Myndigheter och kommuner har blivit bättre på att planera, men genomförandet släpar efter, och regeringens styrning och satsningar räcker enligt rådet inte för att möta ökande risker för skyfall, värmeböljor och skred. Det enligt två nya rapporter från Nationella expertrådet för klimatanpassning som presenteras under SMHI:s konferens Prio Klimatanpassning den 20–21 oktober.
– Sveriges klimatanpassning behöver växla upp – de klimatrelaterade riskerna ökar snabbare än genomförandet av åtgärder, säger Sofie Storbjörk, vice ordförande för Nationella expertrådet för klimatanpassning.
Rapporten Samhällsekonomisk prioriteringsprincip för klimatanpassningsåtgärder sorterar åtgärder i fyra steg efter hur samhällsekonomiskt effektiva de bedöms vara. Högst upp hamnar åtgärder som förändrar själva förutsättningarna för risken, som naturbaserade lösningar och att undvika ny bebyggelse i riskutsatta områden. I nästa steg finns förändrade arbetssätt och brukningsmetoder. Därefter kommer åtgärder som förstärker det som redan finns, till exempel tekniska investeringar i befintliga byggnader. Längst ned finns permanenta skydd som vallar och insatser först när problemen uppstått. Rådet menar att de nedersta stegen oftare ger högre kostnader, färre mervärden eller negativa bieffekter.
Rapporterna fokuserar främst på stat och kommun, men en hel del träffar fastighetsägare.
De klimatrelaterade riskerna ökar snabbare än genomförandet av åtgärder.
[ Annons ]
Fastighetsnära åtgärder, som backventiler, källarpumpar och portabla barriärer, placeras i prioriteringsprincipens tredje steg. Rådet bedömer att backventiler effektivt hindrar avloppsvatten från att tränga in i byggnader.
Större permanenta skydd, som vallar, hamnar i det fjärde och lägsta steget. Rådet pekar på att ett skydd som räddar ett område kan flytta översvämningen till intilliggande mark, utan att den som bygger det bär kostnaden för den ökade risken för andra. Det kan också skapa falsk trygghet: när ett skydd upplevs som fullgott minskar viljan hos fastighetsägare att göra egna åtgärder, vilket ökar sårbarheten om skyddet brister.
Rådet konstaterar att privata aktörer, däribland fastighetsägare, saknar formellt uppdrag att klimatanpassa. Arbetet vilar på frivillighet och svaga incitament, och det saknas systematisk uppföljning av vad som faktiskt görs. Några större framsteg sedan rådets första rapport går inte att belägga.
Särskilt oroande är läget för mindre fastighetsägare och bostadsrättsföreningar, enligt rådet. En studie som rådet refererar indikerar att föreningarna underskattar både sina översvämningsrisker och sitt ansvar, trots att de flesta drabbats av översvämning.
Ansvarsgränsen mot kommunerna är dessutom oklar. Åtgärder mot dagvatten och skyfall i befintlig bebyggelse uteblir ofta på grund av komplexa ansvars- och finansieringsmodeller. Rådet påpekar att fastighetsägare ofta anser att översvämmade källare är kommunens ansvar, medan kommunerna har begränsade möjligheter att prioritera åtgärder som främst gynnar privata ägare.
För Rikard Silverfur, chef utveckling och hållbarhet på Fastighetsägarna Sverige, kommer rådets slutsatser inte som någon överraskning.
– Vi har länge efterlyst tydligare ansvarsfördelning och bättre finansieringslösningar för klimatanpassning. Fastighetsägare kan vidta många åtgärder på den egna fastigheten, men kan inte på egen hand lösa de risker som uppstår på områdesnivå. Här måste kommunerna och staten ta en större roll, säger Rikard Silverfur.
Även försäkringar lyfts fram. Rådet hänvisar till OECD:s ekonomiska landsgranskning av Sverige från juni 2025, som har ett särskilt kapitel om klimatanpassning. OECD konstaterar att omkring 95 procent av fastigheterna är försäkrade, men att premien inte följer riskutsattheten och att förebyggande åtgärder inte ger lägre premie.
Rikard Silverfur menar att försäkringsbranschen måste ta en mer aktiv roll.
– Försäkringsbranschen behöver bli en mer aktiv part i det förebyggande arbetet. En fastighetsägare som exempelvis installerar backventiler för att minska risken för översvämning borde premieras genom bättre försäkringsvillkor. Vi vill också se att försäkringsbolagen i större utsträckning bidrar till att förebyggande åtgärder faktiskt kommer till stånd. Det är bättre att investera i att undvika skador än att betala för dem i efterhand, säger Rikard Silverfur.
Vem som ska göra vad, och vem som ska betala, är relativt öppna frågor i rapporterna. Rådet har tidigare föreslagit kommunalt samordningsansvar och klimatdeklaration vid fastighetsförsäljning, men förslagen har inte fått gehör i Klimatanpassningsutredningen, som inte heller föreslår generella krav på fastighetsägare. Utredningen föreslår däremot att kommuner ska kunna ta ut en avgift av fastighetsägare som får särskild nytta av en åtgärd. Det ligger nära den samfinansiering mellan offentliga och privata aktörer som rådet självt har föreslagit, men svarar inte på vilka fastighetsägare som i praktiken ska betala.
Regeringens strategi förutsätter att fastighetsägare tar eget ansvar. Hur det ansvaret ska bli verkligt när krav, uppföljning och starka incitament saknas är fortfarande oklart. Malin Niemi, utredare vid rådets sekretariat och huvudförfattare till prioriteringsrapporten, kan inte svara på det nu. Rådets rekommendationer kommer i december.
Prioriteringsprincipen ger heller ingen vägledning till enskilda fastighetsägare, till exempel om de bör vänta på kommunala åtgärder eller agera parallellt.
– Prioriteringsprincipen visar i vilken ordning åtgärder bör prövas utifrån samhällsekonomisk effektivitet. Den går inte in på hur enskilda aktörer kan behöva agera i specifika sammanhang. Dock visar rapporten att det i praktiken kommer att behövas en kombination av åtgärder för att hantera effekterna av klimatförändringen, säger Malin Niemi.
Rådet överlämnar sin samlade huvudrapport med rekommendationer till regeringen i december 2026.
