Slott och herresäten som går i arv i den rika överklassen. En bild av hur arv av bostäder historiskt har betraktats. Men i dagens samhälle med en stor medelklass som äger bostäder med kraftiga värdeökningar, är arvet av bostad den stora posten när bouppdelningar görs.
Mäklarsamfundet har i rapporten ”Det går i släkten – Så blev bostaden det nya arvegodset” låtit göra en enkät där de som lämnar efter sig en bostad (60 procent av de svarande) räknar med ett genomsnittligt värde av 3,3 miljoner kronor. I enkäten med svar från 1000 personer i åldrarna 40 år och uppåt är andelen som äger sitt boende 75 procent för arvlåtare. I Sverige är det enligt SCB runt 60 procent av befolkning som äger sitt boende.
[ Annons ]
När arvtagarna får uppskatta storleken av sitt arv av bostad/bostäder tror de att värdet är 2,6 miljoner kronor. Den lägre siffran kan bero på att arvet ska delas med syskon eller att man undervärderar arvets storlek.
– Bevisligen är arv en avgörande men underskattad samhällsekonomisk faktor där bostäder spelar huvudrollen. Samtidigt är det också ett ämne som inte diskuteras särskilt mycket, säger Amanda Göthberg, rapportförfattare och omvärldsanalytiker på Mäklarsamfundet.
Det som väntar runt hörnet är stora arvsskiften när 40- och 50-talistgenerationen går bort, gruppen som gynnats mest av den enorma värdeökningen på bostäder de senaste 30–40 åren.
En, i alla fall påstådd trend, är att äldre lever enligt devisen ”Die with zero” – alltså att spendera så mycket som möjligt fram till döden, och då inte lämna något efter sig. Men att döma av rapporten anser de flesta (54 procent) att det är viktigt att lämna ett arv efter sig. Endast 13 procent ser det som oviktigt.
– Detta att spendera allt är nog mer än medial trend som inte slagit igenom i praktiken. Tror det är väldigt få som säljer en bostad man trivs i bara för att ha mer kapital att spendera, säger Amanda Göthberg.
Med tanke på att det kan finnas barn och inte minst barnbarn som har problem att komma in på bostadsmarknaden, väcks förstås frågan i vilken mån dessa arv borde ha kommit dem till del tidigare.
Tydligt är att väntan på arv blir längre eftersom vi lever allt längre. De flesta som ärver är redan i 60-årsåldern och hunnit bygga upp en egen ekonomisk bas. Det väcker frågan om arv inte ska skiftas ut tidigare eller att äldre för över pengar till kommande arvingar i tid, som barnbarn till deras första boende.
– Det talas mer om ”Giving While Living”. Alltså varför ska det dröja tills man gått bort innan ens barn eller barnbarn får det bättre,
Arvsskatten och gåvoskatten togs bort 2005. Med dessa skatter kvar hade sannolikt incitamenten till att skifta ut arv tidigare, till exempel som gåva, varit än lägre.
– Idag finns det ingen bred politisk enighet eller starkt stöd för att den ska återinföras. Den skapade stora skattesmällar för vanliga människor och jag har svårt att tänka mig att man vill tillbaka till det, säger Amanda Göthberg.
