Nyligen lanserades vår rapport Renovräkningar – konsekvenser för individ och samhälle (Bostad2023). Den har väckt reaktioner, vilket vi välkomnar.
Fastighetsägarna menar att analysen av renovräkningar måste ta sin utgångspunkt i hur fastighetsunderhållet ska finansieras. Det är tveklöst en central fråga, särskilt eftersom dagens modell innebär att hyresgästerna får bära kostnaderna. SABO uppskattar underhållsskulden till hisnande 686 miljarder kronor. Att den kalkylen inte går ihop är uppenbart. I rapporten Bättre koll på underhåll (Boverket 2003) konstaterar myndigheten att ”den höga kostnaden [för underhållsskulden] kan ställas mot konsekvenserna om ingenting görs och de risker för regionala obalanser, segregation och minskad tillgänglighet som detta innebär. Kostnaden kan också jämföras med det totala marknadsvärdet av svenska bostäder.” Myndigheten påpekar även ”att uteblivet underhåll i regel är dålig fastighetsekonomi”. Vi håller med om att detta är ett viktigt perspektiv som bör utredas. Vi har dock valt ett annat.
När beståndet av hyresrätter med överkomliga hyror renoveras bort förlorar vi det som det råder mest brist på
Vår rapport fokuserar på bostadens samhällsfunktion och värde för individen, som tenderar att hamna i skymundan när renovräkningar diskuteras av fastighetsbranschen och experter. Frågan är inte om bostäder ska underhållas, utan hur nödvändigt underhåll kan genomföras utan att människor förlorar sina hem. I rapporten låter vi hyresgäster beskriva hur det är att bli renovräkt, eller att leva under hotet om att det ska ske. Samtalen visar sammanfattningsvis att situationen skapar stor stress och oro, som påverkar hela livssituationen. Hyresgästerna vittnar om maktlöshet inför situationen, något som urholkar förtroendet inte bara för hyresvärden utan även för samhället. Vårt urval av röster är litet, men den omfattande forskning i ämnet som vi refererar till i rapporten bekräftar bilden.
Renovräkning drabbar inte bara enskilda hyresgäster. När beståndet av hyresrätter med överkomliga hyror renoveras bort förlorar vi det som det råder mest brist på och som är svårast att tillföra genom nyproduktion – hyresrätter med överkomliga hyror. Resultatet blir att beståndet av överkomliga bostäder gradvis krymper. Renovräkningar bidrar på så sätt till att fördjupa den strukturella bostadsbristen som stänger många låginkomsttagare ute från bostadsmarknaden. Att kostnaderna för renovering läggs på hyresgästerna innebär inte att de försvinner. De omfördelas till andra delar av samhället, genom ökad segregation, otrygghet, sämre hälsa och större belastning på välfärdssystemen. Samtidigt har hyreshöjande renoveringar blivit en lukrativ inkomstkälla och affärsmodell för privata fastighetsbolag.
[ Annons ]
Ytterst handlar det om en moralisk och politisk konflikt om vad bostaden är: en handelsvara eller en social rättighet
I Europa har bostadsfrågan blivit politiskt explosiv när människor upplever att de inte längre har råd att bo kvar i sina hem eller städer. I Madrid utlöste vräkningen av 87-åriga Maricarmen omfattande protester, och liknande konflikter har präglat Berlin, Barcelona och andra storstäder. Ytterst handlar det om en moralisk och politisk konflikt om vad bostaden är: en handelsvara eller en social rättighet. I Sverige blev förslaget om marknadshyror 2021 en bostadspolitisk stridsfråga som utlöste den första framgångsrika misstroendeomröstningen i riksdagen i modern tid. Reaktionerna visade att det också här finns en gräns för hur långt marknadslogiken kan drivas inom bostadsområdet.
Vår rapport innehåller fem konkreta policyförslag för att begränsa renovräkningar, samtliga grundade i forskning och rapporter från myndigheter. Fastighetsbranschens kritik att förslagen är överdrivna förutsätter att problemet är litet och därmed obetydligt. Det instämmer varken vi eller forskningen i. Att diskutera de sociala konsekvenserna av en utveckling där bostaden behandlas som en investering snarare än ett hem är högaktuellt och angeläget. Vi hoppas på fortsatt debatt i ämnet.
Veronica Hejdelind, skribent och projektledare inom samhällsbyggnad.
Liv Sonntag, landskapsarkitekt och processledare.
Tinna Harling, arkitekt och medgrundare till Egnahemsfabriken.
