I en värld där stormakterna tar för sig utan att skämmas är det inte lätt att vara liten. Resurserna är helt enkelt för skevt fördelade. Det är ett faktum som gäller såväl kulor och garanter som ekonomisk konkurrens. När industripolitik stavas tullar och exportsubventioner har storleken definitivt betydelse. Som liten står man sig slätt.
Som liten måste man lita mer på hjärnan än på musklerna. Sverige kan bara bjuda upp till dans genom att vara attraktiv och erbjuda bästa möjliga förutsättningar för företagande.
[ Annons ]
Det där vet regeringen. Den gör också en hel del bra saker, men viljan, eller modet, att ta tag i de verkliga problemen som begränsar vår ekonomiska potential saknas. Åtgärderna liknar mest småduttande runt stinkande surdegar. I strävan att skapa ett attraktivt företagarland blir det som att sminka en gris. Den grundläggande attraktiviteten saknas.
Det är där, i städernas täthet, tillväxten numera skapas
De surdegar jag främst tänker på är de som bromsar den geografiska omvandling av ekonomin som pågått sedan industrialiseringens genombrott på 1800-talet. Sedan dess har folk och företag lämnat byar och bruksorter för att slå sig ner i allt större städer.
Det är där, i städernas täthet, tillväxten numera skapas. Där hittar företagen kompetens och marknader. Där finns jobb. Denna migration av verksamhet har varit nödvändig för den resa Sverige har gjort från en fattig jordbruksnation till en rik välfärdsnation.
Trots logiken har resan mot staden aldrig varit självklar. Regleringar av bostadshyror och den fysiska planeringen har fungerat som effektiva bromsklossar på den ekonomiska omvandlingen. När det gäller planeringen har det bara blivit värre de senaste decennierna, vilket ekonomhistorikern Jan Jörnmark ger flera hårresande exempel på i den färska rapporten ”Den kollapsade staden”; måsteläsning för alla som vill förstå stadsplaneringens utmaningar.
Utan stöden skulle ingen bygga där
Jörnmark radar upp flera exempel på havererade planprocesser i Stockholm och Göteborg. Beslutade detaljplaner överklagas och länsstyrelsen kräver den ena kostsamma utredningen efter den andra. Riks- och miljöintressen prioriteras ständigt framför tillväxt. Tomter i attraktiva områden står tomma i decennier.
Bara mycket kapitalstarka och uthålliga aktörer överlever en sådan hantering. Följden har blivit minskad konkurrens och färre byggen. När bostadsbristen kommer som ett brev på posten reagerar politiken med byggsubventioner som i praktiken bara kan användas utanför storstäderna där markpriserna är låga och riks- och miljöintressena är minimala. Utan stöden skulle ingen bygga där. När kostnadschocken och lågkonjunkturen anlände våren 2022 vällde vakanserna fram i dessa områden. I storstäderna råder fortsatt bostadsbrist. Storstädernas möjligheter att generera tillväxt och välfärd hämmas.
Politikerna har sminkat grisen med missriktade stöd. Ska vi göra Sverige attraktivt i en värld där vi ska konkurrera med mer eller mindre välvilliga stormakter krävs mer än så. Ska vi bli ett attraktivt land för företagande måste vi ta tag i surdegarna.
