Debatten om energi handlar ofta om ny kraftproduktion, nätutbyggnad, elektrifiering av industrin och transportsektorn. Allt detta är viktigt. Men en stor resurs får alldeles för lite uppmärksamhet – våra byggnader.
Bostads- och lokalsektorn står för runt 40 procent av Sveriges totala energianvändning. Ändå är fastigheter i stor utsträckning kopplade till energisystemet på ett enda sätt: de köper el. Det är en paradox, för moderna byggnader har en betydande potential att både producera, lagra och styra energi, utan att tumma på vare sig komfort eller funktion.
[ Annons ]
Med värmepumpar, solceller, batterilager, termisk lagring i byggnadens stomme och smarta, AI-drivna styrsystem kan byggnader bidra till att avlasta det lokala elnätet, jämna ut de kritiska effekttopparna och använda förnybar energi när den faktiskt är tillgänglig och billig. Ändå behandlas fastigheter i regel som rena slutkonsumenter i svensk lagstiftning. Om vi ska få till en verklig omställning måste vi börja se byggnaderna som en integrerad del av vårt elsystem.
Svensk energipolitik har fastnat i att svaret på allt är ny, storskalig elproduktion långt fram i tiden
Svensk energipolitik har fastnat i att svaret på allt är ny, storskalig elproduktion långt fram i tiden. Samtidigt har tidigare energieffektiviseringsstöd för flerbostadshus slopats. Det är ett alltför ensidigt fokus. Siffror från Energimyndighetens rapport ”Effektivare användning av energi, effekt och resurser” tydliggör att det finns en direkt lönsam potential att frigöra mellan 20 och 25 terawattimmar el i samhället till år 2030. Hela 15 TWh av dessa kan hämtas enbart från energieffektivisering och smart styrning i våra bostäder och lokaler. Det är mer el än vad flera nya kärnkraftsreaktorer skulle producera, och den här resursen kan vi aktivera här och nu.
En av de största utmaningarna i det svenska energisystemet i dag är inte nödvändigtvis brist på energi över hela året, utan korta perioder av effektbrist. Svenska kraftnät varnar för ansträngda lägen under vinterhalvåret. Svaret på detta kan inte bara vara att mekaniskt bygga mer nät och mer produktion. Det är kostsamt, tidskrävande och förenat med långa tillståndsprocesser.
Det handlar inte om science fiction. Kontorsfastigheter, skolor, sjukhus, köpcentrum och bostadsrättsföreningar har redan denna kapacitet. Genom att ersätta statisk styrning efter klockslag med digital behovsstyrning kan ventilationen anpassas efter faktisk beläggning och värmen styras mot elprisprognoser. Då kan vi utnyttja byggnadernas termiska tröghet för att lagra värme i stommen och flytta energianvändningen bort från dyra belastningstoppar – helt utan att hyresgästernas komfort påverkas.
Det finns inga teknologiska barriärer för att integrera byggnader i det svenska energisystemet. Fastighetsägarna kan agera direkt, men för att frigöra den stora flexibilitetsresursen på bred front måste politiken tydliggöra spelreglerna.
Fastigheterna måste räknas med som en resurs när myndigheter och nätbolag planerar, bygger och driver våra nät
Vi föreslår tre konkreta åtgärder. Gör flexibilitet lönsamt på sista raden: skapa ekonomiska incitament i nättarifferna som belönar fastigheter som aktivt avlastar nätet när det är som mest ansträngt. Sänk trösklarna till balansmarknaden: det måste bli enkelt, smidigt och byråkratifritt för fastighetsägare att sälja sin flexibilitet och bidra till nätstabiliteten. Styr om stöden till smart teknik: framtida statliga energistöd måste riktas mot proaktiv digital styrning och energieffektivisering, inte passiva akuta elstöd.
Fastigheterna måste räknas med som en resurs när myndigheter och nätbolag planerar, bygger och driver våra nät. Inte bara som passiva förbrukare, utan som producenter och energilager. Det är hög tid att vi gör det lönsamt att utveckla och drifta byggnader som fungerar med elsystemet – inte bara i det.
Martin Vujicic, vd GK Sverige
