En stad ska vara kul. Kännas i magen. Och vara allt annat än en kuliss. Med det mandat vi fastighetsaktörer har att fylla staden med liv borde det vara en självklarhet att skapa plats för mer; mer möten som överraskar, idéer som föds och nya röster som hörs. Det är innehållet som gör skillnaden, som skapar attraktionskraft och i förlängningen både värde och avkastning. För att skapa dessa platser dit människor vill åka, stanna på och prata om, måste det finnas fall då hyran bara är en del av ekvationen.
För några veckor sedan läste jag en krönika av Adam Tyrcha; Alla har fel om de amerikanska kontoren. Efter att han besökt stadskärnorna i alla 50 delstater konstaterar han att den verkliga orsaken till kontorsdöden i USA inte är pandemin eller distansarbetet, utan en långvarig brist på levande stadsutveckling. Han beskriver stadskärnor fyllda av isolerade höghus med kontor, omgivna av parkeringsytor och motorvägar, utan bostäder, restauranger eller folkliv. På dagarna är trottoarerna nästan tomma, på kvällarna är de öde. En bild som står i skarp kontrast till platser som präglas av funktionsblandning och människor i rörelse, platser som lever under många av dygnets timmar.
[ Annons ]
Tyrcha lyckas bredda bilden om varför anställda inte återvänder till kontoren. Men bilden han målar upp får mig också att fundera vidare; för vad är staden utan stadsliv? Utan människor i rörelse försvinner inte bara kontoren, utan också stadens förmåga att skapa kreativitet, innovation och nya idéer.
Städer som lyckas förena tät blandstad, social inkludering och dynamisk förnyelse är de som blir långsiktigt konkurrenskraftiga
Den amerikanske ekonomen Edward Glaeser betonar att stadens verkliga styrka inte ligger i byggnaderna, utan i människorna och de nätverk de skapar. När människor möts uppstår idéer, innovation och tillväxt. Hans forskning visar att städer som lyckas förena tät blandstad, social inkludering och dynamisk förnyelse är de som blir långsiktigt konkurrenskraftiga. Vikten läggs på stadens innehåll snarare än den fysiska strukturen.
[ Annons ]
I skenet av det blir Adam Tyrchas problematisering också en diskussion om vad som är hönan och vad som är ägget. För var ska kontoren etablera sig om inte där människor vill vara? Platser där människor trivs, inspireras och möts över gränser, där mångfald och tolerans blomstrar, lockar både talanger och företag. Det är i dessa levande miljöer som nätverk redan finns, och där människor vill leva, arbeta och stanna. Ofta handlar debatten om hållbara städer antingen om klimatfrågan eller social utsatthet i förorterna.
Det är såklart helt avgörande frågor i vår tid, men vi måste också prata om hur vi fyller våra platser och städer med mening, gemenskap och upplevelser. Ofta stannar stadsutveckling vid generiska visioner ”en levande stadskärna, med restauranger, handel och kultur.” En sådan vision kan inte nås utan fokus på vad vi fyller våra fastigheter med.
Om vi planerar gatan men fyller den med generiska aktörer får vi en lika generisk stad. Mitt eget skrå har ett stort ansvar här. Kommunen kan planera den fysiska strukturen, men det är vi fastighetsägare som kan påverka vad vi fyller våra fastigheter med för innehåll. Ändå är det ett förhållningssätt som verkar dela fastighetsbranschen. Att ge utrymme åt aktörer som kanske inte har en traditionellt lönsam affärsmodell, men som tillför värden som är avgörande för platsens själ är ingen självklarhet för vår bransch. I detta perspektiv saknas ofta långsiktighet.
Det krävs strategier för hur livet ska uppstå och hur en stadsdel eller ett kvarter kan fortsätta växa organiskt över tid. Särskilt tänker jag på vikten av aktörer i staden såsom:
- Kultur och nöje – konst, musik, teater och nya scener som skapar gemenskap, överraskning och puls.
- Småskalighet och autenticitet – verksamheter som ger karaktär, identitet och gör att människor känner sig hemma.
- Sociala initiativ – aktörer som stärker inkludering eller skapar sysselsättning.
- Upplevelser och mötesplatser – verksamheter som samlar en bredd av människor i olika åldrar och bakgrund, och skapar mötesplatser under flera av dygnets timmar.
- Innovation och nytänkande – hubbar och nätverk där idéer kan utvecklas, testas och växa.
- Cirkulära aktörer – initiativ som främjar återbruk, delningsekonomi eller resurseffektivitet.
Problemet är att många av aktörerna ovan är ekonomiskt sårbara. Hyrorna i centrala lägen är höga, och deras affärsmodeller möjliggör sällan etablering just där de behövs som mest, där underlaget finns och potentialen är som störst. För att vi fastighetsägare ska kunna bidra krävs därför medvetna affärsstrategier för nyckelaktörer, såsom reducerad hyra mot motprestationer. Och motprestationerna är tydliga: aktörerna tillför liv och relevans till platsen genom nätverk, nya målgrupper, evenemang och synlighet som stärker stadens attraktionskraft. De ger oss dessutom insikter och innehåll som gör platsen mer intressant för fler.
Om vi fastighetsägare påstår att vi utvecklar städer måste vi också våga ge plats åt aktörer som inte alltid betalar högst hyra men som bygger de värden staden, och vi som äger fastigheter, faktiskt lever av
I slutändan är det just detta som skapar värde för staden, för våra hyresgäster, och i vårt fall för pensionsspararna. Det är inte välgörenhet, utan en medveten investering som ger högre avkastning på kort och lång sikt. Om vi fastighetsägare påstår att vi utvecklar städer måste vi också våga ge plats åt aktörer som inte alltid betalar högst hyra men som bygger de värden staden, och vi som äger fastigheter, faktiskt lever av.
