Foto: Shutterstock
Publicerat 20 april, 2023

”Enbart avstånd och handhygien räcker inte”

Myndigheter och branschorganisationer gav delvis olika råd kring åtgärder för att begränsa risken för smittspridning inomhus. För att klara nästa pandemi krävs bättre samordning av riktlinjer kring ventilation och luftkvalitet. Det menar sex forskare delaktiga i projektet Buildings Post Corona.

Under pandemin dominerade riktlinjerna från Folkhälsomyndigheten över all annan vägledning som spreds nationellt. Fysiskt avstånd och handhygien betonades, medan betydelsen av ventilation och luftrenhet till stora delar förbisågs. Vikten av frisk luft framfördes av mindre synliga myndigheter och branschorganisationer, vilket resulterade i oklar vägledning för många aktörer, inte minst inom fastighetssektorn.

De här oklarheterna kvarstår till viss del fortfarande, vilket påverkar regeländringar som behövs för att få en hälsosammare inomhusmiljö. Det är avgörande att harmonisera vägledningen från alla relevanta källor, inklusive myndigheter, branschorganisationer, industri och akademi, och att effektivt sprida budskapet till alla intressenter för att förbättra vår förmåga att utveckla en byggd miljö med lägre risk för smittspridning och hantera framtida pandemier.

[ Annons ]

Buildings Post Corona är ett pågående forskningsprojekt i syfte att undersöka hur vi kan möjliggöra hälsosamma inomhusmiljöer, med fokus på minimerad risk för spridning av virus inomhus. Ett av de första stegen i Buildings Post Corona-projektet har varit att samla erfarenheter från olika aktörer inom bygg- och fastighetssektorn relaterat till covid-19-pandemin.

En enkätstudie genomfördes därför för att skapa en bild av hur pandemin påverkade olika aktörer. Frågor som bedömdes särskilt viktiga avsåg råd från myndigheter och branschorganisationer, till exempel i vilken utsträckning sådana råd användes och om de ledde till några konkreta åtgärder.

Resultaten från enkätstudien visar på en obalans i den vägledning som gavs under pandemin. Folkhälsomyndighetens betoning på fysiskt avstånd och handhygien fick stort genomslag, samtidigt som betydelsen av ventilation och luftrenhet inte lyftes fram lika tydligt. Arbetsmiljöverket lyfte fram ventilation som en väsentlig faktor för luftkvaliteten och för att minska risken för smittspridning inomhus, men denna information spreds till stor del genom en mindre besökt webbportal.

Riktat mot fastighetssektorn tillhandahöll branschorganisationen Svensk Ventilation och forskarnätverket Nordic Ventilation Group (NVG) också vägledning, som huvudsakligen motsvarade rekommendationerna från European Federation of Heating, Ventilation, and Air Conditioning Associations (REHVA).

Enkätstudien visade att en del respondenter arbetade i linje med de ventilationsrelaterade säkerhetsåtgärder som bransch och forskare föreslog, trots att detta inte var den riktning som Folkhälsomyndigheten pekat ut. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att olika svenska myndigheter och branschorganisationer delvis gav olika råd kring effektiviteten av olika åtgärder för att begränsa risken för smittspridning inomhus. Många upplevde detta som förvirrande.

Vi vill lyfta fram behovet av att harmonisera vägledningar från alla relevanta källor, inklusive myndigheter, branschorganisationer, industri och akademi. Detta behövs för att effektivt sprida budskapet till intressenter och därmed förbättra vår förmåga att hantera framtida pandemier. Behovet av harmonisering gäller inte enbart råd i relation till kommande pandemier. Ett pågående exempel är den kommande förändringen av Boverkets Byggregler till Möjligheternas Byggregler (MÖBY) och dess relation till andra direktiv, som exempelvis Energy Performance of Buildings Directive (EPBD).

Delar av MÖBY är på remiss men förbiser de eventuella förändringar som implementeringen av EPBD sannolikt leder till. EPBD anger exempelvis att varje medlemsland ska se till att det finns relevanta krav på inomhusmiljöns kvalitet och att en rad innemiljöparametrar ska mätas. Hur detta ska gå till framgår emellertid inte, inte heller vad som ska mätas eller hur, var och när mätningarna ska ske. Vem som ska ansvara för att det blir gjort på ett adekvat sätt och att mätresultatet tolkas korrekt behöver också klarläggas.

Om vi inte lyckas med denna samordning får vi ett spretigt regelverk där tvetydigheter öppnar för missförstånd, svårigheter i uppföljning och fördyringar. Regelverket bidrar då inte till den avsedda säkringen av inomhusmiljöns kvalitet. Vi har nu ett gyllene tillfälle att arbeta för en ökad harmonisering av de olika regelverken. Frågan är bara vem som ska leda arbetet och hur det ska gå till att skapa drivkraft och engagemang bland alla berörda organisationer. Målbilden bör vara i linje med vad samhället önskar i relation till kommande pandemier och den bebyggda miljön i stort.

Inom forskningsprojektet Buildings Post Corona har vi ett antal laboratorier där allt från ventilationssystem och filter till virus och smittrisk kan undersökas. Mätning är komplicerat, och kostsamt, och exakt hur denna föreslagna utökade mätning i byggnader skall utföras är hittills inte fastställt. Dock kan ökad mätning av inomhusmiljön resultera i ökad resiliens vid kommande pandemier.

Ett exempel är Belgien, där koldioxidmätning av inomhusmiljöer möjliggör ett flexiblare nyttjande av lokaler under kommande pandemier. Har byggnader system som genom koldioxidmätare påvisar ventilationskapaciteten kan utrymmen få användas av fler personer än liknande utrymmen som inte har mätning (Lewis, 2023). Liknande resonemang skulle kunna användas för olika verksamheter även i Sverige, och rimma väl med EPBD. Dock kommer den tekniska komplexiteten att öka (ökad mätning och variabel ventilation) med en ökad kostnad och ett inbyggt ökat klimatavtryck, vilket måste utredas.

Vi anser att det är av yttersta vikt att etablera ett mer samordnat tillvägagångssätt för att minska skillnader mellan de vägledningar som sprids. För att möjliggöra smittsäkra inomhusmiljöer och samtidigt hålla både byggkostnader och klimatavtryck nere måste myndigheter och branschorganisationer samverka. Samverkan måste säkerställas, särskilt vid stora regelförändringar.

Vi ser också ett behov av ett forum för samverkan mot fastighetssektorn som snabbt kan aktiveras när det sker akuta förändringar, som vid plötslig samhällsspridning av ett virus eller någon annan typ av kris uppkommer där den byggda miljön får en stor påverkan. Denna samverkan är av yttersta vikt för att trygga samhället och att säkerställa tilliten till de råd och rekommendationer som förmedlas från myndigheter och organisationer, nu och i framtiden.

För forskningsprojektet Buildings Post Corona:

Jonas Anund Vogel, forskare vid Energiteknik, KTH

Lars Ekberg, bitr. professor vid installationsteknik, Chalmers

Aneta Wierzbicka, docent vid ergonomi och aerosolteknologi, Lunds Universitet

Jakob Löndahl, docent vid ergonomi och aerosolteknologi, Lunds Universitet

Thomas Olofsson, professor vid Institutionen för tillämpad fysik och elektronik, Umeå Universitet

Sasan Sadrizadeh, docent vid byggteknik och design, KTH, professor Mälardalens Universitet

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]