Stop det forbandende byggeri! Stop den forbandede nedrivning! Måden, vi forbruger bygningsressourcer på, er helt forkert! Den skal fikses, og den kan fikses!
Med de orden inleder Politikens arkitekturredaktör Karsten Ifversen sitt bidrag till tidningens artikelserie De forbandede byggeri, som publicerades förra sommaren. Startskottet för den intressanta och stormiga debatt om byggsektorns klimatpåverkan, fastighetsspekulation och bostadskris som nu pågår i vårt grannland var ett upprop från en grupp arkitekter som uppmanade sin regering att införa ett omedelbart nationellt byggstopp. De grundade sina argument på att Danmark, enligt forskningen, måste reducera koldioxidutsläppen från byggsektorn med 96 procent över en period på sju till fjorton år för att klara klimatmålen i Parisavtalet. Det enda sättet att uppnå det, menade arkitekterna, var att under en period helt sluta bygga och i stället fokusera på att utveckla nya metoder och sätt att arbeta.
[ Annons ]
Hur ska bostadsbristen lösas om man stryper all nyproduktion? Hur ska man hantera de ekonomiska konsekvenserna av en stillastående byggsektor? Och vad händer med arkitekternas yrkesroll och försörjningsmöjligheter om det inte kan rita för nyproduktion?
Utspelet möttes av högljudda motargument. Arkitekterna kallades naiva och utkrävdes svar på bland annat: Hur ska bostadsbristen lösas om man stryper all nyproduktion? Hur ska man hantera de ekonomiska konsekvenserna av en stillastående byggsektor? Och vad händer med arkitekternas yrkesroll och försörjningsmöjligheter om det inte kan rita för nyproduktion?
Arkitekterna med Søren Nielsen, professor i arkitektur vid Århus universitet, i spetsen påpekade att danskarna nyttjar flest kvadratmeter boendeyta per capita i hela EU och att man istället för att bygga nytt bättre borde nyttja det redan byggda för att lösa bostadskrisen; att nya ekonomiska förutsättningar kommer att tvinga byggbranschen till den radikala omställning som krävs för att klara klimatmålen samt att ett utökat fokus på transformation och ombyggnad kommer att skapa arbetstillfällen och ekonomisk vinst; att arkitekternas yrkesroll redan är på väg att förändras med utökad användning av AI, vilket innebär att det är högtid för kåren att utveckla sina kompetenser i renovering, om- och tillbyggnad.
[ Annons ]
2025 har arkitekternas upprop vuxit till en rörelse – ByggestopBevægelsen (Byggstoppsrörelsen). Den arbetar för att implementera tre konkreta krav: Mindre nybyggnation, mer omfördelning. Mindre rivning, mer renovering, Mindre spekulation, mer social rättvisa. Den övergripande målsättningen är att verka för en dansk byggbransch i balans med de planetära gränserna och att skapa bra, prisrimliga bostäder för alla genom att införa ett tillfälligt nationellt byggstopp.
Var är de arga svenska arkitekterna kan man undra. Sveriges debattklimat är generellt mindre yvigt än det danska, men läget är lika akut här
Trots att det idag verkar vara långt till ett totalt byggstopp i Danmark har den livliga debatten bidragit till ökad insikt i bransch och allmänhet om vad ett verkligt hållbart byggande faktiskt innebär och kräver. Och arkitekterna är långt ifrån ensamma om att driva frågorna. Sommaren 2024 lanserade till exempel RealDania tillsammans med Grundejernes Investeringsfond, Landsbyggefonden och Dreyers Fond initiativet Bevar Mere i syfte “att förändra normer och praxis så att transformation och ombyggnad av befintligt fastighetsbestånd blir ett genomförbart, attraktivt och kvalificerat alternativ till nyproduktion.” Målet är att “i samverkan med byggbranschen accelerera den nödvändiga förändringen och hitta svar på hur man genom att använda det redan byggda kan skapa framtidens bostäder.”
Var är de arga svenska arkitekterna kan man undra. Sveriges debattklimat är generellt mindre yvigt än det danska, men läget är lika akut här. ACAN (Architects Climate Action Network) driver visserligen förtjänstfullt initiativen Rivningskartan och Byggutsläppslistan och är aktiva i debatten, men en bredare uppslutning i organisationen från kåren har hittills varit blygsam. Søren Nielsen hävdade i ett samtal på DAC (Dansk Arkitektur Center) i december att de aldrig hade fått samma genomslag om de inte vågat vara drastiska i sitt budskap. Är det kanske en lärdom för vår arkitektkår att lyssna till?
Det saknas knappast frågor att samlas kring
Det saknas knappast frågor att samlas kring: Utsläppen från den svenska bygg- och fastighetssektorn ligger på 22,1 procent enligt siffror från Boverket. Politiken för gestaltad livsmiljö nedmonteras, stadsmiljöavtalen till kommunerna har skurits ned, bostadspolitiken är i princip är obefintlig, bostadsbyggandet står still och arkitekternas yrkesroll utmanas av AI och regeringens förslag om bygglovsfria Sverigehuset.
Det skal fikses, og det kan fikses! Eller?
