Vanligtvis söker han konfrontation och debatt. Som med debatten om avreglering enligt finskt exempel. Men här pratar vi om en ”tredje vägens bostadspolitik” med Fredrik Kopsch.
En dryg månad har passerat sedan den marknadsliberala tankesmedjan Timbro släppte sin rapport ”Bostad på 10 minuter”, där man jämfört hyresmarknaderna i Stockholm och Helsingfors på fem olika områden.
Efter att fri hyressättning i nyproducerade bostäder fällde regeringen Löfven sommaren 2021 har det varit relativt tyst kring svensk hyressättning i den allmänna debatten. Men denna vår tog det rejäl fart.
[ Annons ]
Frågan är dock om det har lett oss så värst mycket närmare faktiska lösningar på de problem som de flesta menar finns på svensk bostadsmarknad. Eller har det bara fått de olika sidorna att gräva ner sig ännu djupare i till synes oförenliga ståndpunkter?
Fastighetstidningen tog ett snack med den som drog i gång det hela.
Debatten i blåvita nyanser började väl egentligen efter att Expressens ledarskribent Patrik Kronqvist skrev ett reportage från Helsingfors. Men det var med rapporten som Timbros chefsekonom Fredrik Kopsch skrev ihop med Theo Herold, doktorand i nationalekonomi vid Hanken i Helsingfors, som debatten för eller emot marknadshyra hördes i alla kanaler för allmänt tyckeri.
Motargumenten formulerades med ackuratess. ”Hyreshöjartangon går mellan kåkarna”, skrev Aftonbladets Daniel Suhonen. ”På kampanjcykeln för marknadshyror sitter Timbros och Foodoras egen räknemaskin Fredrik Kopsch. Doakören består av Expressens ledarsida.”
Alla var tämligen överens om att Finland lyckats betydligt bättre med sin bostadspolitik. Man trätte om varför.
Konstruktivt och bra för debatten var att Hyresgästföreningen nyligen gjort en egen gedigen genomgång av finsk bostadspolitik. Där är slutsatsen att det inte är avreglering som är förklaringen till Finlands framgång, utan att finska staten lägger cirka två procent av BNP på bostadspolitiska satsningar, mot Sveriges en procent.
Hyresgästföreningen poängterar att den finländska staten stöttar nyproduktion, att kommunerna pressas att ta fram byggbar mark och att fastighetsskatten straffar bolag som inte använder sina byggrätter.
Det är ett mål i sig att frågan lyfts.
Men det uppstod ett hörbart förvånat ögonblick av tystnad när Fredrik Kopsch i någon av alla poddar (skribenten har för tillfället glömt vilken) köpte öppningen för mer omfattande statlig inblandning. Dock såklart med ett tillägg om att det måste kombineras med en hyresreglering som i sig skapar större orättvisa än den är tänkt att lösa. Enligt Fredrik Kopsch alltså.
– Jag är jättenöjd med att det blev sån debatt. Det är få gånger som man lyckas skapa debatt, ofta hakar man snarare på debatter som pågår. Det är extra kul när man själv skapat debattutrymmet, säger Fredrik Kopsch.
Det har onekligen pratats hyressättning. Men kom det egentligen så mycket konstruktivt ur debatten?
– Det är ett mål i sig att frågan lyfts. Men utöver det är det såklart viktigt att man rent sakpolitiskt diskuterar faktiska lösningar på bostadsmarknadens problem. Därför var det var bra att även de andra inslagen på den finska bostadsmarknaden kom upp till diskussion.
Jo, det var där det blev intressant på riktigt. Det kändes som en diskussion pekade i någon slags pragmatisk riktning framåt.
– Jag har ju såklart allt som oftast invändningar mot statlig inblandning när det gäller det mesta. Men när det kommer till omfördelning av resurser så skulle det finnas även i ett samhälle som designats efter mina preferenser. Det kändes bra att jag fick fram det även i denna debatt.
Om Fredrik Kopsch allt som oftast sällar sig till dem som anser att Sverige i för hög grad präglas av en bidragsekonomi, så har han inga problem med om en höjning av bostadsbidragen.
– Det är en omfördelning som går att utforma med träffsäkerhet. Något som hyresreglering inte gör. Det har forskning både här och i andra länder visat – de som premieras av hyresreglering är hushåll med högre inkomster.
Fredrik Kopsch säger att han just nu är ganska optimistiskt. Att det länge kändes som att det ingenting egentligen hänt sedan Assar Lindbeck skrev om hur hyresregleringen skapade bostadsbrist på 60-talet.
