Hyreshöjning med tio procent är inte orimligt mycket

Förhandlingar om nästa års hyror stundar. Tomas Ernhagen menar att tio procents höjning, cirka 700 kronor mer för en trea, är långt från de 7 000 kronor extra som en bostadsrättsägare kan få betala.

Cirkusen är i stan. De årliga hyresförhandlingarna har dragit igång. Under hösten ska bostadsmarknadens parter enas om hur mycket hyrorna i landets lägenheter ska höjas nästa år. Tonläget brukar vara högt och det lär inte vara lägre den här gången med tanke på det mycket utmanande ekonomiska och geopolitiska läget.

I denna nya osköna värld ska förhandlingarna dessutom baseras på en ny modell som Hyresgästföreningen, Sveriges Allmännytta och Fastighetsägarna har tagit fram. Den innebär att förhandlingarna ska baseras på fem faktorer som på olika sätt speglar kostnadsutvecklingen i förvaltningen av hyresrätter och den bredare utvecklingen i ekonomin.

Tidigare har förhandlingarna baserats på prognoser om utvecklingen under det kommande året. Nu ska de bygga på genomsnitt av de fem faktorernas utveckling under innevarande och närmast föregående år. Tanken är att hyresutvecklingen ska bli stabilare och mer förutsägbar. Baserat på dessa genomsnitt har Fastighetsägarna lagt fram yrkande om att hyrorna behöver höjas med runt tio procent. Reaktionen från motparten har varit tydligt: ”Tio procent är orimligt mycket. Det kommer vi aldrig att acceptera”.

Tio procent låter mycket givet de hyreshöjningar vi vant oss vid under senare år. Men det är verkligheten som har ändrats. Vi har på kort tid gått från en värld med låga kostnader och tillväxt till en värld med höga kostnader och låg tillväxt. Om vi endast hade tankat ner 2022 års siffror i den nya modellen, skulle hyrorna ha behövt höjas med minst 25 procent för att ge hyresvärdarna rimlig täckning för det kraftigt ökade kostnaderna. En sådan höjning hade möjligen kunnat betraktas
som orimlig i rådande läge.

Den nya modellens historiska fokus hyvlar, på ett bräde, av mer än hälften av dessa 25 procent. För hyresgästkollektivet fungerar modellen därmed som en kraftfull försäkring mot kostnadschocker. Det illustreras kanske enklast med hjälp av en jämförelse av hur hushåll som bor i hyres- respektive bostadsrätt drabbas i dessa dyrtider.

Samtliga hushåll tyngs av ökade kostnader för livsmedel, kläder och andra konsumentprodukter. Den stora skillnaden handlar om boendekostnaderna. Hyresgästföreningen har lyft fram att kostnaden för att bo i en vanlig trea kommer att öka med 700 kronor i månaden om hyran höjs med tio procent.

För den som i stället har köpt sin trea i någon av våra större städer handlar det om helt andra belopp. Med tremiljonerslån och tre månaders räntebindning har räntekostnaderna redan stigit med drygt 2 000 kronor efter ränteavdrag. Om Riksbankens ränte-prognos blir verklighet, kommer kostnaden öka till cirka 5 000 kronor en bit in på nästa år. Lägg till bostadsrättsföreningens kostnader för räntor, värme, sophämtning med mera så landar notan på minst 7 000 kronor.

700 vs 7000 kr? Hyresvärden står för mellanskillnaden. Det kommer att svida för många. Men det är det kanske värt om motparten hedrar modellen. I så fall kommer kostnadssvängningar att jämna ut sig över tiden, förhoppningsvis på ett sätt som gynnar hyresrättens utveckling.