EU-kommissionen lämnade tidigare i år ett förslag till ny förordning om restaurering av natur. Den ska verka för att skydda den biologiska mångfalden, och omfattar alla ekosystem både på land och i vatten, däribland jordbruksmark, skogar och städer, hav, sjöar och vattendrag. Förslaget utgår från EU:s strategi för biologisk mångfald som antogs 2020 och innebär att mål och skyldigheter är bindande för medlemsstaterna.
Men utformningen kan få stora konsekvenser för Sverige. I artikel 6, som avser restaurering av urbana ekosystem, visar fasta procentsatser hur medlemsstaterna ska säkerställa att det inte sker någon nettoförlust av urbana grönområden och träd i städer. Dessutom ska arealen grönområden öka i städer, mindre städer och förorter. Vissa av kraven ska uppnås till 2030, medan utökningen av grönytor ska uppnås till 2040 respektive 2050.
[ Annons ]
Men den svenska geografin gör den teoretiskt framräknade modellen orimlig, menar Ann-Sofie Eriksson på SKR (Sveriges kommuner och regioner).
– Initiativet är naturligtvis lovvärt, men tillämpningen fungerar inte här i Sverige eftersom vi har en helt annan geografi än till exempel i södra Europa. Drygt 140 svenska kommuner omfattas av kraven, bland annat stora och glesbefolkade kommuner som till exempel Kiruna och Gällivare. Eftersom man redan har så pass många gröna ytor och mycket värdefull natur som till exempel naturskog, så finns inte det behovet, säger Ann-Sofie Eriksson.
Boverket har dessutom beräknat att ökningen är omöjlig att genomföra i Sverige, eftersom kravet på utökning av grönområden skulle överskrida kommunernas sammanlagda yta bebyggd och anlagd mark. Det finns alltså inte tillräckligt med exploaterad mark att omvandla till grönyta även om alla andra intressen åsidosätts.
Går det att få ett undantag för Sverige?
– Det har vi inte sett än, men vi hoppas på det. Och det handlar också om trovärdighet i de här frågorna. När det handlar om insatser på europeisk nivå är det risk att man annars missar att få effekter på rätt plats, säger Ann-Sofie Eriksson.
SKR har därför skickat in ett remissyttrande till regeringen och även haft kontakt med myndigheterna, och förklarat problemet med att öka grönytor i de kommuner som redan har stora grönområden.
– Man måste ifrågasätta om det verkligen är här åtgärder ska göras. De här orterna borde inte omfattas av krav på utökade grönområden överhuvudtaget, utan man borde fokusera på där behoven är som störst. Det är självklart att man måste jobba ihop, men man måste kunna anpassa EU-lagstiftning så att den blir mer träffsäker, avslutar Ann-Sofie Eriksson.
