Den senaste tiden har det från flera håll lyfts hur hyresgäster drabbas av oseriösa hyresvärdar. Hyresgästföreningen har drivit frågan om tvångsförvaltning av sex hus i Vårberg ända till hovrätten, som i oktober avslog ansökan, och Stockholms miljöförvaltning har gjort riktad tillsyn av hyreshus i utsatta områden.
Från politiskt håll och i en statlig utredning har flera åtgärder förts fram. Ett tillstånd för att få ta ut hyra föreslogs bli utrett i betänkandet Avgift för områdessamverkan – och andra åtgärder för trygghet i byggd miljö, och Socialdemokraterna och Vänsterpartiet driver frågan. Stockholms bostadsborgarråd Deniz Butros (V) vill nationellt ha uthyrningslicenser, högre böter och kommunal förköpsrätt, och lokalt en fastighetspolis. Socialdemokraterna vill dessutom, genom Joakim Järrebring, införa en förvärvslag för hyresfastigheter, trots att regeringen tidigare bedömt att en ny förvärvslag inte bör införas. Det kommer att finnas all anledning att återkomma till förslagen.
Ingen betvivlar allvaret. Det finns uppenbart fall där hyresgäster hamnat i kläm och där boendemiljön inneburit direkt fara. Samtidigt är det, även om siffror dyker upp, svårt att få en klar bild av hur utbrett problemet är och om det blivit värre. Det är inget skäl till passivitet. Men det finns, och det är ett viktigt men, anledning att hålla en annan tanke i huvudet.
En fastighetspolis, liksom övriga förslag ovan, kan te sig som ett effektfullt vapen. Men det är svårt att i nuläget få en klar bild av vad den nya funktionen faktiskt ska tillföra. Inga lagar ändras. Det verkar handla om att växla upp de verktyg som redan finns. Frågan som bör ställas är om det är åtgärder som känns bra, och om det finns risk att de skymmer andra åtgärder som gör verklig skillnad.
Det här är ingen gissningslek, det är kalla fakta.
Förslaget att inrätta en fastighetspolis i Stockholm ingår i den styrande majoritetens budget för 2027. Kommunfullmäktige väntas behandla frågan den 15–16 december. Enheten ska placeras på fastighetskontoret och kosta tre miljoner kronor. Den ska samordna uppgifter från miljöförvaltningens och stadsbyggnadskontorets kontroller, ta emot klagomål från hyresgäster och ärenden från Hyresgästföreningen och hjälpa staden att driva egna ärenden. Samtidigt får miljöförvaltningen sex miljoner kronor (mot en miljon i år) och stadsbyggnadskontoret 6,4 miljoner (mot tre) för tillsyn.
När Fastighetstidningen ställer frågor till Deniz Butros visar svaren på ett otvivelaktigt stort engagemang, men ger ännu begränsad vägledning om vad fastighetspolisen konkret ska åstadkomma.
– Nu bygger vi en styrka som ska följa problemen, samla underlag och bygga juridiskt hållbara fall. Det här är inte bara en fråga om samordning, utan om att vi nu växlar upp arbetet mot oseriösa fastighetsägare. Utsätter man hyresgäster för fara eller bryter mot lagarna ska man räkna med att staden kommer att agera. Tiden då oseriösa fastighetsägare kan gömma sig i stadens byråkratiska sprickor är förbi, säger Deniz Butros.
Hon beskriver problemet som tvåfaldigt.
– Det första är vår egen byråkrati och det andra en tandlös lagstiftning. Lokalt har vi jobbat i stuprör. Stadsbyggnadskontoret ansvarar för tillsyn enligt plan- och bygglagen medan miljöförvaltningen ansvarar för tillsyn enligt miljöbalken, men en tydlig samverkan mellan förvaltningarna har saknats och därmed har ingen sett helheten. Det är den luckan fastighetspolisen täpper till.
Om lagstiftningen är hon ännu skarpare.
– Lagarna är i dag skrivna för att skydda fastighetsägare och inte hyresgästerna. Vi vill ha uthyrningslicenser, stenhårda böter och kommunal förköpsrätt. Lagen ska skydda hyresgästerna, inte svindlarna, säger Deniz Butros.
Lagstiftningen ger i dag hyresnämnden möjlighet att besluta om åtgärdsföreläggande, förvaltningsföreläggande och tvångsförvaltning, och kommunen kan förelägga med vite enligt miljöbalken och plan- och bygglagen.
När hon får frågan om det finns “väldigt många slumvärdar” hänvisar hon, med viss emfas, till miljöförvaltningens riktade tillsyn.
– Det här är ingen gissningslek, det är kalla fakta. Vi behöver ingen akademisk definition av skurkvärd för att konstatera att systemet utnyttjas.
Hon syftar på granskningen 2024–2025, där miljöförvaltningen inspekterade 666 bostäder i 62 hyreshus och fann avvikelser i 60, främst ventilation och fukt.
