[ Annons ]

Publicerat 26 oktober, 2021

”Bostadskrisen har mycket längre anor än många tror”

I en ny studie från Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF) har forskaren Timothy Blackwell tittat på hur systemskiftet på den svenska bostadsmarknaden gick till.

Den borgerliga regeringens bostadspolitiska reformer under 1990-talet brukar ofta beskrivas som ett systemskifte till ett mer avreglerat och marknadsbaserat system. Timothy Blackwell har kartlagt alla svenska bostadssubventioner 1945–1990, studerat regionala byggmönster under 1970- och 80-talen samt gått igenom dagstidningsklipp från 1970-, 80- och 90-talen. 

I sin nya studie, Power, production and disorder: The decline of Sweden’s housing industrial complex and the origins of the present housing discontents, vill han nu nyansera bilden av hur systemskiftet på den svenska bostadsmarknaden egentligen gick till.

[ Annons ]

– Sveriges nuvarande bostadskris har mycket längre anor än många tror. 1990-talet innebar absolut en stor förändring inom svensk bostadspolitik, men det som hände under 90-talskrisen uppstod inte i ett vakuum. Det var många händelser som ledde fram till den utveckling som vi såg på bostadsmarknaden under Carl Bildts borgerliga regering. Jag skulle snarare vilja säga att det på 90-talet blev lättare att göra saker som var på gång redan tidigare, säger Timothy Blackwell.

Hans forskning visar bland annat att kraftiga hyreshöjningar i samband med renoveringar och ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter börjande redan på 1970-talet.

Timothy Blackwell tar bland annat upp 1970-talets renoveringsprocesser, där privata investerare och hyresvärdar genomförde kraftiga hyreshöjningar efter stora renoveringar, som följdes av omvandlingar till bostadsrätter när de boende inte hade råd att bo kvar.

Och att vissa hyresvärdar helt enkelt struntade i att underhålla byggnaderna tills de boende flyttade och hyresvärden kunde renovera lägenheterna och sälja dem istället.

– Det var ren spekulation och kom att påverka tusentals människor i storstäderna. En ny lag 1975 bidrog till att stoppa spekulationerna, men ombildningar fortsatte och under 1980-talet började privatiseringen av allmännyttan öka kraftigt. Nästan tre procent av det befintliga allmännyttiga beståndet såldes till privata hyresvärdar eller ombildades till bostadsrätter under 1980-talet, berättar Timothy Blackwell.

Han menar att en bidragande orsak till utvecklingen mot privatägda bostäder var de generösa ränteavdragen, som fram till 1990 låg på 50 procent och att bostadssystemet redan då byggde på en hög skuldsättning. De svenska hushållen var under 1970- och -80-talen bland de mest skuldsatta inom OECD-länderna, skriver Timothy Blackwell.

– Delvis var det staten som gjorde det här möjligt. Det var så lönsamt att låna pengar till sin bostad under 1970- och 80-talen att man med ränteavdraget till och med fick minusränta. Man fick alltså ”betalt för att bo”, som ekonomerna Bo Sandelin och Bo Södersten en gång formulerade saken, säger han.

Även räntesubventionerna till byggherrarna kraftigt under 1980-talets finansiella reformer och utgjorde över tio procent av statsbudgeten under större delen av 1980 talet, skriver Timothy Blackwell. Eftersom bostäder ansågs vara en så bra investering ledde det till en överetablering, när subventioner stimulerade byggande i regioner med låg efterfrågan, vilket ledde till stora problem med många outhyrda lägenheter.

Därför var 1990-talets bostadspolitik delvis ett försök att komma tillrätta med problemen, menar Timothy Blackwell. Under bankkrisen blev det helt enkelt ohållbart för staten att fortsätta med byggsubventionerna på en så hög nivå. Räntesubventionerna för byggherrarna och allmännyttan togs bort i etapper, medan skattesubventionerna för privatpersoner blev kvar om än i sänkt form.

– Samtidigt är det viktigt att påtala att de socialdemokratiskt ledda regeringar som har följt under åren inte har återställt reformerna. Idag utgör skattesubventionerna för privatpersoner tillsammans med ROT-avdraget en stor utgift i statsbudgeten – år 2019 var kostnaden över tre gånger så stor som för bostadsbidragen, säger Timothy Blackwell.

Han menar att dagens byggsubventioner är väldigt små i jämförelse, både när det gäller privata och allmännyttiga hyreshus. 

– På 1980-talet utgjorde byggsubventionerna en väsentlig del av statsbudgeten. Det var tiotals miljarder per år som delades ut. Idag råder ingen brist på bostäder, men det råder brist på folk som har råd att bo – framför allt i nyproduktion. Många av de problem som vi ser idag är ett arv från den här tiden.

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]