[ Annons ]

Illustration: Johan Isaksson
Publicerat 4 oktober, 2021

Kommer någon att bry sig om en fortfarande trasig bostadssektor?

Det behövs reformer på bostadsmarknaden för att lösa många av de utanförskapsproblem vi brottas med. Men just nu ser det ganska mörkt ut konstaterar Kent Persson.

Bostadspolitiken pekades ut som ett av de områden där det skulle genomföras flera stora reformer under innevarande mandatperiod när januariavtalets slöts. Jag var en av många som hälsade bostadspolitiska reformer välkomna. Inte för att de skulle lösa hela bostadssektorns problem, utan för att det åtminstone skulle bli en start på nödvändiga förändringar efter årtionden av avsaknade reformer.

Problemen är väl kända i bostadssektorn. Och de som drabbas hårdast är de som är allra mest utsatta. De som idag, oavsett skäl, är utan bostad befinner sig oftast i ett totalt utanförskap. Det kan bara ses som ett totalt misslyckande av det moderna välfärdssamhället. För dessa människor spelar det politiska beslutsfattandet roll. För dessa människor är hoppet ställt till att politiken tar sitt ansvar, då deras egen möjlighet att påverka eller göra sin röst hörd i praktiken är obefintlig. För dessa människor är genomförande av reformer mycket viktigare än för oss andra.

[ Annons ]

Den politiska logiken är ibland svår att förstå. En regering föll på att den skulle genomföra det de lovat. Och som det dessutom fanns en bred majoritet för i riksdagen. Förslaget om fri hyressättning för nyproduktion av hyresrätter fällde som bekant regeringen på försommaren – trots att alla partier utom V och SD stod bakom förslaget. För oppositionen visade det sig vara viktigare att fälla en regering än att få sakpolitik genomförd. Detta trots att oppositionen efterfrågat att just sakpolitiken ska sättas i centrum för beslutsfattandet i riksdagen.

Efter att regeringen fallit så försvann kraven på bostadspolitiska reformer i tomma intet.

Oavsett vad man tycker om regeringen i allmänhet och politiken i synnerhet så är vi många som förväntar oss att fokus för det politiska arbetet ska vara att lösa samhällsproblem. Då borde man snarare gemensamt ta ansvar för att få igenom nödvändiga reformer istället för att stoppa dem.

Bostadsreformer står uppenbarligen inte särskilt högt upp på den politiska reformagendan. Jag beklagar det. Genom att sätta bostaden först så skulle utanförskapet kunna bekämpas med kraft. Allt hänger ihop. Utan bostad kan du inte få ett jobb eller påbörja en utbildning. Utan bostad kan du inte försörja dig. Utan bostad kan du inte bli en del av samhällsgemenskapen. 

Men vem bryr sig om en trasig bostadssektor? Den som har en bostad kanske gör det i mindre utsträckning. Den som är utan bryr sig helt och hållet. Politiken säger sig göra det – men agerar tvärtom. Vem ska då ta ansvar för att laga den trasiga bostadssektorn? Det ansvaret faller på såväl politiken som branschen. Men utan vilja och beslut från politiken blir det svårt för branschen att agera.

I all enkelhet och i slutet av arbetsdagen visar det sig trots allt om politiken bryr sig och om man prioriterar att ta fram politiska reformer för att komma till rätta med bostadssektorns problem. Denna mandatperiod startade med löften som inte införlivades. Låt oss hoppas att politiken i nästa mandatperiod har modet att gå från ord till handling.

Kent Persson, samhällspolitisk chef på Heimstaden.

Kent Persson

Gör: Samhällspolitisk chef för Heimstaden.

Mer om: Född i Örebro där han också inledde sin politiska bana. 2011–12 var han oppositionsråd i Örebro kommun. Den politisk karriären toppades av posten som partisekreterare för Moderaterna 2012–15. Sedan dess har han ägnat sig åt bostadsfrågorna.

Twitter: @kentpersson

Läs fler krönikor av Kent Persson »

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Krönikor ]
[ Nyheter ]
[ Reportage ]