Jag är inte speciellt orolig för att husen ska bli sämre. Jag är orolig för att innovationskraften hämmas när ingen längre vet vad man gör avsteg ifrån.
Sedan 2017 har vi testat ny teknik i verkliga studentlägenheter i KTH Live-In Lab. En gång testade vi nya ventilationsfilter som skulle ta bort matos. Studenterna lagade kryddstark mat, och eftersom huset hade en roterande värmeväxlare luktade det i varenda lägenhet, precis som befarat. Vi satte in de nya filtren, och dagen efter fick jag ett sms: “We all smelled the English breakfast, bacon all over.” Filtren fungerade alltså inte. Men som tur var hade vi bara testat dem i en byggnad, inte i en hel stadsdel. Så bygger man kunskap: man prövar i liten skala, mäter, lär sig och fattar sedan beslut. Jag tänker ofta på det nu när byggregelverket görs om i grunden. Först prototypen, sedan fullskaletestet. Så gör man inte med byggreglerna.
Nyligen var jag gäst i Svensk Byggtjänsts podd ”Samtal i sektorn” för att prata om byggreglernas framtid. Här är några av mina reflektioner från samtalet.
Flera har varnat för att funktionskraven ska leda till sämre bostäder. Min farhåga är en annan. Förut kunde man göra ett välavvägt avsteg från BBR. Men vad gör man avsteg från nu? Från gamla BBR, från en standard eller från försäkringsbolagens villkor? När man inte kan värdera risken avvaktar man, och samtidigt får handläggare, projektörer och byggherrar mer att göra, utan att vi får vare sig mer eller bättre byggande. Då har vi uppnått motsatsen till syftet med förändringen av BBR. Och regler är bara en del av bilden. För att innovation ska rymmas måste flera delar i systemet komma på plats samtidigt: regler, digitala verktyg, försäkringar, avtal och en process för uppföljning.
Byggreglerna är inte bara regler. Siffrorna i dem är i stort sett vår samlade kunskap, nedskrivna efter decennier av byggande och användande. Den kunskapen ska vi ta tillvara, inte kasta, så som nu är fallet.
[ Annons ]
Jag gillar innovation, och jag förstår varför man vill ge sektorn större frihet. Historien är full av genombrott som inte hade skett om alla följt gällande praxis. Vi står dessutom i en klimatkris som kräver nya material och nya tekniker. Men byggreglerna är inte bara regler. Siffrorna i dem är i stort sett vår samlade kunskap, nedskrivna efter decennier av byggande och användande. Den kunskapen ska vi ta tillvara, inte kasta, så som nu är fallet.
Jag hade därför hellre sett en annan väg, en som behåller de beprövade reglerna som standardväg för dem som ”bara vill bygga” sina hus. Addera ett snabbspår för avsteg, för dem som vill testa ett nytt material, en ny teknik eller en ny geometri. Gör det tillsammans med forskare som kan följa upp. Fungerar lösningen får den användas, fungerar den inte har vi lärt oss något. Det viktiga är att det då bara har kostat en byggnad och inte ett helt bostadsområde.
Att låta rättsfall och forskning avgöra i efterhand vad som är godkänt är ingen vettig lösning. Både byggsektorn och forskningen är långsamma, det vet jag av erfarenhet. Det som behövs är en process för det som inte ryms i den traditionella processen. Det kunde vara ett organ i stil med det Byggforskningsråd vi en gång hade. Där skulle man kunna ansöka om avsteg och få beskedet: kör, men följ upp så här. När resultatet kommer in kan man, baserat på fakta, ta ställning till om lösningen ska bli praxis eller inte.
Siffrorna behövs dessutom för digitaliseringen. Om jag förstår det rätt föddes tanken bakom omställningen, att förenkla och göra byggandet billigare, innan digitaliseringen nått de höjder vi befinner oss på i dag. Nu matar vi modeller med data, och ut kommer svar (jag går inte in på vilka svar i den här texten).
Tänk dig att du laddar upp dina bygglovshandlingar till kommunens system. Systemet, eller AI-agenter, kontrollerar bygglovet mot regelverket och påvisar eventuella diskrepanser. Har du redan fått bygglov för en exakt likadan byggnad beviljas det nya direkt. Det är inte science fiction. I Norge arbetar man redan med digitala bygglov.
