Det finns en märklig paradox i svensk bostadspolitik. Alla är överens om att det behöver byggas fler hyresrätter i våra tillväxtorter. Samtidigt har politiken skapat ett skattesystem som aktivt försvårar finansieringen av just dessa projekt. Det är inte bara motsägelsefullt – det är direkt kontraproduktivt. Låt oss börja i verkligheten, inte i teorin.
För ett fastighetsbolag är själva fastigheten inte bara en tillgång. Den är verksamhetens kärna. Den är produktionsmedlet – precis som stålet är för ett stålbolag eller maskinerna för en industrikoncern. Ingen skulle komma på tanken att säga till ett stålbolag: “Ni får bara dra av en del av kostnaden för ert stål.” Ändå är det exakt så fastighetsbranschen behandlas.
[ Annons ]
Att bygga hyresrätter kräver enorma investeringar. Det handlar om hundratals miljoner i kapital som binds upp över decennier. Finansieringen sker till stor del med lån, inte av bekvämlighet, utan av nödvändighet.
I fastighetsbranschen är räntan inte något perifert
Men till skillnad från många andra sektorer har fastighetsbolag i dag kraftigt begränsade möjligheter att dra av sina räntekostnader. Dagens regelverk innebär i praktiken att en stor del av finansieringskostnaden inte får någon skattemässig effekt alls. Resultatet blir högre skatt, sämre kassaflöden och lägre investeringsvilja. I slutändan byggs färre hyresrätter.
I fastighetsbranschen är räntan inte något perifert. Den är en central del av produktionen. Det är kostnaden för det kapital som krävs för att överhuvudtaget kunna bygga. Att begränsa ränteavdrag i denna sektor är därför inte som att justera en detalj i skattesystemet. Det är som att börja särbeskatta insatsvaror i industrin.
Här finns en politisk målkonflikt som få vill erkänna. Å ena sidan efterlyser politiken fler hyresrätter. Å andra sidan upprätthålls ett regelverk som försämrar förutsättningarna att finansiera dem. Det är svårt att tolka på annat sätt än att viljan att lösa bostadsbristen inte fullt ut matchas av förståelse för dess ekonomiska villkor. Men bostäder byggs inte av intentioner. De byggs av kapital.
Frågan är inte om vi har råd att förbättra ränteavdragen. Frågan är om vi har råd att låta bli.
Om vi menar allvar med att öka byggandet av hyresrätter måste staten börja behandla fastighetsbolagens produktionsmedel för vad de faktiskt är. Det innebär att räntekostnader i större utsträckning behöver vara avdragsgilla, skattesystemet måste utformas så att det möjliggör långsiktiga investeringar. Det handlar inte om att gynna fastighetsägare. Det handlar om att skapa förutsättningar för att bygga bostäder. Så frågan är inte om vi har råd att förbättra ränteavdragen. Frågan är om vi har råd att låta bli.
