När bostadsbidraget ändrades i Finland så att bidragsbeloppet inte längre berodde på bostadens yta befarades det att det skulle leda till höjda hyror och därmed enbart gynna uthyrarna. Men så blev det inte, visar en ny undersökning.
Vid reformen 2015 ersattes taket för kvadratmeterhyran med ett tak för helhetshyran, som endast berodde på hushållsstorlek och boendekommun. Det gjorde att bostadsbidraget till små bostäder höjdes betydligt. Därför fanns det farhågor att uthyrarna gynnades av reformen, och höjde hyran i motsvarande grad.
Men enligt en ny undersökning som gjorts av finska statens ekonomiska forskningscentral (VATT) resulterade inte höjningarna av bostadsbidraget till lågavlönade mottagare i att deras hyresvärdar kunde ta ut högre hyra. Efter reformen var hyresutvecklingen för bostäder av olika storlekar fortfarande likadan som före reformen. De lågavlönade mottagarna av bostadsbidrag drog därför stor nytta av höjningarna.
[ Annons ]
”Enligt resultaten förbättrade slopandet av taket för kvadratmeterhyran särskilt ställningen för bidragstagare som bodde i små hyresbostäder, och återinförandet av taket skulle försämra dessa bidragstagares utkomst”, skriver forskarna.
Martin Lindvall, Samhällspolitisk chef, Fastighetsägarna Sverige, tycker att undersökningen är intressant, framför allt eftersom debatten i Sverige ofta betonar att de omfattande finska bostadsbidragen eldar på marknadshyrorna i Finland. Denna undersökning visar att det inte nödvändigtvis stämmer. Han tycker samtidigt att det både är vanskligt, men värdefullt att jämföra mellan länderna.
– Det värdefulla ligger i att se alternativa lösningar användas i praktiken, inspireras eller avskräckas av dessa och fundera över hur de skulle kunna fås att fungera i en svensk kontext. Det vanskliga ligger förstås i att se hur de olika lösningarna stöds eller möjliggörs genom ömsesidiga beroenden med flera olika system och andra lösningar.
Att titta på hur Finland hanterat och hanterar olika utmaningar på bostadsmarknaden är som regel en klok idé, tycker Martin Lindvall.
– Där flera europeiska länder inte förmått lösa flera av sina problem kan Finland visa på konkreta framgångar. Hemlösheten pressas tillbaka, på hyresmarknaden har balansen mellan en behovsprövad subventionerad sektor och en sektor med fri hyressättning gjort det enklare för finska bostadskonsumenter att finna en hyresrätt, byggtakten upprätthålls någorlunda över konjunktursvängningarna och hushållens skuldsättning upplevs inte som en systemkritisk utmaning.
Martin Hofverberg, chefekonom på Hyresgästföreningen, lyfter dock fram att tidigare forskning på relationen mellan bostadsbidrag och hyror i Finland och Frankrike har visat att ca 70-80 procent av bidragshöjningen går till fastighetsägaren i form av ökade hyror.
– Den här undersökningen motsäger ju det här, så man måste balansera resultaten. Men i grunden är det så att om man inte får ett större utbud av bostäder så leder högre bidrag till högre hyror, i länder med marknadshyror. Har man ett utbud som ökar snabbare i form av ett ökat bostadsbyggande, så blir det inte högre hyror, säger Martin Hofverberg.
Skillnaden är att Finland satsar på bostadspolitiken, menar han.
– De lägger två procent av sin BNP på bostadspolitiken, medan vi i Sverige bara lägger en procent. Dessutom går Finlands pengar till att växla upp när konjunkturen faller, för att hålla uppe bostadsbyggandet. Det tycker vi är otroligt spännande och precis vad som behövs just nu i Sverige. När kalkylerna inte går ihop så drar privata investerare öronen åt sig och byggandet faller i Sverige. Men Finland har koll på det där och har byggt väldigt mycket genom åren. Det ger ju konsumenterna större valmöjligheter, säger Martin Hofverberg.
