Foto: Shutterstock
Publicerat 2 december, 2022

Helgtankar: Känn dig ägd

En affär på 10,4 miljarder får Fastighetstidningens redaktionschef att filosofera kring ägandets estetik.

Det var i onsdags som SBB sålde 49 procent av sitt innehav i utbildningsfastigheter till den kanadensiska investmentjätten Brookfield. Börsen tyckte att det var toppen och gav aktien en dos uppåttjack. Följde man nyhetsrapporteringen så var det också mestadels här fokus låg. Blankarna trumpetade reträtt och analytikerna trummade på om ett styrkebesked hos ett skadeskjutet bolag. Amanda Welander, analyschef på fastighetskonsultbolaget CBRE, kommenterade:

”En högre andel utländska ägare inom samhällsfastigheter borgar även för bättre likviditet i sektorn.”

[ Annons ]

Men vi talade också med läraren och skoldebattören Marcus Larsson på Tankesmedjan Balans som hade en något annan bild:

”Vi är på väg att bli utbildningsvärldens Kongo där skolverksamheten dräneras på resurser som hamnar hos aktieägare i mångmiljardbolag istället för att användas till lärarlöner.”

Man behöver inte hålla med, men om det finns något slags kollektivt branschansvar så bör man inte fnysa bort denna kritik. Jag kan bara gå till mig själv. Skulle det vara en katastrof om 49 procent av mina barns skola ägdes av en kanadensisk investmentjätte? Inte nödvändigtvis. Skulle nyheten oroa mig? Ja, som tusan!

Framförallt – och det har jag tjatat om förr – om man ska kalla sig samhällsbyggare så kan man inte bara ha fastighetsperspektivet. Den fria etableringsrätten för med sig effekten av ett krympande elevunderlag i kommunala skolorna och svårigheter att bedriva verksamhet. Detta då konkurrens inte sker på lika villkor. Den kommunala skolan sitter med hela ansvaret att ge de mer resurssvaga eleverna en fullgod utbildning – men i dessa fall med betydligt bantad budget. Drar man in hyra på välfärdspengar så kan man inte ducka den frågan. Det är väl fullt rimligt att anta att ett ökat investeringstryck på samhällsfastigheter bidrar i denna utveckling. Då ska man in i den debatten!

Det märkligaste är när man från branschhåll argumenterar att det egentligen är rätt ointressant vem som äger – att det primära är förutsättningarna för själva verksamheten. Men om själva affärsidén är ägande så borde man ju rimligen lägga viss vikt vid varför det är viktigt och toppen att just vi äger.

Om ett ökat utländskt ägande förvandlar Sverige till utbildningsvärldens Kongo återstår att se. Jag utgår ifrån att man på det nybildade dotterbolaget Educo, där SBB innehar majoritetsandelen, just nu kämpar febrilt med hur man på bästa sätt genom sitt ägande ska bidra till en likvärdig skola i världsklass. Allt annat är orimligt.

Jag vet att det inte är så klokt av mig att tala om hur fastighetsägare ska sköta sina affärer. Det var inte länge sedan jag propsade på en gör det själv-lösning på social bostadspolitik. Åter får jag ge jag den vredgade fastighetsägare som sa ”men skaffa dig några fastigheter själv så att du vet vad du pratar om” rätt. Och vem vet, i februari behöver man ju hitta nåt sätt att bli av med elstöds-kontanterna.

I vårt pappersmagasin, som kommer på måndag, läser du en intervju med en fastighetsägare som betonar just själva ägandet. Hufvudstadens vd Anders Nygren berättar om hur de helst har ett hundraårs perspektiv på sitt ägande. På den tiden pengar var nästan gratis så fick han gliringar för att Hufvudstaden inte belånade sina tillgångar för nya investeringar. Nu har det svängt och bolaget är i en position där det finns möjligheter till förvärv med rejäla rabatter.

Frågan är dock om Anders Nygren kommer vara så intresserad av det som kommer ut på marknaden. Som han själv säger: ”Vi är ju lite kräsna med vad vi ska ha i vårt bestånd. I dagsläget håller vi oss huvudsakligen till CBD.”

Men varför inte testa något nytt när ni har möjligheten? undrade jag. För vore det inte lite spännande hur det skulle bidra till stadsutvecklingen om ett bolag med Hufvudstadens perspektiv steg ner i en helt annan miljö utanför tullarna?

Det här kom inte med i texten. Det ganska uppenbara svaret är ju att det nog kan vara rätt klokt att hålla sig till det man verkligen kan. Men jag kan inte riktigt släppa tanken på vad som skulle hända om man la än större betydelse på själva ägandet, och sen lyfte in det i ett annat sociografiskt sammanhang.

Ägandets estetik kan vi kalla det. Jag vet inte vad det betyder, men det låtar bra.

Jag tror i alla fall att det är dags att prata lite mer om ägande 2023.

Erik Hörnkvist, redaktionschef

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]