Det är dags för regeringen att upprätta bostadslinjen

Kent Persson manar till krismedvetenhet och menar att den borgerliga regeringen kan koppla samman den inarbetade arbetslinjen med en reformagenda för bostadspolitiken.

Från överhettning och en känsla av att ”allt är möjligt” till avkylning och stark kris gick det fort. På drygt ett år har vi gått från en situation där alla stjärnor stod rätt för fastighetssektorn, till ett läge där allt är fel och förutsättningarna svåra. Att det går fort i hockey, det är vi vana med, men att det skulle gå så här fort i en samhällsbärande och samhällsbyggande sektor där det gick från succé till kris, var det få som trodde.

Och krisen är dessvärre här för att stanna. Inget tyder på att det blir en kort kris som bara drabbar 2023 års verksamheter och byggande, utan risken är påtagligt att vi nu är på väg in i en kris som kan pågå i ett årtionde.

Erfarenheten sedan tidigare lågkonjunkturer och ekonomiska kriser är att redan utsatta grupper blir än mer utsatta. Risken är att det socialt förebyggande arbetet minskar samtidigt som trösklarna in till arbetsmarknaden och boendet blir högre. Fler får det svårare att ta sig från utanförskap till innanförskap. Det i en tid då vi äntligen började prata mer om behovet av en heltäckande social bostadspolitik. Den behövs kanske mer än någonsin.

Men risken är väl uppenbar att det inte blir några sociala bostadspolitiska reformer nu när den ekonomiska krisen kommer skymma den debatten. Konsekvensen av en avsaknad social bostadspolitik är förskräckande. Risken är uppenbar att fler familjer blir utsatta och får än svårare att ta sig över tröskeln in i ett eget boende. Det är ett nytt och brutalare utanförskap som väntar runt hörnet och det är fler som riskerar att drabbas om inget görs. För när bostadsbyggandet stannar blir bostadsbristen större. Det slår hårdast mot dem som står längst bort från bostadsmarknaden.

Vad är då vägen ur krisen? Tja, hyresrättsmarknaden i Sverige är en av Europas hårdast reglerade bostadsmarknader. Det innebär också att det politiska ansvaret är extra stort.

För att ta sig ur denna bostadskris måste politiken agera och genomföra reformer. Och det som behövs är både stöd riktade till enskilda individer och familjer, som avregleringar som leder till en bättre fungerande hyresrättsmarknad. Görs inte det kommer nyproduktionen av hyresrätter att avstanna, förvaltningen försvåras och investeringar i bostadssektorn flyttas från Sverige till andra länder. Och de största förlorarna i detta är hyresgästerna samt de som behöver en bostad. Sällan har behoven av bostadspolitiska reformer varit så stora.

För den borgerliga regeringen vore det nu naturligt att koppla ihop arbetslinjen med en reformagenda för bostadspolitiken. En ny bostadslinje. En politik som lägger grunden för sammanhållning och en väg ur krisen. För den som vill bära regeringsmakten under längre tid måste lösa de samhällsproblem som Sverige har. Att tro att utanförskap, social oro, arbetslöshet och kriminalitet kan lösas utan en aktiv bostadspolitik är naivt.

För bostaden kommer först. Vårt hem är vår borg. Det är där trygghet skapas. Det är där framtidstron grundläggs. Det är där barnen kan göra sina läxor. Det är där vägen till arbetet startar. Det är där vägen till sammanhållning börjar. För borgerligheten är bostadslinjen vägen framåt för att lösa Sveriges samhällsproblem och för framtida valframgångar.

Så vad väntar ni på?