När politiken uteblivit

Den fullständiga frånvaron av bostadspolitik i såväl Tidöavtalet som det allmänna politiska samtalet renderar väl numera snarast en gäspning. Möjligtvis görs det något nummer av byggkrisen, men det politiska gensvaret på propåer om behovet av en social bostadspolitik fortsätter att vara noll.

Utanför politiken har det däremot bubblat upp alternativ. Ett exempel är Utfallsfonden som lanserades i april och som ska investera i lösningar på sociala samhällsproblem, som att minska den strukturella hemlösheten.

Jenny Carenco, en av de tre grundarna av Utfallsfonden, ville gärna diskutera alternativa sociala bostadslösningar – och det var heller inget problem att få Karolina Skog och Kent Persson att rensa i sina kalendrar.

Den trio som slår sig ner runt bordet representerar fler än tre i sammanhanget viktiga samhällssektorer. Jenny Carenco får tala för en finanssektor som säger sig vilja vara en katalysator för social hållbarhet. Även om Kent Persson har lämnat politiken, han var moderat partisekreterare 2012 till 2015, så ivrar han utifrån sin nuvarande roll som samhällspolitisk chef för Heimstaden, både i praktik och retorik, för sociala bostadsfrågor. Tidigare miljöpartistiska ministern Karolina Skog varvar numera uppdrag på pr-byrån A Beutiful Soup och rollen som sakkunnig på bostad Stockholms Stadsmission. Och inte minst så presenterade hon för ett år sedan sin stora utredning: En socialt hållbar bostadsförsörjning. Vi börjar där. Vad har hänt?

– Ja, än så länge har regeringen inte gjort någonting alls. Men även om det hittills inte kommit några propåer, så har jag inte helt gett upp hoppet.

Du lanserade utredningens förslag utifrån att ett flertal skulle kunna genomföras oavsett parlamentarisk sammansättning. Vilka förslag tycker du att nuvarande regering, med SD, skulle kunna genomdriva?

– Hyresgarantin var ju ett borgerligt initiativ från början. Så det borde väl kunna locka att putsa på en reform som man en gång satt på plats. Regeringen har ju lagt fram en hemlöshetsstrategi, så kanske finns det ändå en ambition att bredda politiken och då skulle man kunna förtydliga uppdraget till kommunerna.

Jag är jätteorolig när vi nu går in mot en lågkonjunktur. Låginkomsttagare som tidigare ändå klarat sig kommer att få det våldsamt tufft.

Kent Persson nickar instämmande.

– Sedan Karolina presenterade sin rapport har de här problemen knappast blivit mindre. Jag är jätteorolig när vi nu går in mot en lågkonjunktur. Låginkomsttagare som tidigare ändå klarat sig kommer att få det våldsamt tufft.

I sin senaste krönika i Fastighetstidningen argumenterar Kent Persson för att regeringen, på samma sätt som med den arbetslinje han själv var med om att lansera, nu måste upprätta en bostadslinje.

– Man kan ha olika synpunkter på Alliansens arbetslinje. Men det var den senaste större strukturella reform som gjorts i Sverige. Jag vill mena att den var lyckosam, men att effekterna nu börjar klinga av. Om man vill lösa de problem vi nu ser med utanförskap – att många står utanför arbetsmarknaden, att fler och fler barn och unga inte klarar skolan, att vi har ett utanförskap som leder till kriminalitet – så måste det kopplas samman med strukturella reformer för att lösa dagens bostadsproblem.

Finns det något politiskt intresse att diskutera detta?

– Nä, det är tomt och tyst. Politiken gör bedömningen att det bara är något man kan förlora val på. Men det är tondövt och helt fel analys. Jag skulle säga att bostadspolitiken de närmsta tio åren kommer att bli en ganska central fråga i svensk politik. Så stora börjar problemen bli.

Nu är det den förre miljöpartisten som nickar bekräftande.

Vi måste samtidigt lösa problemen för de familjer som drabbas av hemlöshetsproblematik i det nuvarande systemet

Sedan utfallsfonden lanserades har Jenny Carenco fört samtal med flera kommuner kring alternativa lösningar på hemlöshetsproblematiken. Och det märks. Hon talar engagerat kring vad hon ser som möjliga orsaker till dagens situation – en allmännytta som tvingats på nya villkor, detaljplaner som främst blivit en kommunal intäktskälla, ett regelverk som begränsar socialtjänstens förmåga – men vi behöver av utrymmesskäl snabbspola fram till vad hon ser som en möjlig lösning.

– Jag tror att man måste tänka i två parallella spår. På lång sikt behöver vi absolut de stora strukturella förändringarna. Men det kan ta otroligt lång tid. Så vi måste samtidigt lösa problemen för de familjer som drabbas av hemlöshetsproblematik i det nuvarande systemet, säger Jenny Carenco.

Med 350 miljoner i potten ska Utfallsfonden investera i organisationer som kan lösa sociala problem och – i stället för att ta betalt för sina prestationer – ta betalt för resultaten.

Handlar det om hemlöshet är det i första hand kommunerna som har ansvaret. En organisation som kan avhjälpa hemlöshet kan då upphandlas av en kommun som betalar ett visst pris för varje familj som gått från bostadslöshet till en fungerande bostadslösning med eget kontrakt. Uppläggen kan se ut på lite olika sätt, berättar Jenny Carenco.

Dels kan Utfallsfonden investera direkt i bolag som tillgängliggör bostäder med hyresnivåer som personer med svag ekonomisk ställning kan efterfråga. Dels kan det ske i samverkan med en organisation, exempelvis Stockholms Stadsmission, som går in som hyresgäst och samtidigt stöttar de utsatta familjer som fastighetsägaren upplåter bostäder till.