Ett digitalt bygglov skulle också ha en demokratiserande effekt
För att det ska fungera behöver systemen parametrar att arbeta mot. Siffrorna kommer dessutom att finnas där i vilket fall, inne i de program vi använder för att dimensionera bjälklag eller kontrollera korridorbredder. Tar vi bort dem ur regelverket flyttar vi bara makten över siffrorna från lagstiftaren till en mjukvaruleverantör. Eller till branschstandarder, vilket redan håller på att hända. I praktiken går vi från BBR till BBR – Branschens ByggRegler.
Ett digitalt bygglov skulle också ha en demokratiserande effekt. I dag tolkas reglerna olika i landets 290 kommuner, och ibland olika från handläggare till handläggare. Estetik och platsens förutsättningar bör förstås bedömas lokalt, men de rent tekniska frågorna borde hanteras på samma sätt i hela landet. Digitaliseringen möjliggör det.
Låt mig ta två exempel på varför vi behöver pröva i stället för att gissa. I Live-In Lab fick vi bygglovsbefrielse och kunde testa olika väggtyper mellan lägenheterna. Vi nådde 44–48 decibel, att jämföra med de 52 som tidigare krävdes för lägenhetsavskiljande väggar. 44 var betydligt billigare, och studenterna fann det helt OK. Är det tillräckligt bra för vissa typer av bostäder? Ska experimentet skalas upp innan vi beslutar om acceptans? Vi kan inte veta säkert förrän vi har provat.
Det andra exemplet är sovrum utan fönster men med fullgod ventilation. Det låter provocerande, och dagsljus är viktigt. Men ur smittskyddssynpunkt kan ett sådant rum vara bättre än ett självdragsrum med fönster. Vintertid tvekar man kanske att öppna fönstret på grund av kalldrag, och sommartid är självdrag ofta inte tillräckligt. I dag betalar människor dessutom mycket för att sova i en liten pod bakom ett tygskynke i ett co-living. Varför inte bygga några sådana lägenheter, undersöka hur de som bor där mår och sedan fatta ett välgrundat beslut? Vilka bostäder vi ska bygga är i grunden en fråga om vilket samhälle vi vill ha. Vill vi subventionera väldisponerade lägenheter till alla? Vill vi införa social housing? Eller vill vi låta marknaden lösa bostadsfrågan genom ett mer diversifierat utbud? Den frågan bör först och främst ha en solid faktagrund, sedan får politikerna besluta om vägval.
Till den som är nyutexaminerad ingenjör eller arkitekt vill jag säga: för att förnya sitt eget område måste man förstå det i ett större sammanhang, så läs lite filosofi och etik.
Och så tilliten. Man skulle möjligen kunna se det nya regelverket som Boverkets sätt att visa sektorn tillit. Det är ju i grunden sympatiskt. I länder med hög tillit är avtalen korta och innovationstakten hög. I länder med låg tillit blir avtalen långa, och utrymmet att pröva nytt krymper.
Men har vi verkligen tillit inom byggsektorn? Våra avtal har egna långa avsnitt om tvist, och ett regelverk som bygger på tillit fungerar dåligt i en praktik som är inriktad på tvist. I Byggtjänsts podserie om byggregler framförs även att rättsfall kan bli prejudicerande för vad som får byggas. Vi verkar gilla tvist. Jag tror att vi bör fundera ett varv till och gå från tvist till samverkan. Continuing Contracts är en intressant väg framåt, där samarbetet fungerar mer som en anställning och båda parter kan omförhandla premisserna i takt med att projektet tar form och tekniken utvecklas.
Husen vi bygger i dag ska stå i hundratals år, och enligt de flesta klimatmodeller kommer världen att se annorlunda ut då. Byggnaderna behöver klara värmeböljor, som redan i dag får många äldre att fara illa. De behöver klara av och bidra till ett mer ”fluktuerande” energisystem, och de behöver klara köldknäppar. Helst ska de också kunna fungera som trygga platser i kris, med information, värme, el och vatten. Jag hoppas att det nya regelverket öppnar för mer hållbara byggmaterial som trä, lera, halm och lin. Jag hoppas också på mer forskning som gör att försäkringsbolagen vågar försäkra de byggnader vi behöver bygga för att klara hårdare miljökrav.
Till den som är nyutexaminerad ingenjör eller arkitekt vill jag säga: för att förnya sitt eget område måste man förstå det i ett större sammanhang, så läs lite filosofi och etik. Allt fler beslut kommer att fattas av system programmerade med en viss etik, och vi behöver förstå vad besluten grundar sig på. Glöm inte heller tilliten. Den bygger vi tillsammans.
Jonas Anund Vogel, forskare, KTH Energiteknik
