Det som lönar sig snabbast är inte alltid det som lönar sig bäst. Ett vanligt sätt att välja bland underhållsåtgärder är att börja med dem som ger störst besparing första året i förhållande till kostnaden, och sedan fortsätta nedåt i listan tills budgeten är slut. Metoden är enkel, men missar vad det kostar när delar ska bytas ut och hur driften egentligen påverkas.
Cristoffer Fivén, tidigare teknisk utvecklingschef på ett fastighetsbolag, är inte ensam om att ha börjat resonera i de banorna. Granlunds Otto Åkerberg pekade nyligen i Fastighetstidningen, ur ett finskt perspektiv, på att fokus kan komma att flytta sig när man inte längre kan räkna med ständigt stigande värden. Han tror att svenska ägare har en del att lära av den finska modellen, eller snarare att de blir tvungna att göra det, med ett mer konkret och långsiktigt arbete med underhåll och investeringar. I Finland, där värdena enligt honom varit ganska stabila sedan 2007, har ägarna på ett annat sätt behövt söka effektiviseringsvinster i driften.
”Man kan inte investera och reparera mer än man får in. Det ska inte bli överraskningar, för ingen tycker om överraskningar”, sa Otto Åkerberg.
Enligt honom görs underhållsbudgeten i Sverige ofta i Excel, bara för nästa år. På detta område är Finland mer digitaliserat om man ska tro Otto Åkerberg. Men han menar att förvaltningskultur och ägande spelar lika stor roll som de verktyg som bland annat Granlund säljer.
Cristoffer Fivén tar fasta på Otto Åkerbergs beskrivning.
– Jag tror egentligen att vi behöver förena de två perspektiven. Fastigheten är ju både en teknisk anläggning och en ekonomisk investering, säger Cristoffer Fivén.
Plötsligt kanske den inte var så ekonomisk som du först trodde.
Att digitalisera underhållsplaneringen och få bättre framförhållning är viktigt, menar han. Men nästa steg är det mest intressanta.
– Hur säkerställer vi att de tekniska behoven faktiskt omsätts till investeringsbeslut som skapar långsiktigt ekonomiskt värde och samtidigt uppfyller fastighetsägarens mål? Det är precis den kopplingen jag har försökt skapa med InsightHub, från fastighetens tekniska behov till verksamhetens övergripande strategi och investeringsbeslut, säger Cristoffer Fivén.
Själva problemet förklarar han med ett bilköp. Man väljer en bil för att den är så bränslesnål att man sparar flera tusen kronor om året, men så visar det sig att den kräver dyrt underhåll.
– Plötsligt kanske den inte var så ekonomisk som du först trodde.
Hans bolag Nonco har gjort en förstudie. Där jämförs tre sätt att välja bland 51 åtgärder för 22 miljoner kronor, med två mål: att minska den köpta energin med 1,5 procent och att få minst 5 procent real internränta, alltså avkastning efter inflation, över 30 år.
Skillnaden ligger i hur man räknar. I stället för att titta på första året tar man med hela livscykeln: investeringen, årliga besparingar, kostnaden för att byta ut delar när de tjänat ut och värdet som finns kvar efter 30 år.
Den traditionella planen, som prioriterar efter förstaårsavkastning och som Nonco själva har definierat, klarade inget av målen. Planen med bäst långsiktig lönsamhet klarade avkastningskravet, men inte energimålet. Först när både energimål och avkastningskrav fick styra urvalet klarades båda. Siffrorna finns i rutan nedan.
| 1. Förstaårsavkastning | 2. Långsiktig lönsamhet | 3. Energimål + avkastning | |
|---|---|---|---|
| Förstaårsavkastning | 8,62 % | 8,30 % | 8,48 % |
| Real internränta, 30 år | 4,18 % | 5,67 % | 5,10 % |
| Nettonuvärde | −1,61 Mkr | +1,34 Mkr | +0,20 Mkr |
| Energibesparing per år | 1 447 MWh | 1 250 MWh | 1 634 MWh |
| Energimålet klaras | Nej | Nej | Ja |
| Avkastningskravet klaras | Nej | Ja | Ja |
Att också nå energimålet har dock ett pris. Planen som klarade båda målen gav drygt 1,8 miljoner kronor högre långsiktigt värde än den traditionella, men cirka 1,1 miljoner mindre än den som bara jagade lönsamhet.
