Regeringen har beslutat om en lagrådsremiss med förslag till en ny lag om avgift för områdessamverkan. Syftet är att stärka det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet samt öka områdens attraktivitet genom att fler fastighetsägare bidrar till gemensamma insatser.
Även om Anna Thureson, näringspolitisk expert Fastighetsägarna Sverige, på samma spår som tidigare har sagts, är emot en påtvingad samverkan av rent principiella skäl kan hon konstatera att lagrådsremissen verkar skilja sig starkt från det ursprungliga.
[ Annons ]
– Frågan är om det inte vore rimligt att återremittera ärendet givet förändringarna, säger hon.
Den föreslagna lagen innebär att aktörer som bedriver områdessamverkan under vissa förutsättningar ska kunna ta ut en obligatorisk avgift från fastighetsägare inom ett visst område. Tanken är att skapa ett mer långsiktigt och stabilt finansieringssystem där samtliga fastighetsägare som har nytta av insatserna också bidrar till kostnaderna.
Regeringen menar att det inte ska vara obligatoriskt för fastighetsägare att ingå i den organisation som bedriver samverkansarbetet. Något som kraftigt kritiserades av flera remissinstanser, och som regeringen menar sig tagit höjd för i lagrådsremissen. I lagrådsremissen står det: ”Eftersom momentet inte behövs, bör det därför inte finnas med som en förutsättning för rätten att ta ut avgift.”
[ Annons ]
I stället för att bidra till långsiktig utveckling finns en risk att den minskar det lokala engagemanget
På så vis menar man sig inte försämra förutsättningarna för befintlig frivillig samverkan eller tillkomsten av nya frivilliga projekt. Det tvång som blir kvar är alltså att betala en avgift.
– Vi ser att den här avgiften riskerar att bli kontraproduktiv för att skapa tryggare bostadsområden. I stället för att bidra till långsiktig utveckling finns en risk att den minskar det lokala engagemanget, säger hon.
Lagförslaget har även tidigare fått omfattande kritik, vilket också blev tydligt under remissomgången inför lagrådsremissen. Svea hovrätt pekade i sitt yttrande på att förslaget rör komplexa frågor om bland annat egendomsskydd, föreningsfrihet och kommunal självstyrelse. Hovrätten ansåg att flera av dessa frågor inte var tillräckligt utredda och att lagtexten i vissa delar framstod som ofärdig.
Även Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) var kritiska i sitt remissvar och avstyrkte förslaget. Enligt SKR har behovet av en tvingande reglering inte visats, och organisationen pekade på att frivilliga samverkansmodeller redan används i många kommuner – modeller som i stället borde stärkas genom stöd och incitament.
SKR ifrågasatte också om lagen i praktiken kommer att få genomslag och varnade för att den kan öka regelbördan utan att ge kommunerna tillräckliga verktyg för att hantera mer komplexa problem, exempelvis kopplade till oseriösa eller kriminella fastighetsägare.
I princip alla vi pratat med är negativa till ett lagstadgat tvång
Kenny Fredman, Samhällspolitisk chef på Bostadsrätterna, menar att platssamverkan som sådan är positivt och kan vara ett sätt att lyfta ett område. Dock pekar han på att det inte finns något som pekar på att ett tvång behövs, utan tvärtom – det ska vara fritt.
– I princip alla vi pratat med är negativa till ett lagstadgat tvång och vill hellre se frivillig platssamverkan, precis som det är idag. Regeringen har dock låst in sig på denna punkt i Tidöavtalet, vilket vi beklagar. Nu riskerar obligatorisk platssamverkan att få ett dåligt rykte och bli en börda för fastighetsägare och de boende, så till vida att de tvingas ta hand om sådant som kommunerna och samhället i stort borde sköta, säger han.
Anna Thureson menar också att tvång är fel väg att gå, och att majoriteten av fastighetsägare redan idag tar frågan på allvar.
– Fastighetsbranschen tar redan i dag ett mycket stort ansvar för att utveckla trygga och attraktiva platser för boende, besökare och näringsliv. Den här typen av tvångsavgift är ingenting som vi ser kommer bidra till tryggare bostadsområden, säger hon.
Hon lyfter också fram att trygghetsskapande arbete bygger på engagemang och gemensamt ansvar, något som Fastighetsägarna menar riskerar att undergrävas av ett obligatoriskt system.
– Vår långa erfarenhet av områdessamverkan på frivillig grund visar att det som fungerar är att aktörerna själva känner ett gemensamt engagemang för platsen. Det här förslaget går i motsatt riktning och riskerar att dämpa det lokala engagemang som är helt avgörande, säger Anna Thureson.
En särskilt känslig del av förslaget, enligt Fastighetsägarna, är kopplingen till brottsförebyggande ansvar.
– Det brottsförebyggande arbetet är i grunden polisens ansvar. Att flytta över det ansvaret till privata aktörer reagerar vi väldigt starkt på, säger Anna Thureson.
I den statliga utredningen som föregick lagrådsremissen presenterades två möjliga vägar för att införa avgiften. Antingen genom ett initiativ från fastighetsägarna i ett samverkansområde, eller genom att kommunen tar rollen som huvudman.
vår bedömning är att detta borde gått ut på remiss igen givet förändringarna
I lagrådsremissen har regeringen nu samlat dessa spår i en gemensam modell. För att avgift ska få införas krävs att den som bedriver områdessamverkan godkänns av kommunen som samverkanshuvudman och har stöd från en kvalificerad majoritet av fastighetsägarna, minst två tredjedelar, både sett till antal och till deras sammanlagda nyttotal. Endast i undantagsfall kan kommunen själv vara huvudman, då under samma krav på stöd från fastighetsägarna.
– Det var tydligt att man från början jobbade med två parallella spår, ett som drevs av fastighetsägarna själva och ett där kommunen kunde fatta beslut. Vad detta nu faktiskt innebär är dock svårt att utläsa, vår bedömning är att detta borde gått ut på remiss igen givet förändringarna, säger Anna Thureson.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 augusti 2026.
