[ Annons ]

Illustration: Johan Isaksson
Publicerat 2 november, 2021

Man kan inte vinna – bara förlora val på bostadsfrågan

Med cirka ett år kvar till valet placerar Lennart Weiss partierna i en bostads-politisk serietabell där SD hamnar sist och L och KD högst.

Det var inför andrakammarvalet 1966 som bostadsfrågan hamnade i den politiska debattens centrum. tv:s Lars Orup öppnade valets partiledarutfrågning med att fråga statsminister Tage Erlander:

– Herr Erlander, antag att ni träffar ett ungt par som ber er om ett råd, och de vill gifta sig men de har ingen bostad, och de är heller inte rika, vilket råd ger ni dem då?

[ Annons ]

Erlanders svar, som kom trevande och helt utan självförtroende:

– …de får väl ställa sig i bostadskön…

Den allmänna uppfattningen efteråt, var att valet förlorades till följd av Erlanders avsaknad av ett vettigt politiskt svar på en av samhällsbyggets absoluta kärnuppgifter. Med dagens närmast icke existerande debatt om bostadspolitiken i minnet kanske just den saken kan vara svår att förstå, men ungas rätt till en bostad, med möjlighet att påbörja ett självständigt liv som vuxna, sågs då som en självklar del av det välfärdspolitiska samhällskontraktet. Precis som många andra reformer som byggde folkhemmet.

Men låt oss flytta frågan till nutid. Hur kan det komma sig att bostadsfrågan för en så tynande tillvaro, trots de långa bostadsköerna, trots kreditrestriktioner som främst drabbar de unga, trots att alla politiker vet att det är nu som många är i färd med att bilda familj? 

Politiken har likheter med sporten (the winner takes it all) så låt mig betygssätta partiernas prestationer inom detta område i en serietabell där än så länge halva serien är spelad och slutspelet återstår till finalen i september nästa år. 

Sladdar sist i tabellen, helt utan ambitioner eller ens grundläggande analys, gör Sverigedemokraterna. Svaret på alla frågor: ”det är svartskallarnas fel” borde väl även anhängarna ha tröttnat på? På en pinsam kvalplats placerar sig Moderaterna och Socialdemokraterna. Visst bästa M, regelförenklingar och snabbare planprocesser är bra, men på vilket sätt adresseras dagens bostadssociala utmaningar med ett sådant recept? En annan form av ”byggpolitik”, men heller inte så mycket mer, är s fixering vid investeringsbidraget, som om detta skulle vara svaret på de ungas växande utanförskap, segregationen eller hemlösheten.

Om C och V finns tyvärr inte mycket mer att säga än att de då och då glimtar till med symbolfrågor som flirtar med de väljargrupper som de vill fånga, även om Nooshi, oavsett vad man anser i sak, måste ges en populistisk bonuspoäng för sin rejäla straffspark i frågan om marknadshyra i nyproduktionen.     

På tredje plats i min tabell ligger MP som spottat upp sig rejält under Märta Stenevi och lyckats tillsätta ett par viktiga politiska utredningar om startlån och bostadssociala åtgärder för de allra mest utsatta, dessutom med bra direktiv.

Men de som parkerar sig högst upp är L och KD som båda levererat breda och väl genomarbetade program, som pekar på dagens politiska utmaningar och formulerar förslag som skulle göra skillnad.

Det är riksdagens tre stora partier som parkerar sist i tabellen. Ska man gissa att de tror att man inte vinner val på bostadsfrågan? Kanske så, men historien visar också att man kan förlora val på den.

Lennart Weiss

Gör: Kommersiell direktör på Veidekke Sverige.

Mer om: Född och uppvuxen i Gävle där han tidigt engagerade sig i SSU. Valdes in i kommunfullmäktige som 17-åring, sen ledde karriären vidare in i regeringskansliet som politisk sakkunnig. Arbetade därefter en lång tid på HSB.

Twitter: @LennartWeiss

Läs fler krönikor av Lennart Weiss »

[ Annons ]

[ Krönikor ]
[ Nyheter ]
[ Reportage ]