Vi som är lite äldre och etablerade, har en villa med trädgård och gott om plats för hemarbete har varit vinnarna. Förlorarna är de unga som inte bara blivit av med jobbet utan även möjligheten att etablera sig på bostadsmarknaden, skriver Maria Pleiborn.
Corona, covid-19, pandemi är orden som berört oss mest under 2020. Märkligt nog accepterar varken min mobil eller min dator fortfarande inte stavningen av corona. För många äldre och andra som betecknas som riskgrupper har pandemin lett till isolering och med den ökad ohälsa. Något som inte bara kostar för individen utan även kommer att kosta för samhället.
Själv har jag som tur är inte drabbats särskilt hårt av pandemin, med undantag av att nära varit väldigt sjuka men tillfrisknat. Nu tillhör jag dem som redan är etablerade på bostadsmarknaden. Bor i en förortskommun norr om Stockholm i en äldre villa och har stor trädgård. Vi har inte trångt så jag kan välja rum som jag vill jobba hemifrån i – ofta blir det köket.
När jag haft behov av det har jag kunnat ta bilen in till kontoret och har därmed inte utsatt mig för smittrisk i kollektivtrafiken. Minskat resande har sparat tid. Sparat en del pengar har man också kunnat göra. Hemester blev det och det innebar en lugn tillvaro hemma i trädgården. Arbetet har flutit på hyggligt, även om en del typer av uppdrag inte kommit in i samma takt som vanligt.
Annorlunda har det varit och kommer säkert att förbli en längre tid för de unga som ännu inte har en etablerad plats på arbetsmarknaden och som dessutom ofta haft sin försörjning inom serviceyrken. Arbetslösheten bland ungdomar och unga vuxna (18–24 år) har ökat kraftigt under året, med nära 50 procent från februari till juli enligt Arbetsförmedlingens statistik. Och junisiffrorna i år var över 60 procent högre än förra året. Nära 73 000 unga vuxna var öppet arbetslösa i juli.
Många av dessa unga har heller inte en etablerad bostadssituation. De sakerna hänger ihop. Har du inte ett fast arbete med en fast lön har du svårt att få ett eget kontrakt – även om du skulle stå först i kön – och har du inte en stor bunt kontanter kan du heller inte köpa en bostad. Min prognos för de unga är att de i och med pandemin och dess effekter kommer att hamna ännu längre från att få in en fot på bostadsmarknaden. Hyresgästföreningen i Stockholm har nu startat ”Stoppa bostadskaoset” för att uppmärksamma situationen. Skillnaden mellan insiders och outsiders på bostadsmarknaden kommer att växa.
Priserna på bostadsmarknaden har trots alla övriga effekter på ekonomi och samhälle under pandemin fortsatt att stiga. De etablerade har fortsatt haft möjligheter och råd att välja ett nytt boende. Jag tror dock inte att detta kommer att fortsätta i oförminskad takt framöver.
Prisökningstakten kommer att avta. Jag tror tyvärr också att rörligheten på bostadsmarknaden kommer att vara mindre, till trots att många tänkt om kring sitt boende under pandemin. Äldre kommer, trots borttagen uppskovsränta, vara mindre villiga att flytta från sin bostad och in i ett boende som kanske uppfattas som mer riskfyllt avseende smittspridning.
En positiv rörelse kan vi dock komma att se. Om unga familjer inte har råd med bostäder i de större städerna kan de söka sig till bostäder som ligger något mer perifert vilket gör att flera delar av landet kan leva. De ser den möjligheten i och med att pendling inte måste ske dagligen och tidsvinsten gör att vardagslivet för unga familjer kan bli lättare.
Maria Pleiborn,
demograf och bostadsmarknadsexpert på WSP Advisory