– Poängen är att genom att vi tar hela risken så sänker man trösklarna för kommunerna att våga satsa på insatser som man fortfarande känner sig osäker på, säger Jenny Carenco.

Själv menar hon att det finns tillräckligt med evidens för att lösningar som Bostad först ger önskat utfall att det inte är något problem ur ett investerarperspektiv.

– På Stockholms Stadsmission hoppas vi kunna gå in som part i utfallslösningar. För vi behöver lösningar här och nu. Det kan bli väldigt handlingskraftigt resultatinriktat, här och nu och utan inblandning av stat och kommun, säger Karolina Skog.

Och då behöver man fastighetsägare. Blickarna riktas mot Kent Persson.

– Vi kommer att räcka upp handen och säga ”vi vill”. Det kommer att finnas både privata och kommunala fastighetsbolag som vågar gå in i detta. Det är inte där problemet kommer att ligga.

Kent Persson tror att den stora utmaningen blir att få med kommunerna. Även om de flesta nog är överens om att de samhällsekonomiska vinsterna är stora, så handlar det ofta om längre tidsperspektiv än en mandatperiod innan kalkylen gått ihop.

– Så är det ju. Vi är ju inte någon filantropisk fond, så även om vi tar risken så måste någon betala för resultaten. Men om det offentliga kapitalet inte är redo, ska vi då säga att då får ni ligga kvar i rännstenen?

Jenny Carenco besvarar själv sin retoriska fråga med en fundering om inte stiftelser och bolag med välfyllda kassor skulle kunna gå in.

– Jag tror att de inom ramen för sitt CSR-arbete mycket väl skulle kunna kommunicera till aktieägarna att man betalat för att 200 barnfamiljer har fått ett stabilt boende i stället för att lite planlöst pytsa ut pengar.

350 miljoner är mycket pengar, men en droppe i havet när det enligt Socialstyrelsens hemlöshetsräkning från 2017 lever 33 000 människor i hemlöshet i Sverige. Men det kan bevisa att lösningarna fungerar så att det offentliga ska våga skala upp det i större omfattning.

Karolina Skog menar att det blir närmast absurt om politiken säger sig vilja ta fajten mot brottsligheten med hårdare tag, inte minst att underlätta vräkning, och inte samtidigt ställa sig bakom sociala bostadslösningar som dessa.

– Att statistiken visar på en ökning av vräkningar av barnfamiljer borde skrämma fler. Jag tycker inte att konsekvenserna av det syns tillräckligt i debatten. I dag finns det inga lösningar som fångar upp dem som vräks. Återstår då den svarta marknaden där många hamnar i klorna på organiserad brottslighet, som i bästa fall kräver ohemula hyror, i värsta fall mer än det, suckar Karolina Skog.

Var finns då hindren för att kunna växla upp i större skala?

Kent Persson återkommer till att det trots allt måste till större strukturella reformer.

– Även om politiken allt som oftast försöker ta genvägen att det går att bygga bort problemen så kommer det inte att lösa dessa problem. Det blir för dyrt. Dock behöver vi få fart på nyproduktionen för att skapa rotation på bostadsmarknaden. Generellt har vi en väldigt låg vakansgrad. Det är såklart bra att vi har nöjda kunder som bor länge. Men det är ett problem för de som står utanför.

Om vi accepterar att det alltid kommer att finnas en grupp som behöver stöd i sitt boende så går det att föra en sansad diskussion.

Idémässigt handlar det om att våga överge tanken om den generella bostadspolitiken, menar Karolina Skog.

– Om vi accepterar att det alltid kommer att finnas en grupp som behöver stöd i sitt boende så går det att föra en sansad diskussion om vilka metoder som är effektiva.

Kent Persson jämför med de socialpolitiska reformer som en gång i tiden låg bakom miljonprogrammet.

– Även om många områden i dag är förknippade med problem, så var de trots allt en lösning eftersom en stor del av bostadsmarknaden var ganska förfärlig då. Man byggde bokstavligen bort utedassen. Men nu behöver vi inte lösa lika många människors bostadsproblem. Det är färre som behöver hjälp, men de som är hemlösa nu har ofta stora problem. Därför behöver vi nu gå ifrån en generell till en selektiv bostadspolitik.

Men är inte social housing bara ett sätt att införa marknadshyra bakvägen?

– Nej, det är det inte. Det finns inget sådant automatiskt samband. Även om vi kommer överens kring särlösningar, så kan vi ju fortfarande gemensamt bestämma vad som ska vara den allmänna lösningen, säger Karolina Skog.

Dock menar Kent Persson att nuvarande hyresrättningsmodell sätter hinder om man vill integrera den typen av lösningar vi diskuterat i det befintliga bostadsbeståndet.

– Tyvärr tar det stopp direkt om man vill diskutera möjligheten att differentiera hyressättningen. Det finns hyresgäster som både har betalningsförmåga och är beredda att betala mer för sin lägenhet utifrån standard och läge. Skulle vi få acceptans att börja föra den typen av resonemang så skulle det faktiskt också innebära en möjlighet att sänka hyran för de med lägre betalningsförmåga, säger Kent Persson.

Jenny Carenco tycker att hon sett en stor potential för innovativa lösningar, allt ifrån delningsboende till olika sätt att spränga in sociala bostäder i det ordinarie beståndet, om man bara vågade tumma lite på dagens regelverk.

– Det enda som inte verkar vara tabu just nu är att inte göra någonting alls för att lösa hemlöshetsproblematiken.