Årets sista veckor är här och det är hög tid att klimatboksluta, spika hållbarhetsmål och granska hållbarhetsrapporten. Vid samma tidpunkt förra året upptogs mycket av mina tankar av CSRD och det nya regelverk vi var i färd med att implementera. Men några veckor in i 2025 kom omnibus och beskedet om lättnader i regelverket för de flesta fastighetsaktörer. Vi på AMF Fastigheter och många andra träffades inte längre av de mer omfattande kraven om rapportering.
Vi redovisar olika, vi räknar olika och vi pratar olika
[ Annons ]
Det nya regelverket hade inneburit mer arbete, men det skulle också ge oss det som verkar svårt att åstadkomma i branschen: ett gemensamt språk, gemensamma mätetal och en mer transparent rapportering. I dag är det långt ifrån enkelt att förstå hur hållbart ett fastighetsbolag faktiskt är. Vi redovisar olika, vi räknar olika och vi pratar olika. Det gör jämförbarhet i princip omöjlig. Två områden illustrerar utmaningen särskilt tydligt:
Storytelling går före siffor. Det återbrukade teglet. Den bevarade fasaden. Kontoret som fick nytt liv i stället för att rivas. Men hur ofta visar vi hur mycket klimatpåverkan som sparades? Hur stor skillnad gjorde vi på riktigt? Utan tydliga jämförelser blir det svårt att veta om vi gör verkliga framsteg eller bara berättelser som låter bra, särskilt eftersom berättelsen i sig blir svår utan siffror. Och även när siffrorna finns saknas ofta det sammanhang som skulle göra dem begripliga bakom de goda exempel branschen gärna lyfter. För att förstå utvecklingen måste vi veta var vi startar och vart vi är på väg. Det kräver klimatberäkningar, nuläge, mätningar och uppföljning.
Utmaningen med klimatmålens basår. Många bolag har i dag SBT-mål, men bakom procentsatserna döljer sig en utmaning: basåret. Ett basår med höga utsläpp gör målet lättare, ett med låga gör det betydligt tuffare, och valet påverkar både trovärdighet och möjlighet att nå målet i praktiken. Två bolag kan ha identiska SBT-mål men helt olika förutsättningar beroende på det arbete som ägde rum under basåret, såsom stora byggprojekt eller om man befann sig i expansion eller förvaltning. Resultatet är att branschen saknar en gemensam referenspunkt, vilket gör klimatmålen svåra att jämföra och omställningen svår att bedöma.
När jag gått igenom olika fastighetsbolag har jag hittat förvånansvärt få som har officiella återbruksmål
Med det i ryggen vill jag dela tre punkter för vad som skulle ge fastighetsbranschen större jämförbarhet och samtidigt driva på omställningen 2026:
- Återbruksmål, eller cirkularitetsmål, som standard i branschen
Att sätta mål för återbruk, och mäta på samma sätt, skapar transparens och gör det möjligt att se vilka bolag som tar steg mot cirkulära materialflöden. Det har gett oss på AMF Fastigheter både ny kunskap och en tydlig gemensam ambition. När jag gått igenom olika fastighetsbolag har jag hittat förvånansvärt få som har officiella återbruksmål. Eftersom återbruk är en av våra största utmaningar behöver det bli standard i hela branschen. Jag tror det skulle ge oss kraft att ta större kliv i den omställning vi vet krävs för att få upp återbruksvolymerna. För vill man bli riktigt bra på något så måste man mäta det. Dessutom finns en vedertagen definition på cirkuläritetsindex i branschen – så låt oss använda den.
- Omställningsplaner och färdplan som grund för hållbarhetsstyrning
Omställningsplaner och färdplaner utgör den karta och kompass som krävs för att styra klimatfrågan med samma tydlighet som ekonomin, men de blir värdefulla först när de används som grundpelare i en fungerande klimatstyrning. I dag har många fastighetsbolag ambitiösa procentmål, men verklig klimatstyrning kräver mer. Den uppstår först när vi arbetar som vi gör med ekonomin: bryter ner målen i årliga klimatbudgetar, följer upp resultaten löpande och justerar insatser när vi backar. Då blir styrningen starkare än procentmålet och framför allt betydligt mer handlingskraftig.
En sådan styrning skulle också skapa den transparens branschen saknar. Många har klimatambitioner, men vi behöver bli fler med dokumenterade planer, klimatbudgetar och uppföljning. Utan dessa delar blir det svårt att förstå om bolag faktiskt är på väg åt rätt håll.
- Klimatmål för byggprojekt
Ska vi klara 2030-målen måste vi ha klimatstyrningen där utsläppen faktiskt uppstår. I dag sätter många bolag klimatmål på koncernnivå, men alldeles för få sätter konkreta projektmål i linje med koncernmålen, trots att det är i byggprojekten en stor del av vår bransch utsläpp faktiskt sker. När klimatmålen inte följer med ner i projekten blir de lätt en strategiprodukt snarare än ett styrmedel. Varje projekt behöver en egen klimatbudget som styr materialval, projektering och upphandling. Om vi menar allvar med 2030-målen måste styrningen börja där utsläppen faktiskt sker.
Så min önskan inför 2026 handlar om mer mätmetoder, transparens och tydlighet i branschen. Det branschen saknar är inte ambitioner utan ett gemensamt sätt att definiera och uppnå dem. När våra siffror, vårt språk och våra mål linjerar blir klimatet inte längre en berättelse, utan ett begripligt och jämförbart resultat.
