Kön ringlar sig lång i vår lokala närbutik, doften av lussekatter slår mot mig när jag kliver in och där på rad står människor som ska hämta ut paket. Dom precis som jag står troligen i kön för fraktalternativet dit var “fri frakt”. Men det är ju inte heller ovanligt med fri frakt hem till brevlådan. Bring, Postnord, Schenker, UPS, Early Bird och Budbee är bara några av bilarna som just nu levererar blackfriday-inköp i mina grannars brevlådor. Jag har inget emot att det går att få saker hemlevererade, jag beställer givetvis också hem grejer på nätet.
Det här skulle absolut kunna spåra ur till en krönika som handlar om överkonsumtion, men i stället så tänker jag försöka dela med mig av mina tankar om hur samhället utvecklas när vi har gått ifrån att handla i de lokala butikerna i centrum till att istället klicka hem saker på nätet och vad det gör med vår bebyggda miljö och hur vi rör oss i den.
[ Annons ]
Som det ser ut just nu, så undrar jag om vi verkligen minskar antalet mil på att beställa grejer på nätet
Innovationsprogrammet ShiftSweden som jag leder jobbar med tre skiften för att uppnå hållbara, attraktiva och tillgängliga livsmiljöer för alla. Ett av dessa skiften handlar om att gå från ohållbara transporter till en ny frihetsreform med konkurrenskraftiga alternativ till enskilt bilresande. Vi jobbar så klart med att underlätta och förbättra så att fler väljer gång, cykel och kollektivtrafik. Men vi pratar också om hur vi kan utforma vårt samhälle på ett annat sätt så att vi minskar behovet av förflyttningar. Och här tänker jag absolut att alla de olika aktörer som kör hem grejer till min dörr i stället för att jag tar bilen för att åka och köpa grejer kan spela en roll. Men som det ser ut just nu, så undrar jag om vi verkligen minskar antalet mil på att beställa grejer på nätet och låta någon annan köra ut det än om jag hade kört till affären för att handla. Samtidigt står butikslokaler tomma, det är svårt att få ekonomin att gå bra både för butiksinnehavaren och fastighetsägaren. Våra centrum som tidigare var kittet och mötesplatsen i våra samhällen är sorgligt nog inte längre det.
Jag bodde tidigare i en ganska stor bostadsrättsförening med kringbyggd innergård. Det skulle lika väl kunnat vara ett gäng hyreshus vars innergård nu blivit mer som ett logistikcenter än en trivsam plats där barn kan leka och människor mötas. På platsen där jag drömde om odlingslådor och fler cykelställ, där på gångbana trängs nu i stället bilar och mindre lastbilar som levererar grejer, matbud och annat. Ibland har till och med ambulansen svårt att komma fram. Samtidigt som det 260 meter bort finns en Coop med paketboxar och 250 meter åt andra hållet ligger en ICA som dessutom är postombud. Och ändå går det att fraktfritt får grejer levererade hem till dörren. Borde det vara förbjudet?
[ Annons ]
Jag vill se ett levande centrum som blir kittet i vårt samhälle och bostadsområden som i stället fylls med människor och liv. Dessa områden kommer då också att upplevas som tryggare. Områden där föräldrar känner sig trygga med att låta sina barn spela boll på gården kommer också öka attraktiviteten för området.
Jag vill se ett levande centrum som blir kittet i vårt samhälle och bostadsområden som i stället fylls med människor och liv
Så vad gör vårt klicka-hem-beteende med våra livsmiljöer? Tänk om vi som kan gå eller cykla och hämta våra paket hos ett ombud i stället gör det. Skulle då våra livsmiljöer kunna bli attraktiva och samtidigt ge förutsättningar för fler butiker där paket lämnas ut och lokala arbetstillfällen skapas?
Finns svaret i den lussekattsdoftande närbutiken, är det en sådan plats som jag tänker är nutidens kitt i vårt lokalsamhälle, där människor möts, där paket hämtas ut och där eftermiddagens fika inhandlas. Det är absolut många som går eller tar cykeln dit, men det är också väldigt många som tar bilen. Så samtidigt som den enskilda bilresan dit ger upphov till trafikkaos på parkeringen, där alla lastbilar som ska leverera paket också ska få plats. Så väljer jag nog ändå att det är där kaoset uppstår och inte på bekostnad av barnens lek på innergården.
Emma Hult, tidigare bostadspolitisk talesperson för Miljöpartiet, nu projektledare på IQ Samhällsbyggnad