Varför inte välja den som jagade lönsamhet? Det kan man göra om man bara bryr sig om avkastningen. Men har ägaren ett energimål som måste nås, till exempel på grund av krav från finansiärer eller myndigheter, räcker inte den planen. Enligt Cristoffer Fivén är det poängen: vad som är bäst beror på vilka mål ägaren måste uppfylla.
– Det intressanta är alltså att den ekonomiskt mest lönsamma planen inte nödvändigtvis är den bästa planen för verksamheten som helhet. Allt beror på vilka mål organisationen faktiskt behöver uppfylla, säger han.
För att visa storleksordningen räknar Cristoffer Fivén på ett tänkt bolag med 300 miljoner kronor i årlig budget. Samma relativa förbättring skulle där motsvara omkring 25 miljoner kronor i högre beräknat nettonuvärde över 30 år, för ett års investeringar. Det är en enkel uppskalning, understryker han, och varken en prognos eller en årlig besparing.
Allt bygger dock på en simulering. Förstudien utgår från påhittade fastigheter, och jämförelsen görs mot en förenklad prioritering som Nonco själv har definierat. Marginalen till avkastningskravet i den vinnande planen är bara 0,10 procentenheter.
– Förstudien är naturligtvis en simulering med referensförankrade antaganden, inte ett verifierat kundresultat. Den förenklade traditionella metoden är heller inte representativ för alla fastighetsägare, säger Cristoffer Fivén.
Livscykelkalkyler är i sig inget nytt i fastighetsbranschen. Metoder som Beloks Totalmetodiken, där man bygger åtgärdspaket som tillsammans klarar ett avkastningskrav i stället för att bara plocka de snabbaste vinsterna, har funnits länge, och många använder dem. Frågan är ändå varför inte fler gör det fullt ut. Kanske för att det inte har behövts så länge fastighetsvärdena steg, och för att det kräver både tid och underlag.
Cristoffer Fivén presenterar inte InsightHub som en ny metod för förvaltning. Förstudien hänvisar bland annat till Beloks Totalmetodiken, och det han menar sig ha gjort är ett verktyg som bygger vidare på sådana kalkyler. InsightHub har precis lanserats genom hans bolag Nonco, som enligt sin webbplats deltar i Ideon Science Parks tillväxtprogram Grow. Bolaget hör till en växande grupp små företag som ser att digital teknik gör det möjligt att bygga lösningar som för några år sedan krävde betydligt större organisationer. Själv säger han att han under det senaste året har kodat och utvecklat plattformen.
Han vill inte påstå att branschen gör fel.
– Jag skulle inte säga att branschen generellt gör fel. Det finns väldigt många kompetenta förvaltare, men min erfarenhet är att vi ofta saknar tid, verktyg och gemensamma arbetssätt för att se helheten.
Risken, menar han, är att en underhållsplan blir något annat än den borde.
– En underhållsplan riskerar annars att bli en lista över framtida kostnader snarare än ett strategiskt beslutsunderlag.

Verktyget förutsätter bra underlag om åtgärdernas livslängd, kostnad och effekt. Enligt Cristoffer Fivén finns mycket av informationen redan hos fastighetsägarna, men utspridd i olika system, kalkyler och hos enskilda medarbetare. Arbetet måste därför börja med att strukturera och kvalitetssäkra den. Han tillägger att ett system aldrig ska ersätta en förvaltares omdöme. Det finns tekniska risker, lokala förutsättningar och hyresgästhänsyn som är svåra att fånga i en kalkyl.
Men Nonco är ett litet bolag, och verktyget har ännu inte prövats i verklig förvaltning.
Varför skulle ett fastighetsbolag välja just InsightHub, och vad gör det som inte redan går att göra med befintliga metoder och system?
– Beloks Totalmetodiken och system som Planima fyller redan viktiga funktioner inom energikalkyler och långsiktig underhållsplanering, säger han.
InsightHub är nästa steg, menar han: att förena förvaltarens tekniska behov med gemensamma kalkylprinciper och livscykelberäkningar och sedan optimera investeringarna över hela beståndet. Det handlar inte bara om att veta vad som behöver göras, utan om vilka investeringar som tillsammans skapar störst långsiktigt värde och samtidigt uppfyller ägarens egna mål och krav.
– Det är potentialen vår förstudie illustrerar, och nu börjar vi ta emot pilotkunder som vill pröva och vidareutveckla lösningen tillsammans med oss i verklig förvaltning.


