Konkurrensen på den svenska fastighetsmarknaden har länge beskrivits i termer av läge, belåningsgrad och arkitektur. I dag ser vi hur dessa parametrar successivt revideras. För banker, investerare och hyresgäster blir det allt viktigare att förstå inte bara byggnadernas yttre utan deras inre logik – hur drift, energi och risk hanteras i praktiken.
Frågan är därför inte bara hur fastigheter förvaltas – utan om fastighetsägaren verkligen har kontroll över sina dataflöden. För det är just den kontrollen som kommer att bli måttstocken för fastighetssektorns nästa kapitel av lönsamhet.
[ Annons ]
I en tid när EU:s regelverk – från taxonomin till CSRD – skärps och kapitalmarknaden blir allt mer selektiv, blir svaret avgörande. Den som kan visa upp en robust datainfrastruktur står starkare. Den som inte kan det riskerar att förlora både förtroende och finansiering.
För data har blivit mer än bara siffror. Banker använder den för att bedöma risk. Investerare för att avgöra värde. Hyresgäster för att uppfylla sina egna rapporteringskrav och fatta beslut om var de vill etablera sig. När energiprestanda och klimatpåverkan vägs in i kapitalflöden på samma sätt som räntor och hyror, är det då inte uppenbart att data är lika centralt som fastighetens fysiska egenskaper?
Kapitalmarknaden är inte villig att vänta på att varje aktör ska lösa sina interna problem
Trots detta sitter många fastighetsbolag fast i ett lapptäcke av fragmenterade system. Driftdata, energirapporter, BMS-system, mätvärden från sensorer och ekonomisk uppföljning ligger utspridda i parallella lösningar som inte talar med varandra. Resultatet blir dubbelarbete, inkonsekvenser och en brist på jämförbarhet – en mardröm för den som ska möta krav från banker och investerare.
Detta är inte en teknisk detalj – det är en strategisk risk. Kapitalmarknaden är inte villig att vänta på att varje aktör ska lösa sina interna problem. När datan inte håller måttet straffas det i form av dyrare finansiering eller svalt investerarintresse. Det är därför knappast förvånande att Europeiska centralbanken nyligen varnade flera europeiska banker – även nordiska – för bristande riskbedömning kopplat till ESG-data. Och eftersom fastighetsbranschen i praktiken lever i symbios med bankerna, där räntan på finansiering direkt avgör möjligheten att investera och höja portföljvärden, blir signalen från ECB allt annat än teoretisk.
Vi har sett samma mönster i andra branscher. Finanssektorn lärde sig den hårda vägen: först när riskbedömningar standardiserades och dataflöden integrerades blev global kapitalförsörjning möjlig. De lärdomarna är högst tillämpbara i fastighetsförvaltningen idag.
Lösningen är lika självklar som obekväm: ett grundläggande skifte i synen på data
När integration saknats – inte minst under finanskriser – har bristen på gemensam förståelse för risk fått allvarliga konsekvenser. Ska fastighetssektorn verkligen riskera att upprepa samma misstag?
Lösningen är lika självklar som obekväm: ett grundläggande skifte i synen på data. Från kostnad till kapital. Från sidoprojekt till kärna i affären. Tre principer ser jag som avgörande – och att misslyckas med någon av dem är att sätta bolaget på efterkälken:
- Bygg datainfrastrukturen först. Integration är grunden. Utan den är allt från energimonitorering till AI-driven optimering meningslöst.
- Gör data jämförbar och verifierbar. Banker, investerare och styrelser måste kunna lita på samma underlag. Om det saknas faller förtroendet direkt.
- Se data som strategiskt kapital. Den som kan bevisa lägre risk, bättre prestanda och snabbare anpassning till nya regelverk vinner kampen om kapitalet.
Detta är ett vägval för svensk fastighetssektor. Fastighetsägare måste nu ställa sig frågan: ”Har vi verkligen full kontroll över vår data?”. För kostnaden av fragmentering är inte bara administrativa missar – den slår direkt mot värderingar, finansiering och förtroende.
Data är fastighetssektorns nya valuta
På den svenska fastighetsmarknaden kommer framtidens konkurrensfördelar inte längre att avgöras enbart av läge och kvadratmeter. De kommer att avgöras av vilken transparens, tillförlitlighet och riskreducering ett bolag kan visa upp. Data är fastighetssektorns nya valuta – och den som inte har ordning på sin växelkassa riskerar att stå utanför när nästa kapitalrunda fördelas.
