Under våren har Fastighetsägarna och White arkitekter gemensamt arbetat med hur man genom ökad flexibilitet kan underlätta ett mer effektivt och hållbart nyttjande av det befintliga beståndet. En slutrapport med rekommendationer och skarpa förslag till förändringar kommer till hösten. Men under ett seminarium i Almedalen bjöds det på en glimt vartåt det lutar.
Bakgrunden är knappast unik. Liksom som många andra gjort den senaste tiden lyftes ett antal pådrivande faktorer fram under seminariet. Det handlar om urbanisering med ett ökat tryck på städernas bestånd, ett behov att bygga mer resilienta städer när klimatförändringarna gör sig allt mer påminda, hur digitalisering påverkar vårt sätt att leva och arbeta, att allt fler väljer att arbeta på distans ett par dagar i veckan och fler som vill se delningsekonomi på riktigt.
På seminariet diskuterades utmaningarna, där särskilt dagens detaljplanslagstiftningen uttrycktes vara en bromskloss.
[ Annons ]
– Lagstiftningen härstammar från en annan tid. Vi lever ett helt annat liv idag, bland annat med hybridarbete Då är det klart att även stadslivet förändras och lokalernas innehåll byts ut. Detaljplanslagstiftningen är anpassad för hur vi levde då och inte hur vi lever nu, menade Kristina Alvendal, stadsbyggnadsexpert.
Eva Philipson, stadsutvecklare på Vasakronan, var även hon kritisk inför lagstiftningen och menade att risken med skräddarsydda detaljplaner är att de skapas utifrån vad som gällde vid just den tidpunkten och inte för den innovation som kommer att komma inom de närmsta åren.
– Vi har byggt om fastigheter med gamla detaljplaner från 30-talet till att i dag vara moderna kontor. De nya detaljplanerna däremot, de skräddarsys för ett unikt projekt och tenderar att bli väldigt detaljerade, i stället för att vara flexibla och kunna hålla över tid.
De båda fick medhåll från Anette Scheibe Lorentzi, stadsbyggnadsdirektör på Stockholms stad, som uttryckte att bygglovsprocessen är långsam, men menade samtidigt att förutsättningarna att förändra det befintliga beståndet finns.
– Processen behöver snabbas på, men jag vill tillägga att det befintliga beståndet faktiskt är förberett för att växla användning över tid. Bland annat bottenvåningarna där vi sett bostäder som blir förskola för att sedan bli butikslokal. Just nu ser vi också en del konverteringar från kontor till bostäder.
Samtliga ansåg att utmaningarna kräver mer samverkan och dialog mellan de olika aktörerna. Kristina Alvendal utryckte dessutom att amnesti i lagstiftningen kan vara en del av lösningen.
– Det funkar inte att verksamheter som vill utvecklas tvingas bygga utifrån gamla koncept.
Jag tycker det vore spännande med någon form av amnesti i lagstiftningen där man helt enkelt konstaterar att så länge man inte flyttar eller ändrar huset, kan man få använda huset till ganska mycket det man vill, om det inte kräver andra tillstånd.
Annette Scheibe Lorentzi var dock inte lika positiv inför att en eventuell amnesti skulle öka flexibiliteten.
– Jag tror inte på amnesti, men däremot mycket mer tillämpning. Man måste släppa avetableringen och kunna ha en tidsbegränsad verksamhet, för att undvika att lokaler står tomma. Och det instrumentet är lite för trubbigt i dag.
