Debatt: ”Stora risker för den som får investeringsstöd”

Med nuvarande undantagsregler är det stor risk att en fastighetsägare kan bli återbetalningsskyldig. Josef Wikell, ägare av Skytten Fastighet AB, menar att formerna för investeringsstödet måste göras om. Han har tidigare sökt stöd för att bygga upp ett bestånd i egen förvaltning. Men det visade sig att den planerade produktionen av volymelement i egen fabrik helt enkelt skulle ske till för låg kostnad för att erhålla investeringsstöd. Nu vill han komma tillrätta med stödets utformning.

Annons:

Annons:


Som företagare i bygg- och fastighetsbranschen är juridik inte min profession. Att det alltid finns juridik i bakgrunden är en självklarhet. Men jag kunde aldrig ana att jag har i min roll som företagare hade att så stort  ansvar i frågor om statsstöd. Detta har jag nu insett efter att ha satt mig in i reglerna för investeringsstöd som de hittills varit utformade. Nuvarande utformning av stödet är förenat med stora risker för mig som företagare. När investeringsstödet nu ska återinföras är det viktigt att det görs på rätt grunder.

När investeringsstödet för hyresbostäder och studentbostäder infördes anmälde regeringen inte det statliga stödet till EU-kommissionen för granskning. Istället valde de att tillämpa gruppundantagen (GBER). Dessa innebär att EU-kommissionen föreskriver villkor för viss stödkategori så anmälan enligt fördraget inte är nödvändig. Frågan är dock om detta är en bra lösning. Jag menar att hela ansvaret för stödets laglighet genom detta kommer att ligga på stödmottagaren och hur denne hanterar riskerna.

Två tidigare domar tyder på detta: I mars 2019 levererade EU-domstolen ett kraftfullt meddelande till stödmottagare i sin dom ”Eesti Pagar” [C-349/17]. Där konstateras att myndigheternas försäkringar inte skapar berättigade förväntningar på lagligheten av statligt stöd. Och den 29 juli 2019 levererade EU-domstolen i sin dom i mål C-654/17 P, BMW mot Europeiska kommissionen, ytterligare ett kraftfullt meddelande: Myndigheterna kan inte använda GBER för att undvika konsekvenserna av enskild bedömning av statligt stöd.

Det innebär att i de fall ett stöd inte uppfyller villkoren i gruppundantaget, eller senare blir förklarat oförenligt med den inre marknaden, så blir stödmottagaren återbetalningsskyldig. Det vill säga att även om stödet uppfyller alla villkor i gruppundantaget kan stödmottagaren bli återbetalningsskyldig. Domstolen framhåller att villkoren skall tolkas restriktivt. Ansvaret för tolkningen hamnar i slutänden på stödmottagaren:

“Det framgår även av fast praxis från domstolen att det förhållandet att den kontroll av statliga stöd som kommissionen utövar med stöd av artikel 108 FEUF är av tvingande karaktär medför, för det första, att de stödmottagande företagen i princip inte kan ha några berättigade förväntningar på att stödet är rättsenligt, såvida det inte har beviljats i enlighet med förfarandet i nämnda artikel, och, för det andra, att en omdömesgill ekonomisk aktör normalt sett ska kunna avgöra om detta förfarande har följts. (mål C-349/17 p. 98)”

Frågan är då hur en omdömesgill ekonomisk aktör ska agera. Låt mig ta ett exempel: Ett villkor i gruppundantagets artikel 56 är att “Det pris som tas ut för användning eller försäljning av infrastrukturen ska motsvara marknadspriset.” Detta innebär att beslutande myndighet i varje enskilt fall måste utreda marknadspriset, alltså hyran med beaktande av lägenhetens standard, läge, efterfrågan etc. Någon sådan utredning görs inte och förordningen begränsar hyra som får tas ut. Hyra som regeringen menar är “rimliga hyra”. Enligt Statistik från SCB för hela riket är kvadratmeterhyran 1482 kronor för bostäder med investeringsstöd och 1833 kronor för förhandlade hyror i nyproduktion.

Nu ska alltså mottagaren av stödet bedöma om gruppundantagets villkor ovan, med restriktiv tolkning, är uppfyllt. Motsvarar reglerad generell “rimlig hyra” gruppundantagets objektsspecifika marknadspris? Jag anser det inte rimligt att överföra denna bedömning på mottagaren. Om min, kanske felaktiga, bedömning är att stödet inte uppfyller villkoret kan jag inte nyttja stödet. Risken att stödet ska återbetalas är för stor. När stödmottagaren dessutom ska bedöma om stödet är förenligt med den inre marknaden blir det än mer komplicerat. Är stödet ändamålsenligt? Hade det byggts i alla fall? Är bristen kapital eller byggbar mark? Är stödet proportionerligt?

Oklarheterna ovan ska jag som företagare inte tvingas utreda och än mindre riskbedöma. Det är endast EU-kommissionen som med rättsverkan kan göra dessa bedömningar.

Stöd av den här karaktären måste därför anmälas till EU-kommissionen för granskning och beslut för att stödmottagare rättssäkert ska kunna nyttja stödet. Nu gäller det att regeringen och stödpartierna säkerställer att omdömesgilla ekonomiska aktörer kan nyttja stödet så att vi får ett effektivt investeringsstöd – såsom januariavtalet föreskriver.

Josef Wikell, Skytten Fastighet AB

 

Annons: