor kohort som länge har påverkat vårt samhälle, våra politiska prioriteringar och vår ekonomi. Och de lär fortsätta att göra det. De är alla röstberättigade. Det är också vid den åldern som krämpor och utökade behov av omvårdnad från andra börjar komma.

SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, har beräknat att vi under den kommande tioårsperioden kommer att ha de största kostnaderna inom omvårdnadsinsatser för äldre. Det kommer att vara stor skillnad jämfört med kostnaderna i kommunerna under 2010-talet som mest handlade om kostnader för yngre (barn och ungdomar i skolåldern). Nu har dessutom en ny forskningsrapport från FoU i Väst visat att vård och omsorg i hemmet kan bli mer än dubbelt så dyr som på ett äldreboende.

Nu är vi i ett läge på bostadsmarknaden där: Unga har svårt att ta sig in till följd av tuffa ekonomiska krav. Familjer har svårt att få råd och möjlighet att bo i tillräckligt stora bostäder till följd av felprioriteringar avseende vad som byggs samt låg rörlighet inom bostadsbeståndet. Och äldre som känner sig ensamma i stora bostäder de inte kan sköta om och där omsorgen kommer att kosta samhället gigantiska summor.

Som demograf och bostadsmarknadsexpert drivs jag av möjligheten att göra bostadsmarknaden mer effektiv, rättvis och hållbar genom goda reformer. Så vad kan vi göra för att få till en mer effektiv och hållbar bostadsmarknad?

Vi måste se till att öka rörligheten inom och mellan olika boendeformer. Inte genom tvångsåtgärder eller hot utan genom att erbjuda mer tilltalande alternativ.  Tänk om den äldre ensamstående damen i det lite för stora och svårskötta huset kunde få möjlighet att flytta till en bättre anpassad hyresrätt som inte var för liten (inte så liten som dagens investeringsstöd kräver) och som erbjöd goda möjligheter till social samvaro. Tänk om den unga familjen gavs möjligheter (utan alltför direkta krav på amorteringar) att köpa hennes hus. Och tänk om den unga vuxna fick möjlighet att flytta in i den lägenhet den trångbodda familjer flyttade ifrån (utan att ha rika föräldrar eller extremt lång kötid).

Tänk dessutom om detta hade kunnat ske i hela landet. Och tänk om de som kommer till Sverige från ett annat land hade fått möjlighet att direkt ta sig in på arbetsmarknaden för att hjälpa till med de tjänster vi alla så väl behöver både inom det offentliga och privata. För det är mycket sannolikt att arbetskraft och kompetens kommer att bli en bristvara framöver. Vi kommer att konkurrera med alla andra länder i Europa som har en åldrande befolkning och som behöver arbetskraft. Vi behöver bli bäst i klassen (och vi är långt därifrån idag)!