”Jag vill till Skåne
men jag styr mot Norrlands port
Det går inge bra nu”
Ibland har jag tyvärr alltför lätt att leva mig in i den där sången av Tomas Andersson Wij. Det går inge bra nu alls faktiskt. En känsla av förkylning, som egentligen inte gör mer väsen av sig än ett lätt tryck över just den del av hjärnan där tankar som jag nu borde formuleras föds. Jag orkar inte googla den medicinska termen. Kanske spelar det mindre roll, då jag ändå inte verkar hitta nåt att studsa mot för att kunna prestera rader som jag, med åtminstone något slags heder i behåll, ska kunna hålla upp framför dina ögon denna gråa novemberdag.
[ Annons ]
Så har det hänt då? Jo, Hyresgästföreningen lanserade ju sitt förslag om ett statligt stöd som ska täcka en tillfällig hyresrabatt för hyresgästen vid en större renovering. Det skedde dock utan större buller och bång. Lite buller, alternativt bång, hade dock varit befogat. Inte för att förslaget för evigt löser det som populärt brukar benämnas renovräkning. Inte för motsatsen heller. Men för att det i alla fall adresserar ett allvarligt problem. Bostadsmarknaden är på väg att snart helt tappa ett segment av bostäder då delar av det billiga beståndet renoveras bort. Det larmas titt och tätt om hur storstäderna mer eller mindre skär ihop då livsviktig arbetskraft inte hittar bostad.
Kanske att det skulle funka med ett bidrag. Men i långa loppet brukar det finnas en tendens att bli knas om man försöker fixa ett systemfel med ännu ett bidrag. Med bruksvärdessystemet lyckas man ofta hålla nere hyresnivåerna under lång tid – men bara under den tiden. När det väl är dags att ta tag i underhåll driver systemets konstruktion i sig på höjningar. Kanske är det i själva systemet man borde börja nysta?
Visserligen menar man på Hyresgästföreningen att stödet ska fungera ihop med bruksvärdessystemet då stödet ej utgår till en permanent lägre hyra. Men vad händer i långa loppet när hyror som baserade på andra förutsättningar ska bruksvärdesprövas mot lägenheter som är renoverade med en subvention?
[ Annons ]
Och jag undrar om man inte utgått lite väl mycket från den gängse mediala lägesbeskrivning där det alltid är ett tipptopp kvalitetskök från 50-talet som ska kastas ut på gatan. Jag har åtminstone stött på en och annan hyresgäst som är sprudlande glad över att äntligen få ett riktigt bra fungerande kök. Inte så att det inte finns problem med överrenovering, bara ett konstaterande att behoven varierar. Jag skulle inte hålla det alltför osannolikt att det i en stor del av de fastigheter, där renoveringsbehovet egentligen redan från början passar samman med kravet på att hyran inte tillåts höjas mer än fem procent, bebos av hushåll med rätt god ekonomi. Kanske är det inte just de som borde få en subventionerad rabatt?
Men det är ju inte jag som ska avkrävas ett svar på vad alternativet då annars ska vara.
”Inget går min väg just nu
och allra minst du”
Ja, det är du herr bostadsminister som ska tycka till om sånt här. Men det verkar ju stört omöjligt att få veta vad Andreas Carlsson egentligen tänker kring bostadssektorns stora utmaningar. Vi har flera gånger genom Andreas Carlssons två pressekreterare (den första slutade efter två veckor) försökt att få olika kommentarer och intervjuer med ministern –utan framgång. Förfrågningar per telefon och sms besvaras sällan, för det mesta inte alls.
Det är fullt förståeligt att en nytillträdd minister inte har tid med oss varje dag. Men tidigare bostadsministrar har ändå bemödat sig att ge svar. Det ett problem att våra läsare inte får svar, och det är i förlängningen ett demokratiskt problem när politiker håller sig undan frågor som inte råkar sammanfalla med deras kommunikationsplan.
För drygt ett år sen drog en skrivkrampande skribent (läs: jag) fram kort ur Oblique Strategies-lådan för att lyckas få ihop nån slags kommentar till en bostadsminister (läs: Märta Stenevi) som inte lämnade några ”blottor eller för den delen starka åsikter att studsa mot.” Det är alltså en serie kort konstruerade av Brian Eno med syfte att med oväntade infallsvinklar lösa upp kreativa blockeringar.
Är det värt att testa igen?
”Try faking it”
Okej, jag pre-fuskade och slumpade inte fram just det kortet. Men vi träffade ju faktiskt bostadsminister Andreas Carlson när han deltog på ett seminarium arrangerat av TMF i onsdags (det gjorde vi alltså inte alls, utan det är en reporter från Byggindistrin som rapporterade därifrån). Här gör skribenten den helt korrekta bedömningen av vad som var viktigast genom att redan i ingressen konstatera att bostadsministern ”tog sig inte tid att svara på frågor, varken från publik eller press.” I övrigt är det inte mycket att skriva hem om.
”Try to state the obvious”
Andreas Carlsson hänvisar alltså till undersökningar som visar att 7 av 10 svenskar vill bo i småhus och säger: ”Man ska lyssna på folket. Sen ska politiken leverera där det behövs reformer för att motsvara den viljan.”
Det är såklart utmärkt med reformer som gör att fler kan förverkliga sin dröm. Men ska kanske inte bygga hela bostadspolitiken på detta underlag. Jag vet inte exakt vilken undersökning han hänvisar till, men det brukar ju vara svaret när man frågar helt förutsättningslöst.
Men ja tack, jag vill gärna bygga mig en villa och tänker att det vore trevligt med en stor altan i Humlegårdens södersluttning upp mot Karlavägen.
Kanske att det ger något bättre underlag för bostadspolitik om man, som Hyresgästföreningen gjorde i en undersökning, ställer olika preferenser mot varandra.
”Be less critical more often”
Okejrå, det blir toppen bara vi får kommunerna att analysera vilka bostadsbehov som egentligen finns.
“Take a break”
Tack, det blir bäst så.
Erik Hörnkvist, redaktionschef