Siffrorna är ett tydligt exempel på bristande förvaltning, men de är inte helt enkla att tolka. Husen valdes ut efter risk, bland 847 hyreshus hos 99 ägare i utsatta områden, och rapporten säger inget om hur många ägare som missköter sig eller hur många av husen som vore aktuella för en fastighetspolis. Erik Ehnlund, samordnare för riktad bostadstillsyn på miljöförvaltningen, säger att det inte är orimligt att det i ett hyreshus förekommer avvikelser, till exempel i ventilationen i enskilda bostäder, och att de flesta hyreshus därför tenderar att få någon form av avvikelse. När förvaltningen bedömer det som sannolikt att ett hus har systematiska brister i alla bostäder ser den det som av större vikt. I granskningen bedömdes 30 hus ha systematiska avvikelser i ventilationen och 18 i fukt och mikroorganismer. Om ägare medvetet låter bli att åtgärda går enligt Erik Ehnlund inte att uttala sig om, men avvikelser följs upp med föreläggande, nya inspektioner eller på annat sätt.
Deniz Butros pekar också på ett antal uppmärksammade fall.
– Det handlar om hundratals hushåll som tvingats bo i misär medan oseriösa ägare plockat ut vinsten, säger hon. Det är ovärdigt en storstad som Stockholm. Fastighetsägare som Wonna de Jong ska inte längre kunna utnyttja hyresgäster för att bli ännu rikare.
Retoriken ger en helt felaktig bild av branschen och bidrar till att skapa barriärer mellan folk helt i onödan.
Om Vårberg, där hovrätten i oktober avslog Hyresgästföreningens ansökan om tvångsförvaltning av Hemholmen 1, vill hon inte spekulera i domslutet. I korthet ansåg domstolen att ett ingripande inte var befogat när åtgärder hade påbörjats.
– Vårberg är ett tydligt bevis på varför fastighetspolisen behövs, säger Deniz Butros. Med den på plats hade staden kunnat bygga ett eget fall från dag ett, i stället för att Hyresgästföreningen ska tvingas ta hela striden ensamma. Domen blottlägger också hur riggat systemet är: en oseriös fastighetsägare kan missköta ett hus i decennier, lappa lite på ytan i elfte timmen, och domstolen låter dem behålla nycklarna. Det är orimligt.
Wonna de Jongs fastigheter har onekligen varit föremål för flera uppmärksammade tillsynsärenden. Storstockholms brandförsvar har i höst förbjudit att 14 utrymmen i en fastighet i Hässelby gård används som hyreslägenheter, med hänvisning till allvarliga brister i brandskyddet, och stadsbyggnadskontoret har tidigare utfärdat användningsförbud för olovligt inredda bostäder. Wonna de Jong har enligt Mitt i uppgett att hyresgäster använt utrymmena “fel”.
Samtidigt säger Wonna de Jong att hon starkt motsätter sig att bli utpekad som oseriös hyresvärd av folkvalda politiker och att buntas ihop med andra utan hänsyn till de enskilda förutsättningarna. Beskrivningen av bostadsområden som “misär” menar hon riskerar att bli en självuppfyllande profetia och bidra till en negativ bild av området och människorna som bor där. Flera myndigheter har redan tillsynsansvar, och hon säger sig ha stort förtroende för dem och ta alla ärenden på största allvar.
– Det är viktigt att vi pratar om bostadsområden och människorna som bor där med respekt och med utgångspunkt i verkligheten, säger Wonna de Jong.
Bjørn Aaserud, fastighetsägare på Elsa Förvaltning, säger att bolaget inte delar bilden som bostadsborgarrådet ger.
– Det har tidigare funnits brister i förvaltningen, och vi har arbetat mycket med att rätta till dem, säger Bjørn Aaserud. Frågan om ett ingripande har prövats av både hyresnämnden och Svea hovrätt, som båda avslagit begäran. Hovrätten konstaterade att förbättringar har genomförts och bedömde att förvaltningen är godtagbar.
Deniz Butros menar att en uppstädning i branschen skulle gynna de seriösa.
– När vi i staden nu städar upp i fastighetsbranschen kommer det att gynna alla seriösa fastighetsägare som har ett bra underhåll, säger hon. Jag skulle gärna se fler av dem träda fram och markera mot alla oseriösa som smutsar ned branschens rykte.
Frågan blir kanske om det i slutändan är skarp retorik och tuff förpackning, eller själva myndighetsinsatsen, som får störst påverkan på fastighetssektorn. Fastighetsägarna Stockholm ser ett värde i att staden samordnar sin tillsyn, men är kritiska till tonen.
– Det finns säkerligen skäl för staden att effektivisera och samordna sin förvaltning. Det välkomnar vi naturligtvis. Att i detta sammanhang tala om en fastighetspolis, som om det vimlade av oseriösa hyresvärdar i Stockholm, är däremot mycket olyckligt. Så är det ju uppenbart inte. Retoriken ger en helt felaktig bild av branschen och bidrar till att skapa barriärer mellan folk helt i onödan. Det borde politiken ställa sig över, säger Nathalie Brard, chef hyresmarknad på Fastighetsägarna Stockholm.

