Fortsatt hög byggtakt nödvändig

Outhyrda lägenheter i avfolkningsområden innebär inte att byggandet måste bromsa i resten av landet, menar Tomas Ernhagen, chefsekonom hos Fastighetsägarna.

Plötsligt står det tomma hyreslägenheter lite varstans i vårt avlånga land. Enligt en del bedömare ekar det så tomt mellan väggarna att staten behöver ta till storsläggan i form av stöd för att riva överflödet. Byggplanerna, om nu någon till äventyrs skulle ha sådana, bör, enligt samma bedömare, omedelbart förpassas till runda arkivet.  

Jag måste ha befunnit mig i koma när det skedde

Vad har hänt? När gled beskrivningen av bostadsmarknaden över från en värld av skriande brist till en dito av överflöd? Jag måste ha befunnit mig i koma när det skedde.

Någonstans verkar glidningen ha börjat med den befolkningsprognos som Statistiska centralbyrån (SCB) presenterade förra året. Såväl barnafödande som invandring hade dalat kraftigt. Vid prognosens bortre parentes – 2070 – skulle svenskarna nu vara 788 000 färre än vad SCB hade räknat med så sent som 2021. Glidningen fortsatte sedan med Boverkets nedskrivning av bostadsbehovet. I den senaste årshyresförhandlingen var glidningen fullbordad. Generella och stora vakanser var nu ett flitigt använt argument för att hålla tillbaka hyresutvecklingen.

Men stämmer det att hyresbostadsvakanserna har skenat på ett sätt som gör att vi måste dra i byggbromsen? Vakanserna har visserligen fortsatt att öka i de delar av landet där avfolkningen har pågått under lång tid. Den utvecklingen är en följd av att den ekonomiska utvecklingen sedan länge främst sker i storstadsregioner, såväl i Sverige som resten av världen. Inget nytt på den punkten med andra ord.

I övrigt är det kanske rätt att låta storsläggan röja i överflödet

Utvecklingen framgår med all önskvärd tydlighet av SCB:s statistik över lediga lägenheter. 70 procent av landets vakanser återfinns på orter med färre än 75 000 invånare. Där har vi redan dragit i byggbromsen. Det kan nog behövas anpassningar i beståndet för att möta behoven hos en åldrande befolkning, men i övrigt är det kanske rätt att låta storsläggan röja i överflödet.

Sedan har vi ett antal orter som i grunden har en positiv utveckling, men som inte riktigt når upp till storstadsstatus, där användningen av de tidigare statliga investeringsstöden bidragit till vakanser i nyproducerade lägenheter som i dag inte är tillräckligt attraktiva för att klara den minskade efterfrågan i lågkonjunkturens och den svagare befolkningsutvecklingens kölvatten. Sådana orter står för 21 procent av de vakanserna.

De övriga 9 procenten återfinns i storstadsområdena. Fördelat på hela hyresbeståndet i dessa områden blir vakansnivåerna försvinnande små. I Stockholm, Göteborg och Malmö är de i princip noll. I övrigt delar ligger de under 1 procent, vilket brukar ses som nedre gränsen om bostadsmarknaden inte ska bromsa dynamiken på arbetsmarknaden.

Det är helt centralt för Sveriges ekonomiska utveckling och välfärd att byggtakten är hög

Det är helt centralt för Sveriges ekonomiska utveckling och välfärd att byggtakten är hög i dessa områden. Det är en viktig insikt att ta med sig, inte minst i de årshyresförhandlingar som snart drar igång igen, men självfallet också i det politiska beslutsfattandet om hyressättningsregler, planprocesser och stöd till resurssvaga hushåll.