Nu är det dags igen – välkommen till vabruari. Den kommer varje år, lika säkert som amen i kyrkan – ändå är vi förvånade varje gång.
Plötsligt jobbar halva arbetsstyrkan hemma, köksbord blir skrivbord, garderoben blir konferensrum, vardagsrummet blir klassrum, bostaden blir kontor, skola och vårdinrättning. Hela familjen är hemma dygnet om, badrummet ständigt upptaget, tekopparna slut och tålamodet också.
[ Annons ]
Det är då våra fastigheter visar hur de egentligen mår. Inte i årsredovisningen. Inte i hållbarhetsrapporten. Utan en gråkall tisdag när värmen inte riktigt räcker till.
När fler vistas hemma, snörvlar och snyter sig och skruvar på elementen, så går skavankerna inte att dölja. Draget under dörren, innetemperaturen som inte hänger med i utetemperaturens svängningar, oset från våningen nedanför som tränger sig in, hundskallen som ekar i trapphuset. Husen är byggda för ett “normalläge” som allt färre lever i. Vabruari är inte ett undantag att ignorera – det är stresstestet att lära sig av.
Vabruari är inte ett undantag att ignorera – det är stresstestet att lära sig av
Vabruari ser bra ut för arbetsgivaren. Elförbrukningen minskar, klimatpåverkan sjunker i takt med målen. Men det enda som skett är ett adressbyte. Energianvändningen har flyttat från kontor till bostad. Den boende får högre elräkning, arbetsgivaren lägre. Den boende hostar och snörvlar, bostadsrättsföreningen kämpar, arbetsgivaren skrattar hela vägen till banken – ju fler som vabbar, desto lägre kostnader. Den vabbande får en trippelsmocka till tack; först hostad rätt upp i ansikten av de sjuka ungarna, sen kommer löneavdraget, sen den höga elräkningen.
Minskad energiförbrukning och lägre kostnader beskrivs ofta i tekniska termer: styrsystem, sensorer, isolering. Men vabruari påminner om att det handlar om något annat; var människor är och hur de mår. Många som är hemma betyder högre förbrukning här, få på jobbet betyder lägre förbrukning där.
Varje modern arbetsgivare pratar om flexibla medarbetare och ett arbetsliv som snabbt ska kunna ställa om. Vabruari är stresstestet som visar om det mest är snack eller verklighet – också för våra bostäder. Kan de uppvisa situationsanpassat ledarskap? Justeras värme och ventilation efter faktiska behov, eller efter schablon och prognoser?
Det är dags före ett nytt begrepp i fastighetsbranschen: Vabruarisäkrad
Vabruari går över, men inte så fort som många tror. Faktiskt är vabruari värre i mars. Men insikterna bör vi ha hela året, inte bara för att den kommer tillbaks nästa år och varje år efter det. Utan också för att den som är förberedd för vabruari är förberedd för en alltmer osäker framtid. Myndigheten för civilt försvar har just skickat ut ”Beredskap för företag”, med tips på hur företagets motståndskraft stärks. Personal och lokaler är i fokus – precis som i vabruari. Se dessa vabbveckor som en förberedelse för något värre som förhoppningsvis aldrig kommer.
Det är dags för ett nytt begrepp i fastighetsbranschen: Vabruarisäkrad. Den vabruarisäkrade fastigheten fungerar när vardagen inte gör det. När människor jobbar hemma, när barn är sjuka, när energipriserna rusar eller när nästa kris slår till. Det kan vara kriser vi vet är på väg, som det alltmer oförutsägbara vädret med skyfall, torka och köldknäppar och värmeböljor. Det kan vara sånt vi inte vet, men som blir varianter av vad vi sett tidigare, som pandemin. Det kan vara ”unknown unknown” – vi vet inte alls vad det blir, men något blir det. Ju bättre vi klarar vabruari desto bättre är vi rustade för framtiden.
