Tidigare i år presenterade Justitiedepartementet promemorian Gäldenärens avtal i konkurs. I den vill regeringen göra det lättare för företag som gått i konkurs att välja vilka avtal som ska fortsätta och vilka som ska avslutas, och under vilka former.
Samtidigt ska det bli svårare för avtalsparter, såsom en hyresvärd, att säga upp ett avtal på grund av uteblivna betalningar efter det att en konkursansökan lämnats in.
[ Annons ]
För att reda i den något krångliga juridiska materian kan det i praktiken te sig så här: En restaurang får ekonomiska problem och slutar betala sina leverantörer och andra avtalsparter, däribland sin hyresvärd. En av leverantörerna tröttnar i sin tur på de uteblivna betalningarna och ansöker om att restaurangen ska försättas i konkurs. Enligt förslagen ska hyresvärden då inte kunna säga upp hyresavtalet enbart på grund av de uteblivna betalningarna. Om restaurangen går i konkurs ska konkursboet i stället få välja om det vill ta över hyresavtalet. Det ska även kunna välja att bara ta över delar av avtalet, exempelvis genom att fortsätta hyra lokalen under en begränsad tid.
Bakgrunden till förslagen är att man i dag anser att det finns en lucka i lagen kring vad som ska hända med ett företags avtal vid konkurs, något som skapar osäkerhet för både konkursboet och avtalsparterna.
Nu har remissrundan avslutats och flera remissinstanser är kritiska. Johan Kleveland, förbundsjurist på Fastighetsägarna, menar att förslagen riskerar få motsatt effekt.
– Många fastighetsägare har i dag tålamod med hyresgäster som tillfälligt har svårt att betala hyran, om man bedömer att verksamheten har en framtid. Men om möjligheten att säga upp avtalet begränsas vid en konkursansökan kan hyresvärdar i stället känna sig tvungna att säga upp avtalet tidigare, innan en konkursansökan lämnas in, vilket kan leda till att fler företag går i konkurs, säger Johan Kleveland.
Han är också frågande inför att ett konkursbo ska kunna ta över bara en del av ett hyresavtal, exempelvis under en kortare tid.
– Lokalhyresavtal löper ofta över flera år och fastighetsägare investerar ibland stora summor i att anpassa lokalerna för en viss verksamhet. Detta kan tas igen genom långa avtal där ersättningen sprids ut. Om konkursboet kan välja bort delar av avtalstiden och på så sätt ”plocka russinen ur kakan” riskerar det leda till att avtalslösningar som i dag förekommer och som är positiva för näringslivet försvinner.
Flera av de större fastighetsbolagen delar kritiken. Däribland Vasakronan, HSB och Lundsbergs fastigheter, som alla menar att förslagen kan leda till att hyresvärdar ställer högre krav på säkerheter, exempelvis bankgarantier, när nya hyresavtal tecknas. Något som i sin tur kan driva upp hyrorna och göra det svårare för företag att hitta lokaler som är anpassade efter deras verksamhet, menar Marie Öhrström, chefsjurist på Fastighetsägarna Sverige.
– Utredningens förslag är kontraproduktiva eftersom rättsosäkerheten för fastighetsägare i förlängningen skulle göra det dyrare och svårare för näringsidkare att få en lämplig lokal till sin verksamhet. Sådana etableringshinder främjar inte företagande, tillväxt eller arbetsmarknad, säger hon.
Särskilt kritisk är hon till hur förslagen har tagits fram. Enligt Marie Öhrström bygger de på regler som redan finns i lagen om företagsrekonstruktion, alltså när ett företag med ekonomiska problem försöker undvika konkurs och få verksamheten på fötter igen. Regler som infördes 2022 och kom till utan att fastighetsbranschen då fick möjlighet att påverka utformningen eller lämna synpunkter under beredningen.
– Att införa bestämmelser från företagsrekonstruktionslagen även i konkurslagen skulle innebära att beredningskravet i regeringsformen åsidosätts igen. Det blir ett dubbelfel, säger Marie Öhrström.
Samtidigt är det just detta som Justitiedepartementet har velat uppnå, att de nya reglerna i så stor utsträckning som möjligt ska likna dem som redan gäller vid företagsrekonstruktion. Tanken är att skapa tydligare spelregler och minska risken för att företag väljer förfarande utifrån vilket regelverk som gynnar dem mest. En linje som bland annat Ekobrottsmyndigheten och Småföretagarnas Riksförbund ställer sig positiva till i sina remissvar.
Finns det inte ett värde i att ha samma regler för de båda?
– Det är självklart viktigt att regelverken inte i sig driver mot ett visst förfarande vid ekonomisk kris, vilket är ett argument som framförts i debatten. Samtidigt finns inget som talar för att bolag i praktiken kan välja rekonstruktion framför konkurs om bolaget saknar överlevnadsförmåga. Behovet saknas därför. Och även om det fanns behov blir det svårt att ha samma regler för konkurs och företagsrekonstruktion eftersom de olika förfarandena har helt olika syften. Vid rekonstruktion ska bolaget överleva och vid konkurs ska det avvecklas, säger Johan Kleveland.