– Det kändes som att ingenting någonsin flyttar sig. Men nu diskuteras hyresreglering igen. Och det har tagits ett konkret steg framåt genom att det faktiskt finns ett färdigutrett förslag om fri hyressättning i nyproduktion.
Fredrik Kopsch tolkar det som att regeringen är allt närmare att faktiskt skicka ut förslaget på remiss.
– SD sa att de ville förhandla. Ja, sen kom de visserligen en bisarr debattartikel om att problemen löses med återvandring – kanske det mest verklighetsfrånvända jag läst i hela mitt liv. Men bortsett från det så har ju samtliga regeringspartier sagt att man vill avskaffa hyresreglering i nyproduktion.
Men nu är vi på väg in åter in i hyreshöjartangon, eller reformvalsen om man så hellre vill. Det var en betydligt svårare pragmatisk balett vi skulle försöka oss på.
Då behöver vi slakta heliga kor på båda sidor.
Fredrik Kopch har en uppenbar förtjusning i radikala förslag, som att låta rika Östermalm bli en zon undantagen från hyresregleringen. Mer ämnat för debatt än genomförbar lösning.
Fast du hävdar säkert att det skulle funka utmärkt?
– Du ska nog tolka det just som ett debattinlägg …
Men om vi ska prata pragmatism. Låt oss kalla det tredje vägens bostadspolitik.
– Då behöver vi slakta heliga kor på båda sidor.
Ja, låt oss. Du börjar.
– En sak som Hyresgästföreningens Martin Hofverbarg lyfte i debatten, och som jag håller med om, är hur Finlands fastighetsskatt är utformad. Även om jag inte är någon större förespråkare av höjda skatter, och att jag kan se vissa risker med en ny eller återinförd fastighetsskatt, så är en kommunal fastighetsskatt betydligt bättre än att beskatta arbetsinkomster.
Ja, där borde det från politiska håll vara möjligt att jämka. Och mer?
– Det är så klart viktigt att också att se över hinder för byggande, som det kommunala planmonopolet och hindrande byggregler.
Det tycker väl de flesta. Hur ska vi lösa omfördelning av boende till de som inte har tillräckliga inkomster? Boverket presenterade nyligen en modell på ett statligt stöd för att kunna inkludera bostäder med lägre hyra i en för övrigt marknadsdriven bostadsproduktion. Något sånt?
– Jag kan köpa ett investeringsstöd utformat på det viset, då det är mer socialt träffsäkert än det nu avskaffade investeringsstödet. Men jag är inte säker på att social housing är att föredra. Det finns en rad ineffektiviteter i ett sådant system som man sannolikt löser bättre med bostadsbidrag. Omfördelning är viktigt. Men jag har alltid sagt att det att vissa människor inte har råd att bo är ett inkomstproblem, inte ett bostadsmarknadsproblem.
Det låter som en möjligt att börja förhandla. Fredrik Kopsch röda linje är att inte backa om att genomföra fri hyressättning i nyproduktion – och han sticker inte under stol med att han i förlängningen ser det som vägen mot en helt avreglerad marknad.
– Det kommer att ta tid. Men i långa loppet kommer man att vilja få in även resterande bestånd när man inser att det finns en parallell hyreslagstiftning som faktiskt fungerar.
Frågan är om det inom politiken finns någon större lust till pragmatism just nu. Kanske är det i stället marknadens aktörer som behöver agera? Men ser du det då som ett problem att man är så pass … vad ska vi kalla det … medberoende i dagens system?
– Ja, det menar jag. Hyresgästföreningen kommer alltid att köra sin linje. Dels för det man tar in i förhandlingsavgifter. Men dels också för att marknadshyror på kort tidshorisont skulle försämra för en del av deras medlemmar som idag bor billigt i innerstaden.
Sveriges Allmännytta?
– Just nu är de för att behålla hyresregleringen. Men senaste tiden är det ju tydligt hur fler och fler medlemsföretag menar att det inte längre fungerar. Så det kan nog svänga när tongivande personer byts ut.
Och Fastighetsägarna?
– Det är tydligt att de vill driva igenom fri hyressättning i nyproduktion. Men även här ser jag en viss ambivalens. Å ena sidan vill man driva på politiska reformer. Men som en rapport från Finanspolitiska rådet visat så kan man förvänta sig hyressänkningar i vissa områden i Stockholm om man går över till marknadshyra. Här finns det ju tongivande fastighetsägare som gjort det till en affärsmodell som köpa upp bestånd i som de renoverar och höjer hyrorna i. En modell som förmodligen inte skulle vara så lönsam i ett avreglerat system.
