I förra veckan gick Fastighetsägarnas Anna Waxin och Rikard Ljunggren till hårt angrepp mot svenska hyressättningsmodellen. Men nej, Fastighetsägarna avser inte att ensidigt avsluta trepartsmodellen.
Det var på DI Debatt som Anna Waxin, vd för Fastighetsägarna Stockholm, och Rikard Ljunggren, vd Fastighetsägarna GFR, gjorde ett gemensamt utspel. De skriver bland annat:
”Den svenska hyressättningsmodellen, en rest från efterkrigstidens hyresreglering, har nått vägs ände. Det förhandlingssystem som är tänkt att skapa en balans mellan fastighetsägare och hyresgäster har aldrig fungerat särskilt väl, men har nu blivit fullständigt obsolet.”
[ Annons ]
De resonerar att det nu är så stora problem med dagens hyressättning att det helt enkelt inte är rimligt att fortsätta på inslagen bana. Något som möjligen kan tolkas som att Stockholm och Göteborg avser att avsluta trepartsmodellen.
Men så kommer inte att ske, meddelar nu de båda.
– Fastighetsägarna har hela tiden haft en ambition att följa treparten, men ett stort problem är att parterna gör så olika tolkningar av den och att det tecknas flerårsuppgörelser som definitivt inte är i enlighet med trepartsmodellen, säger Anna Waxin, vd för Fastighetsägarna Stockholm.
Men hon påpekar att hyressättningen är mer än bara de årliga förhandlingarna. Anna Waxin menar att det ställer till stora problem när hyressättningssystem som inte klarar av att spegla lägenheternas faktiska värde i form av en rättvisande hyra i landets två främsta tillväxtmotorer.
Rikard Ljunggren, vd för Fastighetsägarna GFR, menar att det nu är politikens ansvar att förändra lagstiftningen.
– Hyresförhandlingslagen ger en privat konsumentförening ett avgörande inflytande över villkoren för en hel bransch på ett sätt som saknar motstycke i världen. Deras intresse och drivkraft är att med alla medel hålla nere hyrorna i hela beståndet. Konsekvenserna av detta agerande är katastrofala för samhället, då det krävs flera decennier av kötid för att kunna hyra centralt i Stockholm och Göteborg, säger Rikard Ljunggren.
Men att ni så tydligt trycker på problem just för Stockholm och Göteborg – ska det tolkas som att man behöver hitta olika regelverk för olika delar av landet?
– I och med att landets tillväxt till stor del hänger på hur landets två största regioner mår och fungerar, så skulle en reformerad hyresmarknad ge störst effekt här, även om det finns fler tillväxtregioner i landet där en reform skulle skapa samhällsnytta. Men det är tveksamt om det skulle vara möjligt eller ens önskvärt att ha olika regelverk för hyresvärdarna beroende på vilken kommun man verkar i, säger Anna Waxin.
Rikard Ljunggren vill delvis vända på resonemanget. Långa bostadsköer och en hyresrätt som tappar marknadsandelar – enligt honom för att hyrorna inte tillåts spegla den faktiska betalningsviljan – skapar främst problem i de två största städernas centrala delar.
– Det hindrar människor att kunna flytta dit jobben skapas. Då går det inte att bortse från att hyresregleringen är ett stort tillväxthinder för hela Sverige, säger Rikard Ljunggren.
Ni pekar på fri hyressättning i nyproduktion som den nu egentligen enda vägen framåt. Men inget talar för att det kommer ske i nuläget. Vad ser ni då för rimliga vägar fram i ett lite kortare tidsperspektiv?
– Treparten gäller även för 2026 års hyror, men om den ska fungera måste alla parter ha en ambition att följa den. Den nya lagstiftningen ska också utvärderas, vilket är bra, säger Anna Waxin.
– Exakt hur hyressättningen ska reformeras är vi naturligtvis öppna för att diskutera, men att skapa ett nytt regelverk utan kollektiva förhandlingar, en ”hyresgästföreningsfri hyressättning”, i nyproduktionen är ett bra första steg. Det påverkar inga befintliga hyresgäster och det kommer inte att leda till högre hyror, bara mer förutsägbarhet för såväl hyresgäster som hyresvärdar. Det borde vara en helt okontroversiell reform. Hur vi vänder konjunkturen och får igång tillväxten och jobbskapande i landet bör stå över politiskt dagtingande, säger Rikard Ljunggren.
