”Reglera vem som får bygga bostadsrätter”

Jonas Anund Vogel, forskare på KTH, larmar om att många bostadsrätter som byggs riskerar att bli rena skräphus. Anledningen är ett större intresse för kortsiktig vinst än av den långsiktiga driften av fastigheten. Men han har fyra konkreta förslag för att komma tillrätta med problemet.

Annons:

Annons:

Annons:


Du talar om systemfel, hur menar du då?

– Det är två helt olika ekonomiska system inblandade. Det byggs i aktiebolagsform med kortsiktiga vinstintressen och förvaltas sen av föreningar som enligt lagen inte får ha något som helst vinstintresse. Den skarpa gränsen mellan dessa skapar inga som helst incitament för de som uppför fastigheten att tänka långsiktigt. Då blir det ingen ny teknik, ingen driftsoptimering. Ett resursslöseri helt enkelt.

Hur märks det rent konkret?

– Exempelvis så är enstegstätade fasader, där de flesta hade kunnat räkna ut att det skulle bli problem, överrepresenterade på bostadsrättshus. Det finns också undersökningar som visar att det är stora skillnader mellan teoretisk energiprestanda som ligger till grund för bostadsrättsföreningens årsavgift och den faktiska energiprestandan, vilken avgör de faktiska avgifter som medlemmarna behöver betala.

Innebär det att bostadsrätten som upplåtelseform har gjort sitt?

– Nej, bostadsrätten är väl integrerad i det svenska samhället och har funkat bra i snart hundra år. Problemet är att grundtanken att föreningen uppför en byggnad åt sig själv inte längre finns kvar längre. Ett alternativ kan därför vara att underlätta att det blir så igen.

Ett av förslagen syftar till just det.

– Ja, att skapa något liknande de byggemenskaper som är vanliga i Tyskland. Men det kräver ändrade strukturer för hur en förening kan ta lån. Och det skulle behöva finnas byggklar mark en familj kanske kan vänta i två år med att flytta in, men inte i tio år som hela byggprocessen kan ta.

Det är stora förändringar. Vad kan göras i ett kortare tidsperspektiv? 

– Det går att begränsa vilka som får starta bostadsrättsföreningar. Idag kan vilken riskkapitalist som helst starta en bostadsrättsförening helt utan incitament att göra bättre ifrån sig än för att klara garantitiden ut. Då är det rimligt att den som fuskar helt enkelt inte får starta en bostadsrättsförening igen. Och för ett nystartat bolag, helt utan track-record, skulle en av samhället utsedd officiell representant i interimstyrelsen kunna krävas med roll att bevaka projekterings- och produktionsprocesserna och intyga att produkten håller en rimlig kvalitetsnivå och att risken för framtida ökade driftskostnader är låg.

Alltså någon som agerar som en framtida medlem?

– Precis. Och det skulle också kunna innebära att huset visserligen uppfyller alla regler men är byggt med sämre kvalitet. Det finns de som efterfrågar bostäder till ett lägre pris. Men då vet bostadsrättsköparen vad han eller hon betalar för.

Vilket leder oss in på det fjärde förslaget…

– Ja, att öka informationen till köparna. Det kommer fortfarande krävas att de sätter sig in i vad de köper. Men det går att underlätta på olika sätt, som att ha en beteckning för prestanda liknande den på vitvaror, så att man inte behöver vara så tekniskt kunnig för att förstå.

Men kan inte förslagen innebära minskad konkurrens?

– Jo, men det kan samtidigt faktiskt bidra till att markpriserna sjunker. Detta eftersom det är de som bygger absolut billigast som kan betala mest. Om inte de mer seriösa behöver förhålla sig till dem, så behöver produkten i slutändan inte kosta mer för slutkunderna.

 

Fotnot: Hela förslaget som Jonas Anund Vogel, doktorand vid Energiteknik på KTH och föreståndare KTH Live-In Lab, författat tillsammans med KTH-professorerna Hans Lind och Per Lundqvist är publicerat i Ekonomisk Debatt (nationalekonomi.se)

Annons: