Omkring 480 000 personer i Sverige bor i områden där det finns problem med parallell rättskipning. Den bedömningen gör utredaren Mathias Wahlsten, som har haft regeringens uppdrag att kartlägga och analysera parallella samhällsstrukturer. Han pekar ut låg tillit till samhället och segregation som en grogrund för sådana parallella samhällsstrukturer.
En återkommande mekanism, som Mathias Wahlsten menar kännetecknar den typen av områden, är hur bostäder byter händer utanför den legala marknaden. I den utredning som överlämnades till integrationsminister Simona Mohamsson i tisdags räknas informell bostadsförmedling som ett av sex ”alternativa samhällssystem” – vid sidan av informell rättsskipning, bank- och betalningslösningar, försörjning, utbildning och samhällsinformation.
[ Annons ]
Konkret handlar det om omfattande olovlig andrahandsuthyrning, handel med hyreskontrakt, inneboendeproblematik, ockerhyror och så kallad madrassuthyrning. Hit hör också försök att förmå grannar att flytta till förmån för släkt och vänner, och lägenheter som används för prostitution och narkotikahantering. Efterfrågan kommer främst från dem som redan står svagt – nyanlända, personer med svag ekonomi och de som saknar nätverk eller kötid nog att ta sig in på den ordinarie marknaden.
Utredningen är konkret med vad det kostar den som äger husen. När boende får sin bostad via informella kanaler hamnar de i beroendeställning till den som hyr ut, och vågar då ofta inte anmäla fel i lägenheten – vilket på sikt leder till eftersatt underhåll. Hög in- och utflyttning gör det svårt för de boende att känna samhörighet. Lediga lägenheter kommer aldrig ut på den legala marknaden. Och när ingen vet hur många som faktiskt bor i ett hus blir det svårt för både kommun och fastighetsbolag att beräkna behovet av samhällsservice.
Problemet kopplas direkt till felaktig folkbokföring. Skatteverket uppskattar att mellan 96 000 och 154 000 vuxna är folkbokförda på fel adress, och att minst 65 000 personer står kvar i registret trots att de borde ha avregistrerats som utflyttade. I den myndighetsgemensamma lägesbilden kallas felaktig folkbokföring en ”dörröppnare för brottslighet”, och Ekonomistyrningsverket har uppskattat att omkring 845 miljoner kronor av de felaktiga utbetalningarna från välfärdssystemen kan härledas dit.
Utredningen kommer fram till att arbetet mot parallell bostadsförmedling och felaktig folkbokföring behöver stärkas – med fastighetsägarna som en av flera parter. Betänkandet pekar på behovet av att information från kommuner och fastighetsägare tas till vara bättre när felaktiga uppgifter ska rättas. Men Mathias Wahlsten trycker samtidigt på att skärpta kontroller inte får slå mot dem som redan är utsatta, och eftersom den parallella marknaden delvis beror på att människor inte kommer in på den ordinarie måste kontroll kombineras med åtgärder som faktiskt släpper in fler. Annars flyttas problemet bara runt.
