Förra året, när EU-kommissionens omvalde ordförande Ursula von der Leyen presenterade sina politiska prioriteringar för de kommande fem åren, adresserade hon den europeiska bostadskrisen. Hon meddelade att en kommissionär med direkt ansvar för bostäder skulle utses. Någon månad senare meddelades att lotten föll på en dansk socialdemokrat, Dan Jörgensen.
Något konkret har egentligen inte skett sedan dess. Men vid sitt linjetal i onsdags återkom hon till bostadsfrågorna. I sak framkom inget nytt.
[ Annons ]
– Den problembild som tecknas ligger till grund för Kommissionens påbörjade initiativ inom området och parlamentets särskilda utskott. Von der Leyen knyter även initiativen till den sociala pelaren. Inte heller det är egentligen något nytt, konstaterar Martin Lindvall, samhällspolitisk chef Fastighetsägarna Sverige.
Möjligen då att angelägenhetsgraden har skruvats upp det gångna året. I vad som nog kan betecknas ett brandtal slog Ursula von der Leyen fast att bostaden är mer än väggar och tak – den är en social rättighet.
Det är vad Hyresgästföreningens förbundsordförande Marie Linder, som inte heller uppfattade några nya detaljer i EU:s bostadspolitiska linje, främst tar fasta på.
[ Annons ]
– Det är bra att frågan lyfts i ett perspektiv av att människor måste ha råd att bo och att tillgången till goda bostäder måste finnas med i diskussionerna på europeisk nivå.
Ursula von der Leyen pekade på att bostadspriserna i EU stigit med mer än 20 procent sedan 2015, samtidigt som antalet bygglov minskat med samma procenttal på fem år. Det leder till att allt fler hushåll har svårt att få tag på ett hem.
Det är inte oproblematiskt, i synnerhet inte ur ett svenskt perspektiv
Som svar avser kommissionens ordförande att lansera en europeisk plan för prisvärda bostäder. Planen syftar till att göra det enklare att bygga nya bostäder, särskilt för unga och studenter, och att höja kvaliteten och hållbarheten i byggandet.
EU vill också se över reglerna för statligt stöd så att medlemsländerna får större möjligheter att finansiera socialt och prisvärt boende. En möjlighet är att det skulle kunna ge svenska kommuner större frihet att stötta byggandet av hyresrätter.
Dessutom förbereds nya regler för korttidsuthyrning, som enligt kommissionen riskerar att förvärra bostadsbristen i storstäder.
Ursula von der Leyen la också stor vikt på en skärpning av reglerna för korttidsuthyrning, som påverka marknaden för Airbnb. En betydligt större fråga i ett flertal europeiska storstäder än i Sverige.
Martin Lindvall tar framför allt fasta på signalvärdet när hon aviserar en radikal omvandling av hur utmaningar på bostadsmarknaden ska hanteras.
– Det ska naturligtvis ses mot bakgrund av vilka hon talade inför. Men det är inte oproblematiskt, i synnerhet inte ur ett svenskt perspektiv, säger Martin Lindvall.
Han pekar på hur relativt stora delar av den problembeskrivning som ligger till grund för arbetet i EU-kommissionen och i det särskilda utskottet i parlamenetet inte är relevanta i en svensk kontext. Den svenska bostadspolitiska modellen avviker dessutom kraftigt från lösningar som används i andra medlemsstater. Här har vi gjort en jämförelse mellan Sverige och övriga Europa.
– Något ”vi” som är enkelt att applicera på någon gemensam kursändring finns därför inte, menar Martin Lindvall.
Så långt är han och Marie Linder till viss del överens. Även hon återkommer till vikten av att bostadsfrågan fortsatt ses som ett nationellt kompetensområde.
– Men det är bra att man verkligen ser till att medlemsländerna tar sitt ansvar inom bostadspolitiken. Tidigare har fokus på EU-nivå mer varit att värna fastighetsbolagens ekonomi och finansiering.
I sitt tal använde Ursula von der Leyen unionens framtida konkurrenskraft för att betona angelägenhetsgraden i bostadsfrågorna. Problematiskt och i viss mån paradoxalt, menar Martin Lindvall.
– Hur bostadsmarknaderna fungerar är naturligtvis centralt för sysselsättning, ekonomisk tillväxt och förmåga att främja nödvändiga investeringar. Men hur bostadsmarknaderna fungerar påverkas samtidigt av villkoren för aktörer som investerar i, bygger och förvaltar bostäder. Här står den kommission von der Leyen leder inför en svår balansgång, säger Martin Lindvall.
Han menar att erfarenheten pekar på att man inte får marknader att fungera mer effektivt genom enorma offentliga subventioner. Marie Linder verkar något mindre bekymrad för den saken, och betonar snarare vikten av att regelverk utformas så att alla länder, oberoende av bostadsmarknadens konstruktion, kan ta del av kommande EU-stöd.
Då riskerar man, tvärtemot ambitionen, att långsiktigt försämra villkoren för en fungerande marknad
Martin Lindvall ser dock en risk att kommissionens ambitioner på bostadsområdet leder till att värnandet av konkurrensneutralitet, ett historiskt kärnvärde inom unionen, åsidosätts på fastighetsmarknaden.
– Då riskerar man, tvärtemot ambitionen, att långsiktigt försämra villkoren för en fungerande marknad. Givet förekomsten av en enhetlig hyresbostadsmarknad gäller det särskilt för Sverige, säger Martin Lindvall.
