– Sverige saknar i dag en långsiktig och sammanhållen bostadsförsörjningspolitik som svarar upp inför den verklighet vi står inför.
Budskapet var tydligt när Jonas Rydberg, generalsekreterare för Sveriges Stadsmissioner, presenterade årets Hemlöshetsrapport under ett seminarium på onsdagen. Nu efterfrågar de att regeringen tillsätter en bostadskommission med uppdraget att tydliggöra hur allmännyttiga och privata aktörer kan ta ett större ansvar för social bostadsförsörjning.
[ Annons ]
– Det krävs politisk handlingskraft och mod. Sverige är inte längre ett föregångsland. Det finns goda initiativ, men insatserna är för fragmentariska. Här behövs rejäla doningar framåt.
Visserligen, poängterar Jonas Rydberg, tillsatte regeringen en nationell hemlöshetsstrategi för drygt tre år sedan. Trots det har inga större strukturella reformer genomförts sedan strategin sjösattes, menar han.
Nästa år löper strategin ut.
– Och det finns ännu ingen information från regeringen om hur arbetet ska föras vidare därefter, konstaterar Jonas Rydberg.
Det är jätteallvarligt förstås, att vi inte verkar ha kommit någon bit på vägen
Men ett konkret svar från politiken uteblev. I stället konstaterade Jan Jönsson (L), oppositionsborgarråd i Stockholms stad, som även han deltog i seminariet, att utvecklingen är ett stort misslyckande – inte minst med tanke på det ökande antalet vräkningar som berör barn i Stockholmsområdet.
– Det är jätteallvarligt förstås, att vi inte verkar ha kommit någon bit på vägen. Sedan ska man visserligen säga att vi tack och lov inte har massa barn som lever på gatan. Men just att inte ha ett eget hem innebär stora risker. Så vi måste hitta en strategi för att minska dessa siffror, säger Jan Jönsson.
Hur man ska ta sig dit är emellertid en svår fråga. Årets Hemlöshetsrapport presenterar ett antal förslag för både nationella och kommunala beslutsfattare, förslagen syftar till ett utökat utbud av socialt hållbara bostäder och starkare hushåll.
Ett av problemen, påpekade Jan Jönsson, är att stadens budget- och skuldrådgivare ofta kopplas in för sent – inte sällan först när Kronofogden redan är inkopplad. Detta är även ett av förslagen som rapporten lyfter.
– Jag besökte budget- och skuldrådgivarna i Skärholmen i går. Deras bedömning är att om de får komma in i tidigt skede kan de nästan alltid avvärja att det blir en avhysning. Jag tänker också att det behövs någon form av anmälningsplikt när det gäller barnfamiljer som riskerar avhysning, så att socialtjänsten får möjlighet att kliva in tidigare för att se över ekonomin.
Vi använder ”Bostad Först” för personer med missbruk och psykisk ohälsa. Men det skulle också vara intressant att prova modellen på barnfamiljer
Utöver detta efterfrågar han mer kreativa lösningar, såsom att införa ett särskilt behovsspår i bostadsförmedlingen.
– Men i grund i botten måste det byggas fler bostäder. Man löser hemlöshetsproblem, både för vuxna och för barn, genom att bygga bostäder. Och där har vi tyvärr en bostadsmarknad som i dagsläget inte stimulerar bostadsbyggande, menar han.
Årets Hemlöshetsrapport lyfter även fram flera arbetsmodeller med syftet att minska hemlösheten. Bland annat nämns Barns Bostad Först – en modell Jan Jönsson gärna utvecklas i Stockholm.
– Vi använder ”Bostad Först” för personer med missbruk och psykisk ohälsa. Men det skulle också vara intressant att prova modellen på barnfamiljer. Då skulle man förmodligen kunna förebygga misslyckad skolgång, kriminalitet, psykisk ohälsa och flera andra problem som i ett senare skede ändå hamnar hos Socialtjänsten, och blir ett problem för samhället att hantera.
Likaså ser han potential i den så kallade Kymmendömodellen, vars ambition är att fler strukturellt hemlösa lättare ska få en bostad. I vissa fall genom en differentierad hyressättning där hyresgästerna betalar hyra efter ekonomisk förutsättning.
– Jag vet att Hyresgästföreningen inte är jätteglada i den eftersom den ställer till det i själva hyresförhandlingsprocessen, men det bryr inte jag mig så mycket om, konstaterade Jan Jönsson.
